Nyfiken..

[Getaway_hon]

Jag hör egentligen inte hemma här, kommer dröja måånga år inna jag skaffar barn, men blev lite nyfiken när jag läste tråden om uppfostran fri från könsroller.
Varför är det så viktigt att barnen uppfostras så könsneutralt som möjligt?
Bara en fråga, jag själv är "bara" 19, så är inte alls insatt i barnuppfostran, så blev mest nyfiken.

När det gäller kläder och leksaker. Mamma har sparat vissa klädesplagg från när jag och brorsan var små, och däribland är det jättesöta små klänningar, små lackskor, hela kartonger med my little ponnies, barbiedockor med alla möjliga tillbehör, mycket rosa och väldigt gulligt. Brorsans (2 år yngre) kläder och leksaker följer samma mönster flera backar med bilar, lego, leksakspistoler, små skjortor med slips, tuff liten pilotjacka och så vidare.
Dock hände det ofta att jag var inne i hans rum o lekte med hans lego, bilbana och sådär. I våra lekar var huvudrollsinnevarana ofta my little ponny mot transfomers.
Farmor gav alltid presenter som rosa tröjor med hästar på till mig, och ännu en leksaksbil till brorsan.

Jag var ändå ganska mycket "pojkflicka" när jag var liten. Sprang ofta och lekte me grabbarna. Var inte förräns i mellanstadiet som jag började vara me de andra tjejerna mer och mer.

Så funderade lite nu, vad är det man vill när man försöker uppfostra barnen könsneutralt? Vad hoppas man på att "få fram"?

 

[Mitzi]

Sv: Nyfiken..

Jag håller helt med dig i denna frågeställning och frågar också:
vad är det man vill uppnå?

Jag antar att det är frågorna kring jämställdhet och kvinnans mindre värde i samhället som drivit fram att man ska uppfostra barnen fria från könsroller. Genom detta hoppas man kunna uppnå högre jämställdhet och könenens lika värde.

Jag hävdar att man skjuter högt över målet och det enda man uppnår i en könsrollsfri fostran är jämlikhet. Och jämlikhet är inte samma sak som könnens lika värde.

För mig är könens lika värde att:
* Kvinnor har lika mycket betalt för sitt arbete
*kvinnor får lika mycket pengar i forskningsanslag
* kvinnor i samma utsträckning som män får de höga positionerna inom näringslivet.

Vilket av ovansående punkter förbättras då av att Sara och Kalle leker med exakt samma leksaker? (vilket är jämLIKHET) Inga enligt mig.
Däremot skall barnen läras att Saras lek med Barbie är lika mycket värt (lika viktigt) som Kalles lek med bilar. I denna fråga är det föräldrarnas och samhällets värderingar som är oerhört betydelsefullt.
Samhället visar dock att Saras sjuksköterskejobb inte är lika mycket värt som Kalles biljobb genom att Sara har lägre lön.

Faktum är att en könsrollsfri uppväxt är en utopi. I sexårsåldern söker barnen sin könsidentifiering. De börjar i den ålderna att ägna sig åt specifika tjej/respektive killgrejer. Barnen blir medvetna om sitt kön och under denna period är uttryck som tjejbaciller/killeksaker/tjejgrejer särskilt vanliga.

Varje förälder som försökt vet att det from denna ålder inte går att klä sina barna i könsneutrala kläder eller än mindre att styra över valet av leksaker. Många föräldrar beklagar sig och menar att de försökt och försökt men Kalle vill ju bara leka med bilar ändå.

Könens lika värde sitter inte i leksaker utan i värderingar!

Jag peronligen tycker inte illa om könsroller, så länge som de inte är tvingande eller bidrar till att kvinnans värde sjunker.
Ett exempel: Min man jobbar, och jag tar (helt frivilligt istället för att göra karriär) hand om barnen hemma. Vi har med andra ord helt olika roller som i dagens samhälle straffar kvinnan hårt. Hon får mindre att säga till om i samhället och blir beroende av sin man för försörjning.
Lika värde vore i detta fall att samhället belönar kvinnans arbete lika mycket som mannes.

 

[mandalaki]

Sv: Nyfiken..

Så funderade lite nu, vad är det man vill när man försöker uppfostra barnen könsneutralt? Vad hoppas man på att "få fram"?

En stark liten individ som gör det h*n vill, utan begränsningen att killar ska göra si och tjejer ska göra så.

En individ som struntar i andras förväntningar på honom/henne och handlar utifrån sin egen fria vilja. Det vill säga åker konståkning trots att han är kille eller spelar hockey trots att hon är tjej - om nu konståkning och hockey är vad de vill. Osv.

Det är allt

 

[ulda]

Sv: Nyfiken..

 

[Getaway_hon]

Sv: Nyfiken..

[...]
Däremot skall barnen läras att Saras lek med Barbie är lika mycket värt (lika viktigt) som Kalles lek med bilar. I denna fråga är det föräldrarnas och samhällets värderingar som är oerhört betydelsefullt.

[...]

Könens lika värde sitter inte i leksaker utan i värderingar!

[...]

Håller med.
Intressant att läsa ditt inlägg för övrigt

 

[Getaway_hon]

Sv: Nyfiken..

Jo, det är klart.
Men går det bara att få fram en stark individ med så könsneutral uppfostring som möjligt?

Är det inte omgivningen som kanske skapar den individen mest?
Spånar lite, men om jag tar mig själv som exempel. Jag skrev ju att både jag och brorsan (som de flesta i vår ålder?) ändå uppfostrades ganska "tjejigt" och "killigt". Iallafall när det gäller val av kläder, leksaker osv. Hur vi uppfostrades i övrigt kommer jag inte riktigt ihåg, mer än att det alltid har varit väldigt okomplicerat. Har t.ex. ofta fått höra att både jag och brorsan var väldigt "snälla barn" när vi var små. Vi har t.ex. heller aldrig fått speciella bestraffningar som utegångsförbud och så vidare, har liksom aldrig behövts.
Men trots alla små rosa tröjor och barbies så blev jag som sagt lite "pojkflicka". Har provat de flesta sporter tror jag, fotboll, friidrott, gymnastik, dans, volleyboll m.fl. (om man ska ta sporter som ett exempel).

Känns som jag bara babblar nu Men det jag tror att jag vill få fram är att det ändå känns som att föräldrarna har en ganska "liten" roll i det hela, om man jämför med hur samhället och framförallt vänner i skola/dagis/lekis till slut formar individen?
När jag och mamma diskuterar t.ex. så kan jag i många fall känna mig "starkare" i mina åsikter om mannen och kvinnan. När jag var lite ynge frågasatte jag ofta varför inte pappa gjorde si och så (damsög, städade, diskade, lagade mat osv lika ofta som mamma). När mamma svarade ungefär att "så är det" blev jag frustrerad. "Men mamma varför? Jag ska aldrig städa och laga mat!" Typ
Att det borde vara jämlikt med löner och så vidare i samhället tycker jag ändå att "alla" i min ålder verkar tycka är självklart.

Hm, känner mig tyvärr inte mindre babblig efter det här, skyller på lite snurrig i huvudet av superförkylning :smirk:

 

[juno_]

Sv: Nyfiken..

Kopierar ifrån foff.se, som uttryckte det så bra

Varför är det viktigt att ge våra barn en feministisk uppfostran?

Det handlar om att skapa ett jämställt samhälle där män och kvinnor värderas som lika viktiga medborgare. I dag lever vi i ett samhälle där kvinnorna tar ut 83 % av föräldraförsäkringen. Där sexualiteten skapas så att en kvinnas nej inte räkas som ett nej. Där pojkar knappt får lära sig kommunicera utan att använda psykiskt och fysiskt våld. Därför är det viktigt att vi tillsammans gör något för att förändra detta.

Dagens barn är morgondagens vuxna. För att detta ska ske krävs en omfördelning av makt, att förhållandet av dominans och underordning mellan pojkar och flickor bryts.
Genom en mer jämställd uppfostran kan gränsen för vad som anses vara ”det naturliga” förhållandet mellan män och kvinnor på sikt förändras.
Genom att ta tillvara det unika i varje människa, i stället för att fostra utifrån givna föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt, vill vi verka för att våra barn ska kunna utvecklas att tillvarata sin fulla potential, samt att de utvecklas till ansvarstagande och empatiska vuxna.

 

[eyz]

Sv: Nyfiken..

Vilket av ovansående punkter förbättras då av att Sara och Kalle leker med exakt samma leksaker? (vilket är jämLIKHET) Inga enligt mig.
Däremot skall barnen läras att Saras lek med Barbie är lika mycket värt (lika viktigt) som Kalles lek med bilar. I denna fråga är det föräldrarnas och samhällets värderingar som är oerhört betydelsefullt.

Det handlar väl snarare om vilka buskap lekarna ger barnen.
Flickan som leker med sin docka lär sig att (en kvinna ska) ta hand om andra och att hela tiden serva folk i sin omgivning. Pojken som springer runt med sin Superhjälte som räddar världen lär sig att han är ovärderlig och alla lyder order.

Faktum är att en könsrollsfri uppväxt är en utopi. I sexårsåldern söker barnen sin könsidentifiering. De börjar i den ålderna att ägna sig åt specifika tjej/respektive killgrejer. Barnen blir medvetna om sitt kön och under denna period är uttryck som tjejbaciller/killeksaker/tjejgrejer särskilt vanliga.

Varje förälder som försökt vet att det from denna ålder inte går att klä sina barna i könsneutrala kläder eller än mindre att styra över valet av leksaker. Många föräldrar beklagar sig och menar att de försökt och försökt men Kalle vill ju bara leka med bilar ändå.

Samma här. Det handlar väl inte om att alla ska se ut att vara stöpta i samma form? Flickor är flickor, pojkar är pojkar. Att det sedan finns barn (som trådskaparen till exempel) som gärna ägnar sig åt "andra könets leksaker" är en annan femma. Flickorna ser mamma gå omkring i blusar med spets och rosa tyger, eftersom mamma är deras största idol vill de vara klädda precis som henne och följden blir att flickan har "gulliga" kläder, medan pojken har jeans och DIF-tröjor (som pappa givetvis köpt åt sonen )

Könens lika värde sitter inte i leksaker utan i värderingar!

Vi ska jobba för att ändra värderingarna. Det FINNS kvinnor som vill göra karriär, kvinnor är precis lika bra som chefer som män, kvinnors arbeten är precis lika viktiga som männens (exemplet bilmekaniker - sjuksköterska).