Som rubriken säger. Jag undrar vad ni anser om när man ska/bör skaffa "ny" katt, eller som jag försöker se det, en till, det är ju absolut ingen ersättare.
Ni som bara haft en katt och sedan blivit av med den, hur tidigt skaffade ni en "ny"?
Jag har precis, eller snarare för 2 veckor sedan, förlorat min livskamrat, för tidigt, sorgligt och ja, jag trodde ju vi hade flera år kvar tillsammans. Ja är förkrossad, varje dag är en kamp, och jag kommer väl aldrig förlåta mig själv, och det kommer ta lång tid innan varje dag slutar vara en kamp. Men det är så otroligt tomt nu, jag hade en katt, min lilla älskling, min trygghet, min mening med livet, (nu har jag "bara" en kanin kvar). Mina nära tror det skulle vara bra för mig att inom en snar framtid ta en ny katt, så jag har något att göra och så det inte blir så otroligt tomt..Inte för att ersätta, ingen kan någonsin toppa min fantastiska vän, men ja så jag har något att göra. Jag är arbetslös nu också så, jag har ju hela dagarna till att sitta och grubbla om allt jag kunde ha gjort så att min katt nu kanske fortfarande levt, men det tjänar ju inget till heller, hon kommer inte tillbaka, jag börjar förstå det även om jag inte kan acceptera allt som hände. Deras tanke är att hade jag en annan har jag något annat att göra än att grubbla..?
Det kommer ta lång tid för mig att komma vidare men kanske att en ny kan hjälpa mig på traven? så jag har något? Jag skulle vilja, och vill, känna glädje inför en ny katt men samtidigt vet jag inte om jag vågar..går jag då vidare för tidigt, struntar i min lilla älskling, allt är bra osv? jag kommer säkerligen bryta ihop ständigt ändå, så otroligt tragiskt att hon skulle försvinna från mig redan nu
För mig var fanns det inte på kartan, hon fanns ju alltid härhemma med med mig, skulle göra det många år till, men tyvärr förstår man väl ofta hur mycket man uppskattar någon då man blir av med den
. Men "måste" och bör man ha kommit vidare helt innan en annan kommer in i ens liv? Jag har en släkting som förstår mig och hon tror ändå att det skulle hjälpa i mitt sorgearbete, när hon förlorat katter har hon ju alltid haft andra kvar och det tycker hon har hjälpt lite. Även fast det tar lång tid att komma vidare helt.
Vad tror ni? hur tidigt har ni skaffat en "ny"/annan? ni som har haft en som ni sedan blivit av med, kanske i förtid. ångrar ni er i efterhand? Detta är ju helt nytt för mig, detta var min första som jag växt upp med, kämpade mycket för att ens få behåll och som var min bästa vän, det dyrbaraste för mig, hon var inte bara en katt mer som min tvillingsjälv
jag såg och kände precis vad hon tyckte och tänkte. Så jag har ju ingen erfarenhet av detta sen innan och jag trodde inte i min vildaste fantasi det skulle kännas såhär fruktansvärt. Ändå trodde jag jag var lite förberedd men nej jag förstod det inte på riktigt förenns det hänt.
Jag trodde att jag och min älskade katt hade många år kvar så har inte reflekerat så mycket, tänkte att då ska jag ta en ny ganska snart igen, men nu.. vet jag inte, hon gick ju bort för tidigt...
så det var ju inget normalt, ganska oväntat ändå också, och onödigt.
tacksam för alla råd jag får
Ni som bara haft en katt och sedan blivit av med den, hur tidigt skaffade ni en "ny"?
Jag har precis, eller snarare för 2 veckor sedan, förlorat min livskamrat, för tidigt, sorgligt och ja, jag trodde ju vi hade flera år kvar tillsammans. Ja är förkrossad, varje dag är en kamp, och jag kommer väl aldrig förlåta mig själv, och det kommer ta lång tid innan varje dag slutar vara en kamp. Men det är så otroligt tomt nu, jag hade en katt, min lilla älskling, min trygghet, min mening med livet, (nu har jag "bara" en kanin kvar). Mina nära tror det skulle vara bra för mig att inom en snar framtid ta en ny katt, så jag har något att göra och så det inte blir så otroligt tomt..Inte för att ersätta, ingen kan någonsin toppa min fantastiska vän, men ja så jag har något att göra. Jag är arbetslös nu också så, jag har ju hela dagarna till att sitta och grubbla om allt jag kunde ha gjort så att min katt nu kanske fortfarande levt, men det tjänar ju inget till heller, hon kommer inte tillbaka, jag börjar förstå det även om jag inte kan acceptera allt som hände. Deras tanke är att hade jag en annan har jag något annat att göra än att grubbla..?
Det kommer ta lång tid för mig att komma vidare men kanske att en ny kan hjälpa mig på traven? så jag har något? Jag skulle vilja, och vill, känna glädje inför en ny katt men samtidigt vet jag inte om jag vågar..går jag då vidare för tidigt, struntar i min lilla älskling, allt är bra osv? jag kommer säkerligen bryta ihop ständigt ändå, så otroligt tragiskt att hon skulle försvinna från mig redan nu
Vad tror ni? hur tidigt har ni skaffat en "ny"/annan? ni som har haft en som ni sedan blivit av med, kanske i förtid. ångrar ni er i efterhand? Detta är ju helt nytt för mig, detta var min första som jag växt upp med, kämpade mycket för att ens få behåll och som var min bästa vän, det dyrbaraste för mig, hon var inte bara en katt mer som min tvillingsjälv
Jag trodde att jag och min älskade katt hade många år kvar så har inte reflekerat så mycket, tänkte att då ska jag ta en ny ganska snart igen, men nu.. vet jag inte, hon gick ju bort för tidigt...
tacksam för alla råd jag får
Senast ändrad: