När skulle DU hämnas?

[Svarta]

Innan jag blev utsatt för ett mycket grovt brott för flera år sedan så var jag säker på att jag OM jag utsattes för brott skulle hämnas enligt "öga för öga, tand för tand" men.....Jag hämnades inte ett dugg.

Idag blev jag utsatt för sexuell trakasseri och ringde genast polisen och gjorde en anmälan och åkte sedan in och lämnade in beviset. Jag är dock inte rädd för förövaren men jag känner mig MYCKET kränkt och tror inte att polisen gör så mycket åt honom mer än att det kanske säger åt gubbsnusket att inte göra så fler gånger.

Och det kliar i fingrarna på mig av HÄMNDLYSTNAD! Jag tänker ut fyrtiosju hämndtankar i minuten typ men landar hela tiden på att då är det nog mest jag som åker dit enligt regeln om alltings djävlighet.

Men samtidigt så tror jag aldrig mer att jag får ro om jag inte FÅR hämnas. Jag vet att det låter primitivt och är väl det men jag tror faktiskt att jag skulle få bättre självkänsla om jag gjorde NÅGOT än "bara" anmälde till polisen.

När tycker ni att det är okay att hämnas och har ni hämnats någon gång eller vad skulle ni hämnas för eller är hämnd bara fel? Alltid?

Det jag utsatts för nu är egentligen bara genomtarvligt men jag mår helt skakigt och fysiskt illa och tycker att det vore rätt åt honom om han fick uppleva samma sak. Samt att jag tror att jag gått starkare ur förstnämnda traumat om jag inte bara förlitat mig på rättsväsendet.

Mest tror jag att jag är skakis för att jag aldrig trott något SÅDANT om honom då jag sett honom som en harmlös, ensam gammal gubbgranne som jag till och med hjälpt ibland och gett julkort då jag tänkt att han inte får det av någon annan.

 

[Brandgul]

Sv: När skulle DU hämnas?

Det beror väl på vad man menar med hämnd. Det skulle ju vara skönt att gillra en fälla för snuskgubben så han gjorde bort sig själv. Dvs, blev ertappad med fingrarna i kakburken. Men hur gör man det utan att göra bort sig själv?

Själv hämnas jag på de allra bästa sätter i FANTASIN! Jag tycker faktiskt att det känns mycket bättre att fantisera ihop allt jag hade kunnat göra och gå omkring och tänka att "om du bara visste vad jag kunde göra" och så tänker jag på de mest tarvliga saker som jag hade kunnat gjort samtidigt som jag såg lite nonchalant ut *he he* Sen behöver jag inte göra med för att faktiskt må bättre!

 

[Svarta]

Sv: När skulle DU hämnas?

Okay :-) Tack för svaret(som värmer extra då jag är som skrivet var helt skakig.) och jag får prova med det.

 

[mandalaki]

Sv: När skulle DU hämnas?

Hämndtankar kan vara jätteskönt - under en övergångsperiod. Man kan behöva det för att lindra det akuta.

Men sedan får man låta dem klinga av, så att de inte håller vreden/frustrationen igång och ger dem liv.

Den bästa "hämnden" är trots allt en polisanmälan, som du redan gjort

 

[Svarta]

Sv: När skulle DU hämnas?

Tack för svaret Samt ja, det är väl så.....Och tyvärr är jag väl när det kommer till kritan en skötsam och laglydig sort även om det skulle kännas roligare att vara någon som kom på en alla tidernas hämnd så man kunde skratta sin mage öm i resten av sitt liv typ....Men nä, jag skall väl först och främst avvakta och se. Gubbdjäveln kanske hade råkat äta giftig svamp och blivit galen därför.

 

[tanten]

Sv: När skulle DU hämnas?

Riktigt seriös hämnd har jag väl inte gjort.

Däremot har jag väl i något mindre helgonlikt ögonblock talat lite illa om någon person i något litet sällskap....

Däremot kan jag fullkomligt frossa i dagdrömmar och planer. Men det räcker att drömma om det. Jag behöver inte genomföra för att få frid.

 

[lil-sis]

Sv: När skulle DU hämnas?

Jag är motsatsen till långsint. Det är mitt sätt att överleva på.

 

[pulkaskurk]

Sv: När skulle DU hämnas?

Hehehe jo jag har hämnats, hårt och elakt men det har dem förtjänat!

Dock hämnas jag inte speciellt ofta, oftast stannar det i tankarna om vad för jävulskap jag skulle kunna hitta på.
Men det har som sagt hänt att folk betett sig så jäkla illa att jag bara varit tvungen att hämnas.
Å jo då har jag varit riktigt jätte elak, minst 10 resor värre än vad de varit elaka mot mig.
Men det har alltid varit hämnd som dem inte kan binda till mig

Hämden är ljuv och skadeglädjen är den enda sanna glädjen

 

[golit]

Sv: När skulle DU hämnas?

Innan jag blev utsatt för ett mycket grovt brott för flera år sedan så var jag säker på att jag OM jag utsattes för brott skulle hämnas enligt "öga för öga, tand för tand" men.....Jag hämnades inte ett dugg.

Idag blev jag utsatt för sexuell trakasseri och ringde genast polisen och gjorde en anmälan och åkte sedan in och lämnade in beviset. Jag är dock inte rädd för förövaren men jag känner mig MYCKET kränkt och tror inte att polisen gör så mycket åt honom mer än att det kanske säger åt gubbsnusket att inte göra så fler gånger.

Och det kliar i fingrarna på mig av HÄMNDLYSTNAD! Jag tänker ut fyrtiosju hämndtankar i minuten typ men landar hela tiden på att då är det nog mest jag som åker dit enligt regeln om alltings djävlighet.

Men samtidigt så tror jag aldrig mer att jag får ro om jag inte FÅR hämnas. Jag vet att det låter primitivt och är väl det men jag tror faktiskt att jag skulle få bättre självkänsla om jag gjorde NÅGOT än "bara" anmälde till polisen.

När tycker ni att det är okay att hämnas och har ni hämnats någon gång eller vad skulle ni hämnas för eller är hämnd bara fel? Alltid?

Det jag utsatts för nu är egentligen bara genomtarvligt men jag mår helt skakigt och fysiskt illa och tycker att det vore rätt åt honom om han fick uppleva samma sak. Samt att jag tror att jag gått starkare ur förstnämnda traumat om jag inte bara förlitat mig på rättsväsendet.

Mest tror jag att jag är skakis för att jag aldrig trott något SÅDANT om honom då jag sett honom som en harmlös, ensam gammal gubbgranne som jag till och med hjälpt ibland och gett julkort då jag tänkt att han inte får det av någon annan.

Hämndtankar är det normala. Man måste möta sitt mörker och komma igenom det.

.... sen ska rättvisan ha sin gång

 

[Brandgul]

Sv: När skulle DU hämnas?

Skriv ut en liten hämnd du! ;-) Utan att äventyra en polisanmälan.

Det skulle ju vara lite pinsamt om poliserna åkte hem till honom och konfronterade honom. Ba' men ursäkta vad har DU gjort då?

 

[LindgrenV]

Sv: När skulle DU hämnas?

Jag har nog aldrig gått i hämndtankar faktiskt. Jag är inte långsint för fem öre och är väl mer som en gås. Däremot kan jag vid de tillfällen jag blir arg fantisera om att bitchslapa eller slå in näsbenet på personen jag är arg på (Då är jag alltså väldigt, väldigt arg - vilket förmodligen betyder att något ganska illa har hänt, då det krävs rätt mycket för att få mig arg). Men de tankarna stannar förstås bara som tankar, för jag är nog den mest ickevåldsamma människan man kan hitta En gång har jag behövt avreagera mig och då boxade jag några gånger i min säng och vrålade lite så kändes det bra sen... Men än så länge har jag inte kommit så långt att några hämndtankar ens tittat förbi!

 

[Enya]

Sv: När skulle DU hämnas?

Jag brukar inte vilja hämnas eller tänka hämndlystna tankar, men det finns en person som jag tänker ondsinta tankar om. Jag skulle inte gråta om något hände honom..... jag skulle själv aldrig göra något, men tänka får man ju alltid!

 

[Petruska]

Sv: När skulle DU hämnas?

Delvis KL

Flera skriver att ni inte är långsinta, och att ni därför inte heller är hämndlystna. Men det hänger väl inte alltid ihop?

Själv är jag helt klart långsint i vissa fall, men jag har aldrig ens fantiserat om hämnd. Någon gång har jag försökt tänka ut en hämnd i tanken att det kanske var nyttigt för mig, men jag mådde bara dåligt av det.

Men långsint och oresonlig, kan jag allt vara. Egentligen trivs jag med det.

 

[mandalaki]

Sv: När skulle DU hämnas?

Jag är motsatsen till långsint. Det är mitt sätt att överleva på.

Smart!

xxxxxxxx

Jag önskar att jag vore mindre långsint. Det är jobbigt att vara det.

 

[Enya]

Sv: När skulle DU hämnas?

Smart!

xxxxxxxx

Jag önskar att jag vore mindre långsint. Det är jobbigt att vara det.

Jag är inte heller långsint. Alla gör bort sig både en och 10 gånger i livet och för mig räcker det med en ärlig ursäkt.

Det är faktiskt bara att bestämma sig för att göra så så går det utmärkt

 

[supercalifragilistic]

Sv: När skulle DU hämnas?

skadeglädjen är den enda sanna glädjen

sant, jag stöttar din eventuella hämnd på svinet fullt ut.

 

[Petruska]

Sv: När skulle DU hämnas?

Jag önskar att jag vore mindre långsint. Det är jobbigt att vara det.

Jag tycker ärligt talat att det är lite njutbart. Precis som det kan vara njutbart att vara oresonlig i nuet (även om man inser att man måste foga sig av praktiska skäl framöver).

 

[mandalaki]

Sv: När skulle DU hämnas?

Nja, jag njuter nog inte av det. För mig gör det bara att konflikter lever kvar längre än de borde. Det skulle vara skönt att kunna skaka av sig saker lite lättare och gå vidare.

 

[Petruska]

Sv: När skulle DU hämnas?

För mig gäller det nog egentligen inte främst vid regelrätta konflikter. Snarare gäller det sådant som att jag med iskall tydlighet minns lite mer generella kränkningar, som inte är direkt riktade mot min person, men som drabbar min person. Homofobi på löpsedlarna på 80-talet tex. Sedan den tiden finns det personer som skulle kunna göra vilken avbön som helst idag, och jag skulle inte tro dem och inte förlåta dem. Men det handlar ju om personer som jag inte känner, och oftast inte ens har mött i verkligheten.

Eller när jag blev påkörd av en bil som körde mot enkelriktat när jag cyklade, och en karl jag känner (kände) sa att jag måste lära mig att ta plats, när jag berättade om det. Honom är jag sedan dess också oresonligt kort mot om vi stöter ihop.

Det bereder mig rentav visst nöje att tänka på det.

 

[mandalaki]

Sv: När skulle DU hämnas?

Skulle du lära dig att ta plats mot en bil? Eller vad menade han?

Generella kränkningar tänkte jag inte på, utan oförrätter som drabbar mig (eller någon jag bryr mig om). Jag är hygglig på att skaka av mig dem - men de som fäster, de gör det alldeles för länge.

Det var därför jag gillade det lil-sis skrev - att inte vara långsint är hennes sätt att överleva. Det är fan så mycket lättare om man inte är långsint.