SpanskaLoppan
Trådstartare
Jag har haft foderhäst i en vecka nu. Hästen är av en modell jag verkligen gillar, precis sådan jag skulle köpt om jag haft råd. Kan stå och titta på honom hur länge som helst bara för att han är så vacker.
Han är också otroligt social och vänlig, kommer alltid och möter mig i hagen och är nyfiken på allt jag gör. Gör sitt bästa vid ridning och går fram när jag ber honom fast han är så nervös att han skakar(inte mycket riden sen inridningen för drygt ett år sedan).
Men jag håller på att bränna ut mig. Igen. Stressen att hinna med stallet gör att jag tappat aptiten, måste ta sömntabletter för att sova och hinner inte med nåt annat i livet. På en hel vecka har jag inte diskat, städat eller tvättat. Jag hinner inte.
Jag har fått ett ganska tråkigt läkarbesked, förhoppningsvis går allt bra och jag kommer isåfall återhämta mig helt igen. Men det känns förstås jobbigt ändå. Och det är i stallet jag hämtar kraft, jag mår så ofattbart bra där. men så fort jag lämnar stallet kommer stressen, jag har helt slut dygnet runt i stort sett.
Jag har haft egen häst förut, från jag var 11 år till 19 år. Ett tag hade jag fyra hästar samtidigt och jag minns inte att det någonsin var något problem...
Antagligen får jag lämna tillbaka hästen och det gör en smula ont i hjärtat att mista det roliga så fort. Hästen har potential att bli en toppenhäst, vi trivs bra tillsammans och det nästan allra bästa är att ägaren är så himla bra att ha och göra med. Och hästägare brukar ju annars kunna vara rätt knepiga om man är fodervärd
Är jag dömd att vara den eviga medryttaren? Blir det så hopplöst att kunna ha häst när man arbetar heltid och en gång haft "stressjuka"? Hur klarar ni det?
Han är också otroligt social och vänlig, kommer alltid och möter mig i hagen och är nyfiken på allt jag gör. Gör sitt bästa vid ridning och går fram när jag ber honom fast han är så nervös att han skakar(inte mycket riden sen inridningen för drygt ett år sedan).
Men jag håller på att bränna ut mig. Igen. Stressen att hinna med stallet gör att jag tappat aptiten, måste ta sömntabletter för att sova och hinner inte med nåt annat i livet. På en hel vecka har jag inte diskat, städat eller tvättat. Jag hinner inte.
Jag har fått ett ganska tråkigt läkarbesked, förhoppningsvis går allt bra och jag kommer isåfall återhämta mig helt igen. Men det känns förstås jobbigt ändå. Och det är i stallet jag hämtar kraft, jag mår så ofattbart bra där. men så fort jag lämnar stallet kommer stressen, jag har helt slut dygnet runt i stort sett.
Jag har haft egen häst förut, från jag var 11 år till 19 år. Ett tag hade jag fyra hästar samtidigt och jag minns inte att det någonsin var något problem...
Antagligen får jag lämna tillbaka hästen och det gör en smula ont i hjärtat att mista det roliga så fort. Hästen har potential att bli en toppenhäst, vi trivs bra tillsammans och det nästan allra bästa är att ägaren är så himla bra att ha och göra med. Och hästägare brukar ju annars kunna vara rätt knepiga om man är fodervärd
Är jag dömd att vara den eviga medryttaren? Blir det så hopplöst att kunna ha häst när man arbetar heltid och en gång haft "stressjuka"? Hur klarar ni det?
Senast ändrad: