Objektiv kring sin egna hund.

[Lenis]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Fast är det inte oftare förarbrister än hundbrister där?
Tex bristande lydnad och engagemang?

Tror det ofta är så och det är därför folk i allmänhet tar illa upp vid kritik. Den är ju oftare mot en själv snarare än hunden. Tex blev jag allra gladast på min första utställning med chihuahua för att det stod välvisad och att hunden var i perfekt hull (inte alltid så lätt med en unghund-chihuahuahane som vägrar äta och har sig). För det var grejjer jag själv kan påverka. Hur öronen är ansatta är ju ren biologi och inte ngt jag kan påverka. Därav är det också känsligt med lydnad, långa klor, pälsklippning etc, så fort det kan spegla vad man själv gör blir det känsligt för det kan dessutom antyda att man inte sköter sitt djur bra.

De som tar kritik mot hundens estetik illa kanske helt enkelt fungerar som de flesta med sina barn, för för många är ju hunden en familjemedlem mer eller mindre. Och om jag sa till nån att dennes barn faktiskt har skitfula öron skulle ingen bli förvånad om jag fick mig årets utskällning.

Så jag tycker inte det är så konstigt om kritik inte alltid tas emot väl- dessutom ska kritik levereras på ett bra sätt vilket många inte gör, av en person som gärna är kunnig, och som har en vettig anledning att göra det. Lika lite som jag anser att nån på gatan eller i övrigt oombedd människa ska kritisera mig, lika lite har jag lust att höra deras kritik ang mina djur.

 

[Kilauea]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Eller hur! Jag älskar min hund, och alla hans bra egenskaper. Men jag är realist och ser honom som han är. Han har brister, många sådana, men det har jag, som människa med.

för det!

 

[Gesska]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Spännande tråd, kul att se hur många som inte svävar ut om hur bra just deras egna hund är!

Mina hundar.

Nowa.
Alaska malamute tik 2år. 30kg och 66cm.

* Tunn kropp.
* Mkt dålig underull.

* Osäker vid hundmöten.
* Svårmotiverad.
* Egensinnig.
* För människokär för min smak.

Nanuq
Alaska malamute hane 1år. 45kg och 76cm.

* Aningen feminin i huvud.

* Osäker, mkt rädslor.
* Skarp med aggressiva drag.

 

[Ginger840]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

OK, brister:

Hund 1:
Exteriört: Dålig päls. Inåttåad fram.
Mentalt: Osäker socialt, har lite för mycket skärpa. Ogillar barn starkt. Jag hade önskat mer kamplust, men med tanke på rasen kunde jag inte vänta mig mer... För förarvek för att passa mig.

Hund 2, är ung och svår att bedöma då hon utvecklas mycket fysiskt och mentalt fortfarande. Men i alla fall:
Exteriört, ur en utställningsdomares synvinkel: Allt. För snipig nos, för lång svans, för lite päls, för tunn benstomme, för liten, för smal. Rör sig för smidigt...
Exteriört, ur min synvinkel: För lite päls. Något bred bak.
Mentalt: Osäker socialt. Har för mycket skärpa för rasen. Hade önskat mer dådkraft och större vattenpassion.

 

[Jenka]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Min hund, som tillhör en ras som ofta betraktas som reserverad och lite antisocial, är just precis ÖVERsocial, han älskar folk, tar ner dem, vill sitta i allas knän, ligga PÅ folk i soffan, stoppar huvudet under folks armar, sätter sej på deras fötter, etc etc. Det bästa (nästan) han vet är när vi har folk hemma som sover över!
På sitt MT fick han bra poäng för "social självsäkerhet" - MEN jag fick samtidigt höra, att hans överspelande vid hälsning är just Osäkerhet och att hans flamsande egentligen betyder att han vill ställa sig in hos folk han är lite osäker på. Så ... en hund som gärna håller avståndet till folk, och en hund som hoppar upp i deras famn och fäller dem, kanske egentligen är rätt lika?

Hmm intressant. Men jag ser verkligen inte ett spår av osäkerhet hos honom när han hälsar på människor (undantaget barn). Har hört resonemanget tidigare dock. Ställa sig in vill han säkerligen dock.
Min ras ska enligt rasstandard vara avvaktande (inte rädd), något som dock blir mindre och mindre hos rasen och som sagt, hos min finns det inte alls Men så är han ung fortfarande också.

 

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Min hund, som tillhör en ras som ofta betraktas som reserverad och lite antisocial, är just precis ÖVERsocial, han älskar folk, tar ner dem, vill sitta i allas knän, ligga PÅ folk i soffan, stoppar huvudet under folks armar, sätter sej på deras fötter, etc etc. Det bästa (nästan) han vet är när vi har folk hemma som sover över!
På sitt MT fick han bra poäng för "social självsäkerhet" - MEN jag fick samtidigt höra, att hans överspelande vid hälsning är just Osäkerhet och att hans flamsande egentligen betyder att han vill ställa sig in hos folk han är lite osäker på. Så ... en hund som gärna håller avståndet till folk, och en hund som hoppar upp i deras famn och fäller dem, kanske egentligen är rätt lika?

Och jag är helt inne på den linjen. Överdrivet sociala hundar är ofta osäkra hundar. Som ska fjäska, ställa sig in, hoppa, pipa osv. Gärna upp i ansiktet. Sen finns det ju alltid undantag. Kan utgå ifrån min egna Beauceron, som är reserverad mot främlingar. Men ibland kan han verka superglad men tittar man under ytan så ser man att han är osäker. Han hoppar, biter i händerna, snurrar runt och står inte stilla för en minut. Folket får liksom ingen riktig chans att faktiskt klappa om honom för han tycker det är jobbigt.

Min malinois är glad och socialt trygg. Hon kan vara jätteglad i främmande, lutar sig gärna mot folks ben, lägger sig i famnen och vill bli kelad och klappad. Hon far inte bara omkring som en tornado.

 

[Jenka]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Men beter han sig då så just när de kommer (far runt överallt) eller även när besökare hunnit komma in, sätta sig ner osv?

Min hund far runt när nån kommer, snurrar runt, överdrivet glad, hoppar ev osv, lägger sig ner och blir klappad och när nån kommit in och satt sig i soffan lägger han sig gärna i knät och sover där resten av besöket Slappnar alltså av när de väl kommit in, det är bara just att hälsa som är så jätteroligt, busar gärna med alla etc.

 

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Men beter han sig då så just när de kommer (far runt överallt) eller även när besökare hunnit komma in, sätta sig ner osv?

Min hund far runt när nån kommer, snurrar runt, överdrivet glad, hoppar ev osv, lägger sig ner och blir klappad och när nån kommit in och satt sig i soffan lägger han sig gärna i knät och sover där resten av besöket Slappnar alltså av när de väl kommit in, det är bara just att hälsa som är så jätteroligt, busar gärna med alla etc.

Nä, min kan också lägga ner huvudet i knät på någon. Sitter dom i hans soffa så

Men man ser att han blir glad på ett helt annat sätt än min malle. Han är liksom inte riktigt "där". Pip, snurr, pip, snurr, bita i händer, hoppa, knocka någon stackare, pip, snurr. Aldrig att han andas ut och sätter sig för att kela eller bli klappad. Ju mer dom sticker ner händerna, ju mer folk försöker prata desto värre blir han.

Han är ju sån även med mig. Dessutom om han står på golvet och jag ska gå förbi och klappa honom så flyttar han sig. Han gillar ingen form av social beröring egentligen.

 

[Åsa A]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Nä, min kan också lägga ner huvudet i knät på någon. Sitter dom i hans soffa så

Men man ser att han blir glad på ett helt annat sätt än min malle. Han är liksom inte riktigt "där". Pip, snurr, pip, snurr, bita i händer, hoppa, knocka någon stackare, pip, snurr. Aldrig att han andas ut och sätter sig för att kela eller bli klappad. Ju mer dom sticker ner händerna, ju mer folk försöker prata desto värre blir han.

Han är ju sån även med mig. Dessutom om han står på golvet och jag ska gå förbi och klappa honom så flyttar han sig. Han gillar ingen form av social beröring egentligen.

Det där är väldigt likt Chili, till viss del. För de som inte vet det så är Chili och Focus halvbröder, eller ja... både halvbröder och kusiner samtidigt då de har samma pappa och deras mammor är kullsyskon.... komplicerat det där...

Hur som helst; Chili har rätt stora brister i sin tillgänglighet och när han hälsar på främmande människor, som han inte finner allt för skrämmande, så hälsar han ungefär som Focus gör i Aliides beskrivning här ovan. Studs, hopp, puss, bita i händer men aldrig att han står stilla och lugnt låter sig klappas. Folk uppfattar honom ofta som "glad och social" men det är han ju inte i det läget... ganska glad iofs men absolut inte social.

De människor som han finner skrämmande hälsar han överhuvudtaget inte på, utan där backar han och eventuellt morrar, mer blir det dock inte.

Skillnaden mot Focus är att Chili älskar kontakt med de han känner väl och litar på, framför allt matte och husse och några få andra närstående. Han ska ligga tätt intill, han sover mellan husse och mig i sängen, han vill gärna ligga med huvudet i knäet och han har ett verkligt behov av att vara nära oss. Står gärna tryckt tätt intill en och tar verkligen stöd; han är en ganska mesig hund trots sin storlek och han behöver verkligen den här fysiska kontakten för att känna sig riktigt trygg.

Tänkte att jag skulle skriva ner lite objektivt om mina hundar också men det får bli i ett separat inlägg och jag orkar nog inte ikväll... nackdelen med att ha fyra stycken, det tar lite tid att skriva om alla fyra...

 

[Aliide]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Det där är väldigt likt Chili, till viss del. För de som inte vet det så är Chili och Focus halvbröder, eller ja... både halvbröder och kusiner samtidigt då de har samma pappa och deras mammor är kullsyskon.... komplicerat det där...

Hur som helst; Chili har rätt stora brister i sin tillgänglighet och när han hälsar på främmande människor, som han inte finner allt för skrämmande, så hälsar han ungefär som Focus gör i Aliides beskrivning här ovan. Studs, hopp, puss, bita i händer men aldrig att han står stilla och lugnt låter sig klappas. Folk uppfattar honom ofta som "glad och social" men det är han ju inte i det läget... ganska glad iofs men absolut inte social.

De människor som han finner skrämmande hälsar han överhuvudtaget inte på, utan där backar han och eventuellt morrar, mer blir det dock inte.

Skillnaden mot Focus är att Chili älskar kontakt med de han känner väl och litar på, framför allt matte och husse och några få andra närstående. Han ska ligga tätt intill, han sover mellan husse och mig i sängen, han vill gärna ligga med huvudet i knäet och han har ett verkligt behov av att vara nära oss. Står gärna tryckt tätt intill en och tar verkligen stöd; han är en ganska mesig hund trots sin storlek och han behöver verkligen den här fysiska kontakten för att känna sig riktigt trygg.

Tänkte att jag skulle skriva ner lite objektivt om mina hundar också men det får bli i ett separat inlägg och jag orkar nog inte ikväll... nackdelen med att ha fyra stycken, det tar lite tid att skriva om alla fyra...

Ja, i det avseendet är dom väl iallafall lite lika! Sen är dom näästan lite lika i höjde, fast bara nästan

Focus ligger alltid i sängen mellan oss, alltid i soffan med oss. Men han ligger nog mest där för att det är under hans värdighet att ligga på golvet. Klappar vi på honom kan han ibland gå ner ifrån soffan samtidigt som det drar i överläppen. Alt. så suckar han och låter oss hållas Focus kan som sagt också lägga sig i främmande folks knä, som han egentligen avskyr som pesten. Men om dom råkar röra sig så att hans kungliga höghet blir på något sätt störd kan det komma djupa avgrundsmorr. Jättelustigt beteende.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Objektiv kring sin egna hund.

Rent utseendemässigt har min hund för lite krage och byxor för rasen. Men hon har fin exteriör och rörelser samt mentalitet (mkt lugnare och trevligare än många vi träffat i utställningsringarna). Hon har ändå lyckats bli SUCH och FINUCH så helt skrot och korn kan hon inte vara utseendemässigt.

I övrigt kan jag tycka det är jobbigt att hon är lite väl "hård i skallen". Det är väldigt svårt att påverka henne om hon inte är jättemotiverad själv. Glada tillrop och beröm biter inte på henne när det gäller saker hon tycker är trist och helt onödigt att göra. Då är det bara mat som gäller, eventuellt. Annars inget (iaf inget jag knäckt koden till).

Gå fint i koppel är nog det enda jag känner att jag direkt misslyckats med. Det är en sån grej jag bara inte rår på henne med, men som påverkar enormt mkt i vardagen. Annars är hon trevlig och mkt vardagslydig, hon kan vara lös utan att sticka även om hon inte går fot, hon springer inte på andra hundar, är inte överdrivet skällig även om hon är en skällig ras, hon är lättlärd och lagomt social. Många tycker om henne. Så när jag tänker på det stora hela är hon en väldigt trevlig hund att ha, så länge jag slipper koppelpromenader i stan

Min far är däremot en typisk hundägare utan insikt. Han skyller fortfarande på valpfasoner fastän hunden är 3 år gammal. Han vägrar inse att den helt enkelt är olydig och understimulerad. Mkt störande