jacko
Trådstartare
Kort gästspel på dressyr, då jag eg inte hör hemma här utan på fritidsridning eller grundridning. Hoppas det är ok.
Jag undrar, när slutar korrigeringsridningen? Jag upplever att jag korrigerar i stort sett hela tiden, med små pareringar främst i bäcken, men även hand, skänkel, tyngdpunkt osv. Jag försöker vara noggrann i min ridning, då jag anser att jag då finner verktyg att komma till "lättgåddhet" som min tränare kallar det. (men en nackdel blir ju att man känner lite väl mkt ibland och får många funderingar).
En väldigt bra övning som jag fick göra härom veckan gick ut på att rida så rakt det bara var möjligt med snabba sitspareringar och verkligen få hästen på hjälperna. Detta kan man ju faktiskt kalla korrigeringsridning, för jag sitter ju inte och åker med. Förvisso blir mina pareringar softare och softare, men jag bollar ändå med min häst så att säga.
Jag undrar, ni som kommit långt i utbildningen av er själva och era hästar, när anser ni att ni kan släppa korrigeringsridningen och bara "flyta med"? Kommer man dit någonsin? Är Jan Brink där t ex i sina bästa stunder? Sätter han sin häst i en viss "mode" som den sedan följer tills han bestämmer sig för nästa "mode"?
Jag undrar, när slutar korrigeringsridningen? Jag upplever att jag korrigerar i stort sett hela tiden, med små pareringar främst i bäcken, men även hand, skänkel, tyngdpunkt osv. Jag försöker vara noggrann i min ridning, då jag anser att jag då finner verktyg att komma till "lättgåddhet" som min tränare kallar det. (men en nackdel blir ju att man känner lite väl mkt ibland och får många funderingar).
En väldigt bra övning som jag fick göra härom veckan gick ut på att rida så rakt det bara var möjligt med snabba sitspareringar och verkligen få hästen på hjälperna. Detta kan man ju faktiskt kalla korrigeringsridning, för jag sitter ju inte och åker med. Förvisso blir mina pareringar softare och softare, men jag bollar ändå med min häst så att säga.
Jag undrar, ni som kommit långt i utbildningen av er själva och era hästar, när anser ni att ni kan släppa korrigeringsridningen och bara "flyta med"? Kommer man dit någonsin? Är Jan Brink där t ex i sina bästa stunder? Sätter han sin häst i en viss "mode" som den sedan följer tills han bestämmer sig för nästa "mode"?