Sv: Nu är det inge roligt längre
Nu är vi hemma igen med våran älskade lilla dotter.
När förlossningen väl drog igång gick det med en väldig fart. 11.30 parkerade vi bilen på Sunderbyns parkering och 13.25 kom hon. Det var en himla tur att vi inte åkte hem och städade och lagade lunch först.
Vattnet gick 7.30 på morgonen men inga värkar kändes. Jag ringde till specialistmödravården här i Piteå som sa att jag kunde komma in hos dom och köra en kurva och inte behöva åka till sunderbyn och vända. Värkarna kom igång kring halv 9 och klockan 9 när jag var på sjukhuset här hade jag värkar med 4 minuters mellanrum och var öppen 3 cm.
Strax före 10 satte vi oss i bilen och funderade på om vi skulle hem och laga mat och städa lite, men jag tyckte att värkarna kändes rätt täta så jag ringde Sunderbyn och förvarnade att vi skulle komma in på ett tag.
Sen svängde vi förbi Ica och handlade lite mat innan vi i lugnt tempo rullade vidare mot Sunderbyn. Jag började dock känna mig lite stressad när jag insåg att värkarna var nere på 3 minuter, och när vi parkerade bilen klockade jag 2.15 mellan värkarna.
Så vi fick gå raka vägen in på en förlossningssal och när jag kopplades in på en ny kurva hade jag 2 min mellan värkarna.
Jag fick ligga och plågas ett tag innan dom bestämde sig för att kolla hur öppen jag var. Fullt öppen, och några värkar senare var det bara att börja krysta. Någon bedövning hann vi inte med annat än lite lustgas under de första krystvärkarna. Sen började Ailie visa tecken på att vara medtagen och lustgasen ändrades till syrgas och jag kopplades på till dropp för att stärka på värkarna eftersom att dom ville ha ut henne snabbt. Dom kallade in barnläkare som stod redo. Sedan klippte dom (AJ
) och 2 krystvärkar senare kom hon till slut. Påverkad var hon inte alls när hon väl kom ut och hon bedömdes som en 9:a på 10:gradig skala. Hon skrek för full hals och var mycket pigg. Vilken underbar känsla när hon låg där på magen och tittade sig omkring med dom där underbara ögonen.
Eftersom att hon är så liten fick vi inte åka hem förrän dom såg att jag hade nog med mjölk för att hon skulle kunna hålla vikten, och idag fick vi då äntligen komma hem.
Att bli förälder är verkligen det största som händer i livet och både jag och sambon har konstaterat att våran lilla tös har kommit och tagit klivet rakt in som 1:a på topplistan över det mest fantastiska i livet. Vi är såå stolta!
Nu ska vi lägga oss på sängen och mysa hela familjen. Det kommer att komma fler bilder lite senare när jag har tid att ladda upp.
Men vi tackar så hjärligt mycket för alla gratulationer och jag uppdaterar mer lite senare.
