Min katt har något förhöjda njurvärden, fick diagnosen i somras då han plötsligt inte ville äta. Han vägrade sin mat (BARF) som han annars älskade, åt efter lite lirkande vanlig blötmat. Han vätskades upp lite och sattes direkt på njurfoder när blodprovet analyserats. Ett par veckor senare gjordes UL av en specialist och det upptäcktes att hans njurbark är lite för tunn. Det är troligen en medfödd defekt, då han är ung (5år), och njursvikten skulle ha visat sig förr eller senare. Hans njursvikt betraktas alltså som kronisk.
Det syns inte på honom att han har njursvikt, får jag höra varenda gång en veterinär ser honom. Det märks inte på honom heller. Han ledsnade tyvärr på njurfodret i höstas - han vill ha variation på maten och även om den sort han ätit (R.C) har flera smaker så tröttnade han i längden. Hill's funkar inte för honom (konstant hungrig) och Specific var bara gott de första veckorna. Så jag anlitade en foderkonsulent som är kunnig på området, som tog fram ett recept på njuranpassad BARF till honom. Han äter alltid med god aptit, håller hullet fint osv. Har inte behövt medicinera öht förutom foderanpassningen.
Förutsatt att han nu inte får en massa strul med urinsten (han visar tecken på att ha ett urinstopp på gång - ska självklart till veterinären imorn bitti! Ringde jourhavande idag men hen sa att jag kan avvakta tills imorn iom att han kissar, om än way way för lite), och att njurvärdena håller sig där de är utan att sticka iväg uppåt, räknar jag och veterinären med att han kommer att ha ett långt och bra liv framför sig. Anpassad kost kommer han att få äta för resten av sitt liv, vilket han inte lider av (snarare tvärtom: nu tycker han om maten, som går att variera mycket, och mår njurarna bra så mår ju också han bra iom att det var/är njurarna som bråkade/bråkar).
