Gry
Trådstartare
Hej!
Är på väg att sälja min goa plutt som är en perfekt skogsmule/kurs/lättare tävlingshäst för att köpa en framtida tävlingshäst (island). Och eftersom jag är allmänt knäpp och har en förmåga att vända och vrida på allt (gärna mot mig själv) så går jag nu omkring med Sveriges beslutsamhetsångest.
Jag tänker att å ena sidan kan jag köpa en häst som är på god väg, har grundförutsättningarna att nå riktigt långt, men som i dagsläget har en bit kvar. (Har en på G). Köper jag en sådan häst tänker jag att det knappast är min förtjänst om vi når långt. Och misslyckas vi är det mitt fel.
Köper jag en läromästare ligger hästen på topp och chansen att få möjlighet att utvecklas i takt med hästen är lika med 0. Väldigt tråkigt och hur kul är det att vinna en gren med en häst som kan vinna i sömnen bara ryttaren inte skumpar för jäkligt?
Eller så kan man köpa en unghäst och utbilda själv, fast då tar det flera år innan vi kan tävla, jag kan inte så pass mkt att jag kan välja ut en framtida kanonhäst bland ett gäng bra hästar. Jag kan nog med hjälp rida in och utbilda en unghäst (har ridit halvblodsunghästar, dock ej island).
Tänker att det enda som är värt ngt, är att köpa en halft medioker häst och få den att bli fantastisk. Inget annat. Men jag har ingen lust att köpa en häst med halvtaskig stam som ingen tror på. Att köpa en kanonunghäst och få den till att bli kanon är kanske också ok. Men jag vill tävla snart och det går ju inte då.
Jag vet att detta är ett jättekorkat resonemang, och jag är medveten om hur jag målar in mig själv i ett hörn. Kanske att den här tråden handlar mer om hur jag sätter krokben och tankefel för mig själv snarare om vilken häst jag borde köpa. För så här gör jag när det gäller annat också; Vänder och vrider på allt så det blir mot mig själv på nåt sätt. Det gör att jag nästan blir helt handlingsförlamad och får beslutsamhetsångest deluxe. Kanske att hästköpet eg bara kan representera min knäpphet snarare än att jag vill ha råd att välja typ av häst.
Tankar?
Är på väg att sälja min goa plutt som är en perfekt skogsmule/kurs/lättare tävlingshäst för att köpa en framtida tävlingshäst (island). Och eftersom jag är allmänt knäpp och har en förmåga att vända och vrida på allt (gärna mot mig själv) så går jag nu omkring med Sveriges beslutsamhetsångest.
Jag tänker att å ena sidan kan jag köpa en häst som är på god väg, har grundförutsättningarna att nå riktigt långt, men som i dagsläget har en bit kvar. (Har en på G). Köper jag en sådan häst tänker jag att det knappast är min förtjänst om vi når långt. Och misslyckas vi är det mitt fel.
Köper jag en läromästare ligger hästen på topp och chansen att få möjlighet att utvecklas i takt med hästen är lika med 0. Väldigt tråkigt och hur kul är det att vinna en gren med en häst som kan vinna i sömnen bara ryttaren inte skumpar för jäkligt?
Eller så kan man köpa en unghäst och utbilda själv, fast då tar det flera år innan vi kan tävla, jag kan inte så pass mkt att jag kan välja ut en framtida kanonhäst bland ett gäng bra hästar. Jag kan nog med hjälp rida in och utbilda en unghäst (har ridit halvblodsunghästar, dock ej island).
Tänker att det enda som är värt ngt, är att köpa en halft medioker häst och få den att bli fantastisk. Inget annat. Men jag har ingen lust att köpa en häst med halvtaskig stam som ingen tror på. Att köpa en kanonunghäst och få den till att bli kanon är kanske också ok. Men jag vill tävla snart och det går ju inte då.
Jag vet att detta är ett jättekorkat resonemang, och jag är medveten om hur jag målar in mig själv i ett hörn. Kanske att den här tråden handlar mer om hur jag sätter krokben och tankefel för mig själv snarare om vilken häst jag borde köpa. För så här gör jag när det gäller annat också; Vänder och vrider på allt så det blir mot mig själv på nåt sätt. Det gör att jag nästan blir helt handlingsförlamad och får beslutsamhetsångest deluxe. Kanske att hästköpet eg bara kan representera min knäpphet snarare än att jag vill ha råd att välja typ av häst.
Tankar?
