Det där tankefelet gör de flesta uppfödare som inte skattar för sin uppfödning. En kennel är som ett företag egentligen. Dvs man räknar in Alla utgifter och Alla inkomster och det som sen finns kvar är antingen en vint eller en förlust. Oftast det sistnämnda när man är på hobbynivå.
Däremot finns det ju stora uppfödare som om inte regelrätt är en valpfabrik är jäkligt nära och tassar omkring där, som spottar ut valpar av olika raser snabbare än man hinner harkla sig och de gör säkerligen en vinst, dels pga antalet som produceras och dels för att de brukar inte vara så noga med kvaliteten.
Det som får en att fortsätta trots att det inte går +, att det är mycket slit, många kostnader är ju det stora hundintresset man har, att man vill tillföra rasen något, men att låtsas om att man inga kostnader har för verksamheten förutom just när man har en valpkull är lite galet..
Om man inte bryr sig om att förbättra rasen är man enligt mig inte bättre än en blandrasuppfödare och hamnar i samma kategori vad gäller möjlighet att göra vinst. Men även där är det en möjlighet, inte någon garanti. En tik av vilken ras/blandras som helst kan behöva snittas på jourtid och då spelar det ingen roll att man använt sin egen hane och inte haft några utgifter för meritering.
Själv skulle jag inte köpt den valp jag har nu om inte uppfödaren lagt tid och pengar på utvärdering av både de egna hundarna och de kullar som tagits. Helgen som var åktes det t ex 30 mil enkel resa för att se en uppfödning gå MT. De ordnar kull-MH och med valpen som köptes medföljde massor av infomaterial, leksaker och mat/godis. Eftersom de inte vet vilken i kullen som är lämpligast för avel - om nu någon är det! - så säljer de alla och får betala för att låna in en av tikarna och ta en kull om de vill fortsätta använda linjerna. Köper man in en valp från någon annan finns det ju heller inte någon som helst garanti att den duger som avelshund. Som seriös uppfödare måste man sålla.