Innan jag blev utsatt för ett mycket grovt brott för flera år sedan så var jag säker på att jag OM jag utsattes för brott skulle hämnas enligt "öga för öga, tand för tand" men.....Jag hämnades inte ett dugg.
Idag blev jag utsatt för sexuell trakasseri och ringde genast polisen och gjorde en anmälan och åkte sedan in och lämnade in beviset. Jag är dock inte rädd för förövaren men jag känner mig MYCKET kränkt och tror inte att polisen gör så mycket åt honom mer än att det kanske säger åt gubbsnusket att inte göra så fler gånger.
Och det kliar i fingrarna på mig av HÄMNDLYSTNAD! Jag tänker ut fyrtiosju hämndtankar i minuten typ men landar hela tiden på att då är det nog mest jag som åker dit enligt regeln om alltings djävlighet.
Men samtidigt så tror jag aldrig mer att jag får ro om jag inte FÅR hämnas. Jag vet att det låter primitivt och är väl det men jag tror faktiskt att jag skulle få bättre självkänsla om jag gjorde NÅGOT än "bara" anmälde till polisen.
När tycker ni att det är okay att hämnas och har ni hämnats någon gång eller vad skulle ni hämnas för eller är hämnd bara fel? Alltid?
Det jag utsatts för nu är egentligen bara genomtarvligt men jag mår helt skakigt och fysiskt illa och tycker att det vore rätt åt honom om han fick uppleva samma sak. Samt att jag tror att jag gått starkare ur förstnämnda traumat om jag inte bara förlitat mig på rättsväsendet.
Mest tror jag att jag är skakis för att jag aldrig trott något SÅDANT om honom då jag sett honom som en harmlös, ensam gammal gubbgranne som jag till och med hjälpt ibland och gett julkort då jag tänkt att han inte får det av någon annan.
Idag blev jag utsatt för sexuell trakasseri och ringde genast polisen och gjorde en anmälan och åkte sedan in och lämnade in beviset. Jag är dock inte rädd för förövaren men jag känner mig MYCKET kränkt och tror inte att polisen gör så mycket åt honom mer än att det kanske säger åt gubbsnusket att inte göra så fler gånger.
Och det kliar i fingrarna på mig av HÄMNDLYSTNAD! Jag tänker ut fyrtiosju hämndtankar i minuten typ men landar hela tiden på att då är det nog mest jag som åker dit enligt regeln om alltings djävlighet.
Men samtidigt så tror jag aldrig mer att jag får ro om jag inte FÅR hämnas. Jag vet att det låter primitivt och är väl det men jag tror faktiskt att jag skulle få bättre självkänsla om jag gjorde NÅGOT än "bara" anmälde till polisen.
När tycker ni att det är okay att hämnas och har ni hämnats någon gång eller vad skulle ni hämnas för eller är hämnd bara fel? Alltid?
Det jag utsatts för nu är egentligen bara genomtarvligt men jag mår helt skakigt och fysiskt illa och tycker att det vore rätt åt honom om han fick uppleva samma sak. Samt att jag tror att jag gått starkare ur förstnämnda traumat om jag inte bara förlitat mig på rättsväsendet.
Mest tror jag att jag är skakis för att jag aldrig trott något SÅDANT om honom då jag sett honom som en harmlös, ensam gammal gubbgranne som jag till och med hjälpt ibland och gett julkort då jag tänkt att han inte får det av någon annan.