Sv: Nu har vi börjat komma nånvart!
Den förra hästen jag red (engelskriden ridskolehäst) blev som förbytt när jag bytte det rostfria (
) tränsbettet som ridskolan satt på henne, till ett westernbett av sweet iron med kopparinlägg. Tidigare var jag tvungen att jobba som en tok
för att få henne i nåt som liknade form, nu sökte hon sig plötsligt helt av sig själv i rätt form.
Rostfria bett = skräp. Visserligen är de lättskötta, men de flesta hästar gillar dem inte. De trivs oftast mycket bättre med ett bett som smakar något, som t.ex. sweet iron som rostar (finns med rostfria bettringar. Även andra bra material finns).
Det kan också ha att göra med formen på bettet. Min erfarenhet är att de flesta westernbett tar mindre plats i munnen på hästen än engelska. En häst har ju inte särskilt mycket plats i munnen när den är stängd och avslappnad (vilket man ju vill). Det rostfria bettet jag red på var JÄTTEtjockt, och tryckte i mungiporna hela tiden, fast jag red på långa tyglar. Det nya var betydligt tunnare, och "var inte ivägen", så att säga.
I ditt fall skulle jag tro att det är en kombination av utrustning, inställning hos dig, samt att hästen helt enkelt tycker att western är jättekul
.
// Aranel
