När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

T

Theaboll

När det känns som man prövat på allt .
Ja, just så känns det nu.

Jag har en åttaårig halvblodsvalack e: Calino-Castle Keep xx-Menelek xx. Jag köpte honom när han var fem år och jag var inte så rutinerad då. Då hade han haft en skada när jag var ett år som gör att han har ett stort ärr på vänster sida men som inte stör honom utan ser bara lite fult ut. Två veckor innan jag hämtade honom så hade han fastnat med hoven i boxdörren så han hade fläkt upp ett sår där men läkte snabbt och fint.

När jag hade haft honom i ett halvår ungefär så blev han sparkad på höger framknä så knät såg ut som en fotboll, detta var första gången han fick ställas av under tiden jag har haft honom. Men efter ett tag blev han ju såklart bra igen.
Vi började träna och efter några månader startade vi vår första tävling, vilket gick bra (0:a i 0,90m och 4 fel i 1,00m). Därefter avlöste tävlingarna varandra och tävling efter tävling kom man hem med två rosetter.

MEN vid årets slut började han röra sig ojämnt med bakbenen, vi kollade upp det och han hade en inflamation i vänster bakknä. *suck* Jag fick ställa av honom men vi var tillbaka efter ett par månader. Bytte tränare och det började gå bra igen.

Vi gick upp till 1,20m med rättså bra resultat. Då började han kännas seg och konstig att rida så en kiropraktiker kollade honom och han var låst i bogarna, det rättades till och vi kunde rida på som vanligt igen.

Efter vintervilan startade vi vår första tävling lysande (0+0 fel i 1,10m och 4 fel i 1,20m).
Sen började han stoppa och stoppa och stoppa, tillslut så fick jag inte över honom över 50cm ens.
Jag tog honom till en kiropraktiker som sa att han var låst i höger bäckenled, hon fixade till det och han fick ställas av i 8 veckor.
När jag satte igång honom igen verkade han bättre men han var fruktansvärt seg, hela tiden. Men han hade iallafall börjat hoppa igen.

Då började vi tävla, gick bra i början men han har inte det actionen längre. Det går sisådär att rida och han var väldigt seg och verkade inte tycka någonting var roligt.
Han hade fått lite sår i mungiporna så jag fick byta till hack ett tag och nu rider jag på plastbett.
Då fick kiropraktikern kolla honom igen och då låg två kotor snett i ryggen och han var låst i båda bogarna. Det rättades till men han är fortfarande seg.
Vi åkte och tog ett blodprov för att utesluta fästingsjukdomar. Nada visades där.

Nu så var jag senast iväg och tävlade idag, i 1,10m så var han seg och väldigt tittig så jag fick ett stopp. I 1,20m så var han väldigt matt och orkade ingenting så då fick vi ett stopp på 3:an och ett på 4:an. Det är som han springer på men har ingen bjudning.

Nu är jag desperat, vad gör jag för fel? Vad finns det mer jag kan göra? Detta är en väldigt bra häst och han har hoppat 1,20m som det bara var bommar på marken innan och nu får han ta i som f*n när han ska hoppa det. Man tappar suget när det går bakåt hela tiden. Någon här som kan komma med något tips över huvud taget?
Det blev en lite långdragen text nu men hoppas något har lust att hjälpa.
Tack på förhand // Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

jag skulle råda dig att ta en paus från hoppning på bana 1 år eller något.

ut och rid i skogen oftare, leta upp närmaste terängbana och se om han piggar på där (det förutsätter enligt mig att han får vila huvudet från alla hopp 1 månad.)

rid mycket dressyr

men framför allt ta ett break från hoppning och ska det vara hoppning så råder jag dig till terräng för jag tycker det låter som att han är trött på hoppning

och varför startade du TVÅ klasser när han tidigare varit väldigt slö? om du visste om att han har varit trött inom hoppningen så varför två?
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

När det känns som man prövat på allt .
Ja, just så känns det nu.

Jag har en åttaårig halvblodsvalack e: Calino-Castle Keep xx-Menelek xx. Jag köpte honom när han var fem år och jag var inte så rutinerad då. Då hade han haft en skada när jag var ett år som gör att han har ett stort ärr på vänster sida men som inte stör honom utan ser bara lite fult ut. Två veckor innan jag hämtade honom så hade han fastnat med hoven i boxdörren så han hade fläkt upp ett sår där men läkte snabbt och fint.

När jag hade haft honom i ett halvår ungefär så blev han sparkad på höger framknä så knät såg ut som en fotboll, detta var första gången han fick ställas av under tiden jag har haft honom. Men efter ett tag blev han ju såklart bra igen.
Vi började träna och efter några månader startade vi vår första tävling, vilket gick bra (0:a i 0,90m och 4 fel i 1,00m). Därefter avlöste tävlingarna varandra och tävling efter tävling kom man hem med två rosetter.

MEN vid årets slut började han röra sig ojämnt med bakbenen, vi kollade upp det och han hade en inflamation i vänster bakknä. *suck* Jag fick ställa av honom men vi var tillbaka efter ett par månader. Bytte tränare och det började gå bra igen.

Vi gick upp till 1,20m med rättså bra resultat. Då började han kännas seg och konstig att rida så en kiropraktiker kollade honom och han var låst i bogarna, det rättades till och vi kunde rida på som vanligt igen.

Efter vintervilan startade vi vår första tävling lysande (0+0 fel i 1,10m och 4 fel i 1,20m).
Sen började han stoppa och stoppa och stoppa, tillslut så fick jag inte över honom över 50cm ens.
Jag tog honom till en kiropraktiker som sa att han var låst i höger bäckenled, hon fixade till det och han fick ställas av i 8 veckor.
När jag satte igång honom igen verkade han bättre men han var fruktansvärt seg, hela tiden. Men han hade iallafall börjat hoppa igen.

Då började vi tävla, gick bra i början men han har inte det actionen längre. Det går sisådär att rida och han var väldigt seg och verkade inte tycka någonting var roligt.
Han hade fått lite sår i mungiporna så jag fick byta till hack ett tag och nu rider jag på plastbett.
Då fick kiropraktikern kolla honom igen och då låg två kotor snett i ryggen och han var låst i båda bogarna. Det rättades till men han är fortfarande seg.
Vi åkte och tog ett blodprov för att utesluta fästingsjukdomar. Nada visades där.

Nu så var jag senast iväg och tävlade idag, i 1,10m så var han seg och väldigt tittig så jag fick ett stopp. I 1,20m så var han väldigt matt och orkade ingenting så då fick vi ett stopp på 3:an och ett på 4:an. Det är som han springer på men har ingen bjudning.

Nu är jag desperat, vad gör jag för fel? Vad finns det mer jag kan göra? Detta är en väldigt bra häst och han har hoppat 1,20m som det bara var bommar på marken innan och nu får han ta i som f*n när han ska hoppa det. Man tappar suget när det går bakåt hela tiden. Någon här som kan komma med något tips över huvud taget?
Det blev en lite långdragen text nu men hoppas något har lust att hjälpa.
Tack på förhand // Thea.

Det ar ju svart att "hjalpa" sahar over ett forum... For det forsta efter att inte ha sett hasten och dig tillsammans (aven om du har en ratt bra beskrivning av de direkta problemen) och for det andra for att troligen skulle behovas en konversation mellan dig och mig, det behovs troligen mer an en timma for att ha sagt vad jag vill.... Men jag gor ett forsok:)

Bade du och din hast behover grundtranas. Det du beskriver kommer med storsta sannolikhet fran att du inte byggt upp din hast tillrackligt och lart honom anvanda sin kropp och sina muskler som kravs for ridning i allmanhet (och hoppning i synnerhet!).

Inflammation i bakkna kommer mycket troligt fran att han gatt spand under en langre tid. Han vill inte vinkla bakknana, haller dem strackta och anvander dem som ett motstand. For att fa en hast att vilja vinkla bakknana, maste du fa bort allt motstand, fysiskt och mentalt. Fa hasten att lita pa dig och att slappna av. Fa honom forst att sanka huvudet (sjalvmant, inga hjalptyglar!). Det ar ett tecken pa mental avslappning (men stretchar ocksa ryggen). Da han litar pa dig och tycker om dig som en trygg ledare, da kommer han att ge efter mentalt, och bli kapabel och villig att ge efter och vinkla sina bakknan.

Nasta steg ar att fa honom rak. Alla hastar ar, precis som vi manniskor, vanster eller hoger hanta (hovade). Skolorna ar bra for det, du kan borja tidigt med oppna, men stall inte for stora krav i borjan. Han maste fa tid att forsta och kanna efter. DIn uppgift ar att visa och motivera. Kom ihag: Avslappning, fysisk och mental.

Nar du val borjar med skolorna sa kommer vinklingen i bakknana. Ju mer vinkling i bakkna, ju mer hjalp att avlasta framdelen. Det ar darfor han ar last i bogarna. Han har for mycket vikt pa framdelen, han bar sig inte. Med oppnor (och senare, bra mycket senare i utbildningen aven slutor) kommer du att hjalpa honom att

1) vinkla bakknana och darmed avlasta framdelen
2) som ett resultat av 1) kommer du att ha lattare att boja honom och darmed fa honom mer och mer mjuk och flexibel i framdelen.

Detta tar tid, massor av tid. Och talamod. Men det finns inga genvagar om du vill ha din van frisk igen. Du kan ta ut tusen olika kiropraktorer, men om du inte lar dig, och om du inte andrar ditt satt att arbeta honom sa kommer han inte att bli bra.

Mitt tips ar att forsoka hitta en riktigt duktig tranare som kan hjalpa dig med framfor allt din grundutbildning, vilket naturligtvis ar en forutsattnig for att du ska kunna hjalpa hasten. Du far kanske leta ett tag, och var noga noga med vem du lyssnar till. Titta pa manga traningar och prata med personen ifraga. Hitta nagon som later det ta tid, som inte kraver resultat under forsta ridpasset utan som har langsiktiga mal.

Jag hoppas att du inte tycker att jag ar pessimistisk, for det ar jag inte. Jag har sett hastar som din komma tillbaka och bli jattebra ridhastar igen, men det kravs en hel del fran din sida. Framfor allt att inse att du maste andra massor i ditt satt att arbeta, samt talamod och tro pa dig sjlav. Och rakna med att lagga hoppningen pa hyllan ett bra tag, hur lange beror pa hur du utvecklas och darmed hur du lyckas utveckla styrka och fortroende hos din hast.

Massor av lycka till, det verkar vara en fantastisk hast du har, ta vara pa det. Och han ar ju bara 8 ar, du kan ha 20 ar till tillsammans med honom, och du har varldens chans att lara dig massor.;)
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Jag håller med Krulidut. Sluta träna och tävla hästen!
Ut i skog och mark och bara ha härligt tillsammans ett tag!

Ut och galoppera och se till att ni får bra framåtbjudning. Och ha roligt!
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

låt honom vila från hoppningen ett tag, rid ut istället och hoppa bara små hinder! han har nog tröttnat på tävlingar osv.. lycka till!
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Det som slår mig i inlägget är att du tagit ut kiropraktor en gång i taget vid två tillfällen? Problemen kommer lätt tillbaka (särskilt efter behandlingstypen som kiropraktorer pysslar med) om man inte fortsätter 1-3 gånger enligt min erfarenhet/vad jag hört av de inom området. Det är sällan ETT fel (möjligen om hästen innan är regelbundet kollad och helt plötsligt känns annorlunda) utan många sammanflätade i varandra, därav att det är svårt att rätta till allt "permanent" med en enda behandling.
Om du kollat med vet. att inget behöver åtgärdas den vägen skulle jag mao uppsöka annan typ av alternativare eller den kiro du tyckte verkade mest seriös, kolla att sadeln fortfarande ligger bra i samma veva.
Sen långsam återuppbyggnad, kanske främst mentalt, att ni mest dressyrar och tränar cavaletti och successivt lägger in plutthinder, löshoppar om hästen tycker det är kul och inte börjar hoppa "ordentligt" förrän hästen verkligen bjuder på hinder runt 60 cm.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

ta bort han från tävlingsbanan,
ut och rid i skogen och ha kul
låt han springa av sig och tycka att detta med ridning är skoj igen
ev kan ni hoppa små låga ROLIGA skutt i skogen

men först och främst hade jag kollat upp honom igen via en kiropraktor och fått ordning på alla hans olika gamla skador.

tänk på att du kan ha honom i många år till och det är inte värt att slita ut honom redan nu...han var bara 8 år va??

Så ut och ha kul!!:banana:
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

jag tycker det låter som han tröttnat, alternativt inte håller för hoppning helt enkelt. Kanske inte är så, men det låter så.
Kanske inse att hoppning inte är hans grej. Även om han kan hoppa (många hästar kan hoppa...) så måste ju vilja finnas. Finns inte viljan så är det nog kanske ingen idé att försöka mer. Prova en annan inriktning med honom o se om det känns bättre? Han kanske vill bli körhäst? :idea: (inte din inriktning, men många hästar som inte är framåt i ridningen brukar bli framåt i körningen..)
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Jag vet att det kanske låter konstigt men tävlingen som jag var ute på förra gången gick han bra på och var piggare så då tänkte jag att man likväl kunde anmäla sig till båda om man ändå skulle ut.
// Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Är han kollad av veterinär?

Ingen kota som spökar?
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Tack för ditt utbredda svar !
Men jag kanske skulle tillagt i tråden att vi tränar för en mycket duktig tränare i hoppning och vi kan skolorna (öppna, sluta, piruetter, samlingar, byten. I skritt trav och galopp.) Men jag tror att det är sant som du säger att han har lagt mycket tyngd på frambenen och sluta använda bakknäna (han är väldigt framtung i sin exteriör).
Jag ska ta kontakt med en annan tränare nu som jag ska rida mer dressyr för ( men ska fortsätta med hoppträningen ett tag till för att se vad som händer). Jag vill få honom mer lösgjord, för det är han inte nu tillräckligt, och jag vill få tillbaka frammåtbjudningen.
Tack! // Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Jag hade två olika kiropraktiker, ja. Och båda kom på återbesök och sa då att han var okej. Det kanske inte framgick i inlägget.

Det lustiga är att han bjuder på småhinder (men också när jag tänker efter lite större hinder) HEMMA. Inte när jag tränar/tävlar. Hum?

Jag vet inte om jag vill hoppa ute i terrängen, jag gör det om jag ser ett nedfallet träd som ser säkert ut, men inte annars. Jag har heller ingen bana i närheten som jag skulle kunna rida på.

Tack//thea
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Han är inte kollade av veterinär men han är kollad av kiropraktiker, han hade två kotor som låg snett i ryggen och bogarna var låsta.
Anledningen till att jag åkte och tävlade så snabbt efter var för att han sa att det bara var bra för honom att komma ut och känna att han inte hade ont längre.
Tack // Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Har också tänkt på det även fast man inte vill. Men man är inte så insatt i just kanske körning så det känns lite skrämmade i sig även fast man hade lämnat iväg honom på inkörning.
Sen vet jag att han hatar dressyr. Markarbete, böja, skolor och sådant i lättridning går bra men inte renodlad dressyr. Då blir sur och ännu segare.
Tack // Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Du skriver ut och ha kul . Men för mig är inte ut i skogen och lufsa (ta det inte personligt) kul . Jag vet att det är för hans bästa men jag vill ha kontroll när jag rider, det känns inte som jag kan ha det i skogen för han är så pass tittig där. Så jag rider endast ut i skogen 1-2 ggr/vecka.
Men jag ska lugna ner med hoppningen i vart fall och rida mer dressyr.
Ja, han är bara åtta år och har många år kvar : )
Tack // Thea.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Jag skulle absolut kolla honom hos vet för att utesluta någon ledinflammation, framförallt om du har kämpat länge med att hästen inte känns helt ok.
Framförallt om en häst har kotledsinflammation båda fram så brukar varken tränare eller ryttare märka någon hälta, och arbetsvilliga hästar kan mycket väl fortsätta hoppa trots att de har ont. Däremot kan de korta stegen lite, bjuda mindre, försöka avlasta det/de ben som gör ont och därigenom spänna sig och få låsningar och ryggont, så det låter inte helt osannolikt av det jag kan läsa mig till i tråden.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Tack för ditt utbredda svar !
Men jag kanske skulle tillagt i tråden att vi tränar för en mycket duktig tränare i hoppning och vi kan skolorna (öppna, sluta, piruetter, samlingar, byten. I skritt trav och galopp.) Men jag tror att det är sant som du säger att han har lagt mycket tyngd på frambenen och sluta använda bakknäna (han är väldigt framtung i sin exteriör).
Jag ska ta kontakt med en annan tränare nu som jag ska rida mer dressyr för ( men ska fortsätta med hoppträningen ett tag till för att se vad som händer). Jag vill få honom mer lösgjord, för det är han inte nu tillräckligt, och jag vill få tillbaka frammåtbjudningen.
Tack! // Thea.

Oh forlat:p Svart nar man inte vet mycket om bakgrunden, och inte sett hasten.. Samtidigt vet jag att bara for att man kan olika ovningar, aven upp pa hog niva som du, sa ar det ingen garanti for att de utfors pa ett satt som ar starkande och motiverande for hasten.

Det later som en bra ide att prata med en annan tranare. Och att forsoka fa honom mer losgjord. Hastar gillar att kanna sig starka och friska och jag ar saker pa att om du far honom stark och losgjord igen, och om du hittar ett traningsupplagg som motiverar honom, sa kommer framatbjudningen med det. Det ar ju inte alls konstigt att han inte "bjuder" med alla de problem han har i sin kropp.

Det ar nog bra som manga sager att kolla upp med veterinar och aven kiropraktorer som du redan gjort, men for att bli av med problemet sa maste man veta orsaken till att det uppkom, och i de allra allra flesta fall nar det galler ridhastar sa ar det det satt vi tranar dem pa. Det allra storsta problemet ar att vi ofta gar for fort fram, vi vill ha bra resultat tidigt och ger inte hasten tillrackligt med tid att bygga upp sig, mentalt och fysiskt.

Och dressyr ska inte vara trakigt, varken for hast eller ryttare. Da utfor man den inte pa ratt satt. Om hasten visar att den inte vill, da ar nagot galet. Det troliga ar att den tycker att det ar obhagligt eller att man ber den gora nagot som gar emot dess natur eller nagot den inte klarar av nagon anledning, tex att den har ont, inte har styrkan for det eller att den inte forstar. Dressyr ar grunden for all ridning och inte ett sjalvandamal. Man maste hitta ett upplagg som passar (framfor allt motiverar) hasten och sig sjalv. Det behover inte vara att harva runt 150 varv pa en sandbana. Dressyren ar ju till for att starka hasten, sa att den orkar utfora det vi ber den gora, tex hoppa ett 1.60 hinder eller bara oss en timme ut pa en skogstur. Allt det dar vet du redan sakert, men jag reagerade pa att du tidigare sa att han hatar "renodlad dressyr" men att det gar bra att jobba honom i lattridning.

Hoppas att du reder ut det i alla fall. Lycka till!
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

När det känns som man prövat på allt .
Ja, just så känns det nu.

Jag har en åttaårig halvblodsvalack e: Calino-Castle Keep xx-Menelek xx. Jag köpte honom när han var fem år och jag var inte så rutinerad då. Då hade han haft en skada när jag var ett år som gör att han har ett stort ärr på vänster sida men som inte stör honom utan ser bara lite fult ut. Två veckor innan jag hämtade honom så hade han fastnat med hoven i boxdörren så han hade fläkt upp ett sår där men läkte snabbt och fint.

När jag hade haft honom i ett halvår ungefär så blev han sparkad på höger framknä så knät såg ut som en fotboll, detta var första gången han fick ställas av under tiden jag har haft honom. Men efter ett tag blev han ju såklart bra igen.
Vi började träna och efter några månader startade vi vår första tävling, vilket gick bra (0:a i 0,90m och 4 fel i 1,00m). Därefter avlöste tävlingarna varandra och tävling efter tävling kom man hem med två rosetter.

MEN vid årets slut började han röra sig ojämnt med bakbenen, vi kollade upp det och han hade en inflamation i vänster bakknä. *suck* Jag fick ställa av honom men vi var tillbaka efter ett par månader. Bytte tränare och det började gå bra igen.

Vi gick upp till 1,20m med rättså bra resultat. Då började han kännas seg och konstig att rida så en kiropraktiker kollade honom och han var låst i bogarna, det rättades till och vi kunde rida på som vanligt igen.

Efter vintervilan startade vi vår första tävling lysande (0+0 fel i 1,10m och 4 fel i 1,20m).
Sen började han stoppa och stoppa och stoppa, tillslut så fick jag inte över honom över 50cm ens.
Jag tog honom till en kiropraktiker som sa att han var låst i höger bäckenled, hon fixade till det och han fick ställas av i 8 veckor.
När jag satte igång honom igen verkade han bättre men han var fruktansvärt seg, hela tiden. Men han hade iallafall börjat hoppa igen.

Då började vi tävla, gick bra i början men han har inte det actionen längre. Det går sisådär att rida och han var väldigt seg och verkade inte tycka någonting var roligt.
Han hade fått lite sår i mungiporna så jag fick byta till hack ett tag och nu rider jag på plastbett.
Då fick kiropraktikern kolla honom igen och då låg två kotor snett i ryggen och han var låst i båda bogarna. Det rättades till men han är fortfarande seg.
Vi åkte och tog ett blodprov för att utesluta fästingsjukdomar. Nada visades där.

Nu så var jag senast iväg och tävlade idag, i 1,10m så var han seg och väldigt tittig så jag fick ett stopp. I 1,20m så var han väldigt matt och orkade ingenting så då fick vi ett stopp på 3:an och ett på 4:an. Det är som han springer på men har ingen bjudning.

Nu är jag desperat, vad gör jag för fel? Vad finns det mer jag kan göra? Detta är en väldigt bra häst och han har hoppat 1,20m som det bara var bommar på marken innan och nu får han ta i som f*n när han ska hoppa det. Man tappar suget när det går bakåt hela tiden. Någon här som kan komma med något tips över huvud taget?
Det blev en lite långdragen text nu men hoppas något har lust att hjälpa.
Tack på förhand // Thea.


En liten tanke bara: Har du låtit någon kiropraktor kolla DIG någon gång? Om du är sned och spänd så speglas det givetvis i hästen. Annars håller jag mkt med om vad som sagts innan, stå över hoppningen ett tag och gör andra saker. Vad som helst egentligen! Gå ut med honom och gå om det inte känns bra att rida ut, tömkör, gå över preseningar och andra läskiga saker.
Hästar är intelligenta djur som behöver stimulera hjärnan när de arbetar. (Hästen jag har börjar hitta på egna saker om jag inte sysselsätter honom, han ser spöken och små fjompar sig. Är i övrigt hur snäll som helst.)

Lycka till!!! //Lillan
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

Du måste sluta träna bara på bana, det går att träna väldigt mycket ute.
vad din häst behöver är gå mycket rakt fram, galoppera långa sträckor och inte bara bli formad på bana.

Varför han blir tittig ute är ju för att du inte rider ut så ofta, det måste tränas.
 
Sv: När tålamodet tryter och hopplösheten närmar sig.

hej hej.
precis så där var minnär jag hade haft honom ett år. han vägrade på en massa hinder inne på banan. men hemma och fram ridning gick kalas bra.
jaggjorde så att vi tränade bara dressyr i ett över och var ute o busade överallt.
inge allvar alls utan bara få framåt bjudning.
förutom när vi tränade dressyr.
hoppas de löser sig.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
Svar
19
· Visningar
1 703
Senast: Freazer
·
Utrustning Vi var iväg och tränade igår för nya tränaren. Hästen känns till en början helt ok när jag rider fram, men vart efter under...
2
Svar
25
· Visningar
1 969
Senast: super
·
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
4 463
Senast: Fiorano
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 133
Senast: Freazer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp