Ny bettregel

[kryddelydd]

Men kimbelwick klassas väl som stångbett? Precis som pelham.

Jag har hört många referera till Kimblewick som "halvstång" och antar att man då syftar på att det är rätt kort skänkel även om man nyttjar nedersta tygelfästet.
Ska man vara petig, är det ju förstås ett stångbett eftersom "stång" syftar på skänkel/hävstångseffekt och inte mundelen.
Å andra sidan vet jag inte hur man vill räkna pessoa: där är det ju också hävstångseffekten folk är ute efter - och många har liksom inte fattat att det faktum att man fäster tränsets sidostycke i en egen liten ring, påverkar hur bettet verkar när man tar i tyglarna.

 

[Muninn]

Jag gillar inte Kimblewick av delvis samma skäl som jag ogillar Pessoa. Pessoa är dock "värre" eftersom det fungerar som ett hiss-bett och roterar inne i hästens mun. Kedjan till kimblewick hindrar åtminstone rotationen.
Det jag ogillar mest är egentligen (sorry) det du antyder själv ..."om man måste gå upp på stång"...
jag anser ju att en stång är något man lägger på en väldigt välutbildad häst för att tillföra något ytterligare, medan kimblewick verkar vara det nya pessoabettet som man lägger på när man har kontroll- eller kommunikationsproblem.
Och att tillåta "uppbetsling" på lättare klasser där de mindre utbildade ekipagen sannolikt befinner sig, är inte helt positivt.

Därmed förstås inget personligen sagt om dig: du kan självklart vara en av de där utbildade ryttarna som behärskar ridning på stångbett och har mycket välutbildad häst där det är rätt att "betsla upp".

Less is more, liksom, fram tills ekipaget är så utbildat att man egentligen inte behöver bett och då kan man lägga på en stång för att ytterligare förfina hjälperna.

Med "om man nu måste" menar jag inte "måste pga att hästen är stark" utan jag syftade mer på "om vi nu måste prata om stångbett så är kimblewick ett bra val".
Jag förstår fortfarande inte varför du inte tycker om just kimblewick. Att folk ANVÄNDER kimblewick i tid och otid är ju en annan sak, men bettet som sådant har ju inte en dålig inverkan (såsom halvstång och Pessoa). Det är som ett babypelham med rak mundel, och många hästar trivs bra med det. Min häst trivs inte med stångbett alls, så han slipper. Och ja, jag är en av "de där utbildade ryttarna" och jag använder bara stångbett på de hästar som är utbildade för det, som trivs med det eller som är ordinerade så av tandläkare.
Det viktigaste tycker jag ändå är att man lyssnar på hästen, och tandläkaren.

 

[Muninn]

Jag har hört många referera till Kimblewick som "halvstång" och antar att man då syftar på att det är rätt kort skänkel även om man nyttjar nedersta tygelfästet.
Ska man vara petig, är det ju förstås ett stångbett eftersom "stång" syftar på skänkel/hävstångseffekt och inte mundelen.
Å andra sidan vet jag inte hur man vill räkna pessoa: där är det ju också hävstångseffekten folk är ute efter - och många har liksom inte fattat att det faktum att man fäster tränsets sidostycke i en egen liten ring, påverkar hur bettet verkar när man tar i tyglarna.

Ja, kimblewick är ett stångbett. Som alla andra med kedja. Med pessoa blir det inte hävstångseffekt, och därför får det räknas som hissbett. Det verkar många dock inte förstå.

 

[kryddelydd]

Med "om man nu måste" menar jag inte "måste pga att hästen är stark" utan jag syftade mer på "om vi nu måste prata om stångbett så är kimblewick ett bra val".
Jag förstår fortfarande inte varför du inte tycker om just kimblewick. Att folk ANVÄNDER kimblewick i tid och otid är ju en annan sak, men bettet som sådant har ju inte en dålig inverkan (såsom halvstång och Pessoa). Det är som ett babypelham med rak mundel, och många hästar trivs bra med det. Min häst trivs inte med stångbett alls, så han slipper. Och ja, jag är en av "de där utbildade ryttarna" och jag använder bara stångbett på de hästar som är utbildade för det, som trivs med det eller som är ordinerade så av tandläkare.
Det viktigaste tycker jag ändå är att man lyssnar på hästen, och tandläkaren.

Ah, missuppfattade tonfallet i ditt "om man nu måste". Då är du och jag med på samma bana.

Men det du skriver om mundelen på Kimblewick är ju inte alltid rätt: det finns både rak oledad mundel och ledad (åtminstone tvådelad, har för mig att jag sett tredelad också men där är jag inte säker) mundel och mundel med "tungfrihet".
Hööks säljer tre varianter av mundelar; Börjes verkar ha tagit ut det ur sortimentet.

Det jag har emot bettet är att det avdramatiseras så att många betslar upp på detta som något slags normalbetsling och inte begriper att det är en stång.
Baucherbett (för att öppna en helt annan diskussion) gillar jag inte heller eftersom det riskerar att ge en rotation i och med att sidostycket fäster i en egen ögla en bit ovanför bettringen och skapar en brytpunkt.

Trevligt med diskussion

 

[Elina8]

Ah, missuppfattade tonfallet i ditt "om man nu måste". Då är du och jag med på samma bana.

Men det du skriver om mundelen på Kimblewick är ju inte alltid rätt: det finns både rak oledad mundel och ledad (åtminstone tvådelad, har för mig att jag sett tredelad också men där är jag inte säker) mundel och mundel med "tungfrihet".
Hööks säljer tre varianter av mundelar; Börjes verkar ha tagit ut det ur sortimentet.

Det jag har emot bettet är att det avdramatiseras så att många betslar upp på detta som något slags normalbetsling och inte begriper att det är en stång.
Baucherbett (för att öppna en helt annan diskussion) gillar jag inte heller eftersom det riskerar att ge en rotation i och med att sidostycket fäster i en egen ögla en bit ovanför bettringen och skapar en brytpunkt.

Trevligt med diskussion

Jag tänker att de som väljer ett sånt bett på tävling troligtvis även rider med det hemma ibland. Och får man då kommentarer om bettet och kontakten på tävling så tar man förhoppningsvis till sig det och jobbar på att förbättra det.

Jag är en av dem som blivit rekommenderad ett rakt babypelham av tandläkare för att vridningen som blir framåt i munnen sägs vara skonsam.

När hästen var yngre hade vi stora kontaktproblem så då funkade det såklart inte att rida på det. Nu har hon blivit betydligt mer stabil och jag började först med tygel i mittringen, nu rider jag med två tyglar för att kunna kontrollera bettets inverkan, vilket jag inte tycker att jag kan med ett delta. Kedjan är spänd på tandläkarens inrådan för att ge så lite hävstångseffekt som möjligt, vi vill bara åt vridningen.
Hon är numera väldigt nöjd med detta bettet, och rids på det ungefär 1-2 ggr/vecka, varierat med vanligt rakt tränsbett och ibland ett tredelat bridongbett.

Jag tycker inte att det är ett dåligt bett, även om jag håller med dig om att det ofta används som nödbroms. Minns att det var en faslig massa pelham i ponnyakuten, med i vissa fall väldigt obalanserade barn i sadeln. Skrämmande tycker jag.

 

[kryddelydd]

Flera av funderingarna här får mig att tänka vidare och ser gärna mer tankar.

Varför betslar "vi" upp islandshästarna, egentligen?
Med nya domarinstruktionen ska ju väldigt mycket fokus läggas på sits och inverkan, hästens form med överlinje och så vidare.

Jag tycker att många islandshästar jag sett på tävling (men det är inte många tävlingar jag varit och tittat på i modern tid, måste tilläggas) går på mycket spänning och väldigt tuff framåtanda och att många därför rids "med handbromsen på". Även på klipp från Landsmót ser man många hästar som försöker slå sig fria från bett/hand, och som går på stång med skänklarna väldigt horisontellt. Det tar jag som tecken på antingen ganska stark munkontakt eller möjligen (välvillig tolkning) som väldigt löst spänd kinnkedja.

Om man på något sätt pusslar ihop de här två delarna får jag det till att många ryttare behöver tänka om i träningen av sina hästar för att kunna rida på lättare hjälper och därmed "borde" stången bli halvt överflödig???

Själv rider jag enbart på hobbynivå och är ganska kunnig i teori samt att mina hästar av olika typer är välutbildade och "tar" lätta hjälper men absolut inte får fram flashighet i steg. Jag vill dock personligen hellre ha en avslappnad häst med mediokert steg än en flashig häst som jag behöver hålla hårdare.

De hästar jag rider på stångbett är sådana som är utbildade omkring MSV C-B dressyr, samt en häst som är utbildad B-nivå western. Jag blandar ju friskt bland disciplinerna och hästraserna och försöker se bra och dåliga saker med samtliga discipliner.
Islandshästarna är inte i närheten av stångbett och kommer inte att vara det på väldigt lång tid.

Tankar?

 

[Elina8]

Flera av funderingarna här får mig att tänka vidare och ser gärna mer tankar.

Varför betslar "vi" upp islandshästarna, egentligen?
Med nya domarinstruktionen ska ju väldigt mycket fokus läggas på sits och inverkan, hästens form med överlinje och så vidare.

Jag tycker att många islandshästar jag sett på tävling (men det är inte många tävlingar jag varit och tittat på i modern tid, måste tilläggas) går på mycket spänning och väldigt tuff framåtanda och att många därför rids "med handbromsen på". Även på klipp från Landsmót ser man många hästar som försöker slå sig fria från bett/hand, och som går på stång med skänklarna väldigt horisontellt. Det tar jag som tecken på antingen ganska stark munkontakt eller möjligen (välvillig tolkning) som väldigt löst spänd kinnkedja.

Om man på något sätt pusslar ihop de här två delarna får jag det till att många ryttare behöver tänka om i träningen av sina hästar för att kunna rida på lättare hjälper och därmed "borde" stången bli halvt överflödig???

Själv rider jag enbart på hobbynivå och är ganska kunnig i teori samt att mina hästar av olika typer är välutbildade och "tar" lätta hjälper men absolut inte får fram flashighet i steg. Jag vill dock personligen hellre ha en avslappnad häst med mediokert steg än en flashig häst som jag behöver hålla hårdare.

De hästar jag rider på stångbett är sådana som är utbildade omkring MSV C-B dressyr, samt en häst som är utbildad B-nivå western. Jag blandar ju friskt bland disciplinerna och hästraserna och försöker se bra och dåliga saker med samtliga discipliner.
Islandshästarna är inte i närheten av stångbett och kommer inte att vara det på väldigt lång tid.

Tankar?

Spontan tanke, är det islandsstång eller typ pelham/kimblewick du sett med vertikala skänklar?
Är det pelham så är det riktigt illa och kedjan måste ju vara helt galet lös, eller så är hästen helt förstörd i munnen.
Är det en islandsstång så är det väl så det "ska" vara beroende på hästens nacke, då verkar ju inte längre kedjan utan det blir som ett vanligt tränsbett.

 

[Muninn]

Flera av funderingarna här får mig att tänka vidare och ser gärna mer tankar.

Varför betslar "vi" upp islandshästarna, egentligen?
Med nya domarinstruktionen ska ju väldigt mycket fokus läggas på sits och inverkan, hästens form med överlinje och så vidare.

Jag tycker att många islandshästar jag sett på tävling (men det är inte många tävlingar jag varit och tittat på i modern tid, måste tilläggas) går på mycket spänning och väldigt tuff framåtanda och att många därför rids "med handbromsen på". Även på klipp från Landsmót ser man många hästar som försöker slå sig fria från bett/hand, och som går på stång med skänklarna väldigt horisontellt. Det tar jag som tecken på antingen ganska stark munkontakt eller möjligen (välvillig tolkning) som väldigt löst spänd kinnkedja.

Om man på något sätt pusslar ihop de här två delarna får jag det till att många ryttare behöver tänka om i träningen av sina hästar för att kunna rida på lättare hjälper och därmed "borde" stången bli halvt överflödig???

Själv rider jag enbart på hobbynivå och är ganska kunnig i teori samt att mina hästar av olika typer är välutbildade och "tar" lätta hjälper men absolut inte får fram flashighet i steg. Jag vill dock personligen hellre ha en avslappnad häst med mediokert steg än en flashig häst som jag behöver hålla hårdare.

De hästar jag rider på stångbett är sådana som är utbildade omkring MSV C-B dressyr, samt en häst som är utbildad B-nivå western. Jag blandar ju friskt bland disciplinerna och hästraserna och försöker se bra och dåliga saker med samtliga discipliner.
Islandshästarna är inte i närheten av stångbett och kommer inte att vara det på väldigt lång tid.

Tankar?

Min enda tanke är väl att jag personligen endast rider på stång om det är ordinerat av tandläkare. Jag har gått över till att rida Snorri som en dressyrponny mer eller mindre, av olika skäl (t.ex är han byggd på ett vis som gör tölten svår och därför känns det onödigt att pressa honom på det), och då finns det ingen anledning att betsla upp. Jag får liksom ändå bara tävla lätta dressyrklasser på tränsbett och vi kommer aldrig komma upp i kandarklasser.
Jag ser väldigt mycket bra islandshästridning, men också en hel del "tjohejsanhoppsan". Precis som på storhäst/ponny är det varierande. Största skillnaden jag ser på min egen ridning nu när jag "gått tillbaka till dressyr" är att det är fokus på mer korrekt utförande av t.ex sidvärtsrörelser, halter, osv, det är inte bara ett medel till målet utan korrektheten är målet.
Mina elever blir väldigt mycket drillade i korrekthet, men med inblandning av aktion, fart, vilja, osv. De har ju hästar som man faktiskt kan få fram lite ökad tölt ur
Ja, nu vete sjutton vad jag vill säga med det här, men mest att det är varierande. Michis och valvis t.ex hade jag utan problem kunnat slänga upp på vilken dressyrhäst som helst, medans vissa andra jag sett på tävlingar rider väldigt trist och hårt. Jag hoppas att den nya domarhandledningen kan ge oss ännu mer god ridning ute på tävling, eller iaf att god ridning premieras högre. Jag red en eller två tävlingar med nya domarhandledningen och såg ingen skillnad i poäng då, och då struntade jag lite i det faktiskt.
Min häst är ändå inte tillräckligt bra för att få några superpoäng så vi leker hemma istället för att få domarkommentarer Ibland blir det kanske en dressyrklass för skojs skull. Och därav finns ingen anledning för mig att rida på stång hemma, eftersom jag bara får rida på tränsbett på tävling.

 

[kryddelydd]

Min enda tanke är väl att jag personligen endast rider på stång om det är ordinerat av tandläkare. Jag har gått över till att rida Snorri som en dressyrponny mer eller mindre, av olika skäl (t.ex är han byggd på ett vis som gör tölten svår och därför känns det onödigt att pressa honom på det), och då finns det ingen anledning att betsla upp. Jag får liksom ändå bara tävla lätta dressyrklasser på tränsbett och vi kommer aldrig komma upp i kandarklasser.
Jag ser väldigt mycket bra islandshästridning, men också en hel del "tjohejsanhoppsan". Precis som på storhäst/ponny är det varierande. Största skillnaden jag ser på min egen ridning nu när jag "gått tillbaka till dressyr" är att det är fokus på mer korrekt utförande av t.ex sidvärtsrörelser, halter, osv, det är inte bara ett medel till målet utan korrektheten är målet.
Mina elever blir väldigt mycket drillade i korrekthet, men med inblandning av aktion, fart, vilja, osv. De har ju hästar som man faktiskt kan få fram lite ökad tölt ur
Ja, nu vete sjutton vad jag vill säga med det här, men mest att det är varierande. Michis och valvis t.ex hade jag utan problem kunnat slänga upp på vilken dressyrhäst som helst, medans vissa andra jag sett på tävlingar rider väldigt trist och hårt. Jag hoppas att den nya domarhandledningen kan ge oss ännu mer god ridning ute på tävling, eller iaf att god ridning premieras högre. Jag red en eller två tävlingar med nya domarhandledningen och såg ingen skillnad i poäng då, och då struntade jag lite i det faktiskt.
Min häst är ändå inte tillräckligt bra för att få några superpoäng så vi leker hemma istället för att få domarkommentarer Ibland blir det kanske en dressyrklass för skojs skull. Och därav finns ingen anledning för mig att rida på stång hemma, eftersom jag bara får rida på tränsbett på tävling.

Fast numera får du rida hur högt upp i klasserna som helst i dressyr utan att någonsin lägga på kandar. From i år, tillåtet först i MSV B (tidigare from MSV C) men aldrig obligatoriskt. Det vore väl kul att se någon rida OS-dressyren på tränsbett?

Håller med om att vissa av användarna här verkar vara väldigt kunniga och rider snyggt.
Själv rider jag som sagt på hobbynivå men försöker lära mig "allt" och funderar mycket på vad som är "god ridning" och den termen BORDE inenbära samma oavsett disciplin...

 

[kryddelydd]

Spontan tanke, är det islandsstång eller typ pelham/kimblewick du sett med vertikala skänklar?
Är det pelham så är det riktigt illa och kedjan måste ju vara helt galet lös, eller så är hästen helt förstörd i munnen.
Är det en islandsstång så är det väl så det "ska" vara beroende på hästens nacke, då verkar ju inte längre kedjan utan det blir som ett vanligt tränsbett.

Jag var otydlig.
Islandsstång med HORISONTELL, inte vertikal, skänkel.
Har dålig koll på det bettet - men om det verkar som ett vanligt tränsbett när skänkeln "faller igenom" och blir horisontell, varför då lägga på stången???

 

[Freyr]

@kryddelydd
Kimblewick/jaktkandar ÄR tillåtet, även med tungfrihet.
Pessoa och halvstång är inte tillåtet och inte heller isländsk stång med tungfrihet på över 0,5 cm.

/Malin

 

[Elina8]

Jag var otydlig.
Islandsstång med HORISONTELL, inte vertikal, skänkel.
Har dålig koll på det bettet - men om det verkar som ett vanligt tränsbett när skänkeln "faller igenom" och blir horisontell, varför då lägga på stången???

oj, dubbelfel, jag menade såklart också horisontella, men det förstod du kanske.