Nybörjarfår - lämpliga raser?

[Hedinn]

Allmogefåren (titta på hemsidan om de olika raserna), finns i storlek som i det närmaste kan kallas för "dvärgfår", upp till storlek som de största lantraserna.

Ja, jag kikade på dem, konstaterade att Värmlandsfåren var fina, men lite för stora. Tänker mig att raserna runt 50 kg vore lämpliga.

 

[skogaliten]

Hur svårt är det att hitta fårklippare? Jag har ju tänkt det också, att man får börja med att anlita någon, tills man eventuellt har lärt sig själv. Men det kanske inte är jättemånga som jobbar med sånt, framför allt på mindre besättningar?

Det är lite ojämnt fördelat i landet, hur många fårklippare det finns, men generellt så finns det fårklippare att få tag i.
Skulle nog vilja säga att det är lättare att hitta fårklippare, än att hitta hovslagare...

Man klipper i regel två gånger per år, vår och höst (lagkravet är en gång per år).

Man brukar kontakta fårklipparen för att boka med god framförhållning, så fårklipparen kan planera sina resor.
Hen kanske klipper en medelstor besättning i närheten, samma dag, som hen klipper hos besättningen med "bara" 4-5 får.

Eftersom en svensk medelbesättning av får, är ca 30-35 tackor, så är fårklipparna vana vid att det finns små besättningar.

Det är bara väldigt få besättningar, som har mer än 60-80 tackor.

 

[MiaMia]

Ja, hur de agerar runt människor, beror ju bl.a. på hur "tama" de är.

Jag tror dock inte att det är genetiskt ärftligt, utan snarare kulturellt ärftligt, så "mamma lär sitt barn".
Tackorna håller ihop i släktklaner, baserade på mormor, mamma, dotter.
Man kan se det både i fårhuset, och på betet, hur mormödrar, mammor, och döttrar, har egna små undergrupper i flocken när de betar, och hur de ligger och idisslar i släktklanen.
Så det är inte underligt att "tama tackor får tama lamm", respektive att misstänksamma tackor får misstänksamma lamm.

Ibland så bryts släktförhållandet upp, t.ex. om ett lamm blir flasklamm, och dessa blir ofta väldigt tama (kanske för tama), oavsett hur mamman egentligen är.

Vissa individer verkar gilla människor och blir naturligt väldigt tama, och kommer fram först av alla till människan.
Andra individer fortsätter att vara misstänksamma mot människor även om man jobbar en hel del för att få dem tama.

Och så finns det raser, där man avlat på misstänksamhet mot människor, eftersom det passade den fårhållning som raserna hölls i. Dala-Pälsfår,som hölls på Fäbodar tillhör de där mer reserverade raserna.

Personligen önskar jag mig "lagom tama" får. Jag undviker att få dem så tama så att de kräver kli och kel, det blir oerhört besvärlighet att ha 20-25 får som tvingar sig på, för att bli kliade. Samtidigt så vill jag att det ska gå att komma nära intill, för den dagliga "sundhetskontrollen".

Ja, absolut mycket kultur också, både på flocknivå och individnivå.

Men jag tycker det finns mer personlighet än vad som kan förklaras bara med det. Sett bortstötta lamm som adopterats till annan tacka visa både personlighet från bio-mamman och beteenden lika plast-syskonen.

 

[skogaliten]

Ja, absolut mycket kultur också, både på flocknivå och individnivå.

Men jag tycker det finns mer personlighet än vad som kan förklaras bara med det. Sett bortstötta lamm som adopterats till annan tacka visa både personlighet från bio-mamman och beteenden lika plast-syskonen.

Självklart har får, tackor såväl som baggar, en individuell personlighet!

De är alls inga "fårskallar" heller, utan är läraktiga och har en viss uppfinningsrikedom, och om man är intresserad, så går det att dressera dem för att göra trick av olika slag, eller till att dra en liten skrinda...