E
Eddvin
Nu är det konstaterat att jag är gravid. Inget planerat eller önskat, men nu är det så. Då kommer frågorna!
Jag har eget företag hemma med 10 hästar på gården där jag sköter allt själv. Hur f*n rent ut sagt ska det gå till sen (funkar knappt nu)? Jag har även ett annat jobb så lite pengar kommer jag få in, men rent praktiskt så måste ju gården skötas ändå? Min man jobbar på annan ort och kan inte hjälpa till mer än på helger. Jag har ingen familj i närheten...
Redan nu mår jag ganska uselt. Jag är sjukt trött, har jätteont i brösten (inget kul att rida) och det känns som jag ska spy vilken sekund som helst. Än har jag inte spytt men bara känslan av att jag ska göra det är hemsk. Jag skulle vilja gå och lägga mig vid 8 varje kväll men då ska 8 hästar in från hagen och alla fodras osv. Sen upp och fodra halv 7...
Med andra ord har jag satt mig i klistret. Jag har svårt att förstå alla andra som jublar över sina graviditeter och kan sitta med en kopp te och läsa bok och förundras över hur kroppen förändras.
Inte jag... Jag måste åka och hämta 25 balar sågspån och bära in på logen.
Dessutom - hur man man få en puckad man att förstå hur jobbigt det är och hur illa man mår när det inte syns nåt på en?
Jag har eget företag hemma med 10 hästar på gården där jag sköter allt själv. Hur f*n rent ut sagt ska det gå till sen (funkar knappt nu)? Jag har även ett annat jobb så lite pengar kommer jag få in, men rent praktiskt så måste ju gården skötas ändå? Min man jobbar på annan ort och kan inte hjälpa till mer än på helger. Jag har ingen familj i närheten...
Redan nu mår jag ganska uselt. Jag är sjukt trött, har jätteont i brösten (inget kul att rida) och det känns som jag ska spy vilken sekund som helst. Än har jag inte spytt men bara känslan av att jag ska göra det är hemsk. Jag skulle vilja gå och lägga mig vid 8 varje kväll men då ska 8 hästar in från hagen och alla fodras osv. Sen upp och fodra halv 7...
Med andra ord har jag satt mig i klistret. Jag har svårt att förstå alla andra som jublar över sina graviditeter och kan sitta med en kopp te och läsa bok och förundras över hur kroppen förändras.
Inte jag... Jag måste åka och hämta 25 balar sågspån och bära in på logen.
Dessutom - hur man man få en puckad man att förstå hur jobbigt det är och hur illa man mår när det inte syns nåt på en?