Nederlag...

[Jossan]

Har hamnat i det dilemma jag hoppades jag skulle slippa.
Sonen har hunnit bli över en månad gammal (hur är det möjligt att tiden går så snabbt? Var är paus-knappen?) och jag älskar att vara hemma med honom. Älskar att amma och närheten det ger.
Tyvärr mår inte jag speciellt bra, vilket gör att jag inte längre njuter riktigt lika mycket av den här tiden som jag gjorde till en början.

Livet känns mörkare. Är inte fysiskt trött, men orkar inte ta mig för nåt eller ge mig ut på promenader, som jag vet att jag skulle må bra av. Sitter bara hemma och grubblar, har inget tålamod och tar ut allt på sambon. Har riktigt låg stresstolerans och ångest, vilket också går ut över familjen. Är det inte helt renstädat blir jag jätteirriterad och kan inte slappna av förrän jag fixat med precis allting, tvätten, dammsugit, bäddat sängen och fjärrkontrollerna lagda i en rak linje på bordet.....
Säger sig självt att det inte funkar med två små barn i huset.
Sambon hjälper till, men jag kräver perfektion, och det är nog ganska jobbigt (för att inte säga omöjligt) att leva upp till.

Det är INTE bara småbarnströtthet, jag känner igen den här mindre smickrande sidan av mig själv från förr. Har ätit antidepressiv medicin under flera år, men slutade strax innan jag blev gravid, och har klarat mig rätt bra utan sedan dess (har varit så mycket annat att tänka på).

Nu funderar jag, finns det nån antidepressiv medicin som går att kombinera med amning?
Hur skulle NI tänkt och gjort? Känner att det är mitt ansvar som mamma och medmänniska att ta tag i mig själv och må bra. Har tid på vårdcentralen idag, men jag antar att det bara kommer vara upp till mig, sluta amma och äta medicin eller fortsätta som nu. Inget känns lockande...




/Jossan

 

[Silverkedjan]

Sv: Nederlag...

Frisk luft, dagsljus och motion funkar.

Även om man inte vill se det när man surar ihop inne i mörkret

Se till att du tar dig ut på ett par långa barnvagnspromenader per dag och utnyttja dagsljuset! Hitta på något riktigt lockande i andra änden som belöning

 

[Vilya]

Sv: Nederlag...

Har inte direkt något råd att ge dig, men se till att bli tagen på allvar när du går till VC. Förstår att det känns extra jobbigt att må dåligt nu när du egentligen bara vill gå omkring och vara glad på ett litet rosa moln.

Lycka till!

 

[Jossan]

Sv: Nederlag...

Så ni tror inte på medicin?
Ska försöka ta mig ut mer, men det är ju lite det som är problemet. Jag VET vad jag mår bra av, men kan bara inte ta mig för det. Innan har det varit ett tecken på depression, ihop med flera andra symtom. Tillhör kategorin tänkare och har således analyserat mig själv både en och tusen gånger, och hur medveten jag än är om mina brister, så faller det på att sedan faktiskt ÄNDRA det man inte trivs med.
Medicinen verkar ha gett mig nån form av plattform att jobba på, jag vet inte. Märker bara fler och fler sidor hos mig som jag inte trivs med, och som bara ökar på ångesten...
Tänker för mycket.



/Jossan

 

[Vilya]

Sv: Nederlag...

Vet faktiskt inte hur det är med medicin, kollade lite snabbt på fass.se och de flesta antidepp verkar gå över i bröstmjölken men läkaren vet nog mer. Det enda jag kan säga är att du inte ska behöva må dåligt. Att komma ut och gå är säkert jätte bra men du behöver nog prata med en läkare också så att du får den hjälp du behöver.

När jag tänker efter så såg jag ett avsnitt av Oprah där Brooke Shields (stavning) var gäst och berättade om de problem hon hade haft, jag uppfattade det som att hon hade ätit medicin samtidigt som hon ammade och att hon hade blvit mycket bättre efter det.

 

[Silverkedjan]

Sv: Nederlag...

Jo medicinen hjälper. Men flera studier visar att ljus och motion OCKSÅ kan hjälpa mot depressioner på vintern så det kostar ju inget att prova. Det är ju det alternativet man har om man vill fortsätta med amningen

 

[Mammadutt]

Sv: Nederlag...

Försök i första hand motverka deppen själv så du inte behöver offra amningen. Jag kommer säkerligen vara i samma sits själv då min lill*a är född, jag hoppas slippa gå tillbaka till medicinering utan amma minst 6 mån. Försök kämpa. Ta promenader om än korta. Försök få lite egen tid då du INTE städar utan pysslar om dig själv osv.

 

[Jane_Done]

Sv: Nederlag...

Den deppen och irritationen känner jag igen från när mina barn var små. Jag har alltså ingen erfarenhet av antideppmediciner.

Jag tog det som att jag var lågoch deppig för att jag kände mig isolerad hemma. Jag saknade alltså att jobba, att ingå i ett sammanhang där någon frågade efter mina kunskaper och mitt sällskap.

Hemma var det jag och barn och största delen av mitt sociala behov skulle fyllas av pappan. Korta stunder på öppen förskola eller fika med en kompis räckte inte.

Så... är det inte ganska normalt att bli deppig av att vara hemma, utan annan uppgift än att ta hand om bebis och städa?

 

[havreflinga]

Sv: Nederlag...

Hur skulle NI tänkt och gjort? Känner att det är mitt ansvar som mamma och medmänniska att ta tag i mig själv och må bra.

Fast det är inte bara ditt ansvar. Jag tycker att det är ditt och din sambos ansvar att ge er bra förutsättningar för att fungera så bra som möjligt tillsammans som föräldrar.

Jag tycker det är bra att du har beställt tid på vårdcentralen. Jag tycker att du ska ta med din sambo dit, så att han kan hjälpa dig att "stå på dig", för jag tycker inte att du ska gå med på att bara få medicin. Städa ur det gamla som gör att du börjar må dåligt när du inte äter medicin eller när du får för mycket tid med dina egna tankar. Be om regelbundet samtalsstöd/terapi.

Massor av lycka-till-kramar!

 

[Jossan]

Sv: Nederlag...

TACK! Ni är lika gulliga och hjälpsamma som vanligt!

Pratat med VC nu, och precis som jag trodde rådde de mig att fortsätta amma i alla fall 3-4 mån, om jag kände att jag kunde det. Och det gör jag, som det känns nu.
Skulle få hjälp, dvs prata med nån, men först efter helgerna.
Känns helt ok, ska försöka ta mig ut mer och aktivera mig. Ha mindre krav på mig själv framför allt! En kort promenad är bättre än ingen alls. Trivs ju med det här hemmalivet och att gå och pyssla och styra, men jag behöver uppenbarligen lite annat också.
Måste försöka jobba på att inte bli stressad så fort nån kommer hem och rör om i min perfekta lilla bubbla av ordning och "var sak på sin plats".... Ska försöka tänka "Vad spelar det för roll? Vad gör det att det dras ut leksaker på hela golvet? Går världen under om det ligger smulor på köksbordet?" Jag KAN ju faktiskt städa efteråt (och inte mitt UNDER leken eller ätandet ).
Ska göra mitt bästa i alla fall.



Kram/



Jossan