När ni är sjuka.

[Tassetass]

Beter sig era katter annorlunda när ni är sjuka?

Jag är hemma på grund av världens dunderförkylning och ligger mest och tycker synd om mig själv.

Har under gårdagen och idag funderat lite på hur katterna beter sig nu när jag är väldigt trött, tyst (förutom när jag hostar och nyser) och ligger väldigt stilla mest hela tiden.

Dimma undviker mig, smiter iväg när jag får en hostattack och sover förvisso i sängen men hon ligger så långt bort hon kan. Hon vill knappt bli klappad! (Gick dock alldeles utmärkt att gosa med grannungen, så hon är inte generellt skygg).

Isola är totala motsatsen. Hon är förvisso kelig normalt sett, men nu är hon ett totalt plåster. Hon brukar sticka iväg när man nyser till när man är frisk för hon är lite skvätträdd, men nu hänger hon i trots att jag nyser i sjuor och hostar så lungorna håller på att komma upp. Sen jag klev upp i morse har hon sett till att hålla fysisk kontakt med mig så fort jag suttit eller legat ner. När jag varit i köket har hon suttit vid mina fötter och när jag hade fräckheten att gå och handla kattmat så betedde hon sig som att jag hade varit borta i en vecka.

Det är så fascinerande hur (olika) djur beter sig när deras människor inte beter sig som de brukar.

Finns det några studier runt detta, eller teorier om varför djur reagerar som de gör? VAD reagerar de på? Är det bara beteendeförändringen eller känner de av andra saker? Man har ju läst om djur som kan sniffa sig till cancer och hundar som agerar "epilepsianfallsvarnare", så man undrar verkligen vad det är som de känner?

Vad tror ni? Vad har ni för erfarenheter?

 

[mackan]

Sv: När ni är sjuka.

Jag vet inget om forskning eller bevis alls runt detta, men båda mina katter blir oerhört påverkade om jag mår dåligt. om jag har feber och är sjuk, eller är riktigt riktigt extremt ledsen, så kommer bägge och ska ligga hos mig - även den som inte gör detta särskilt ofta, han är normalt kelen på andra sätt.

jag upplever att de verkligen har ett sinne att uppfatta tillstånd och sinnesstämningar.

 

[enjoyable]

Sv: När ni är sjuka.

Just nu är jag åxå sjuk och jag märker tydligt på mina katter att de påverkas. Dels är dom väldigt kelsjuka och "mammiga", precis som om dom vill trösta mig och försöker säga att de kommer att bli bättre. Om nätterna, som vanligtvis är deras tid för lek, är dom ovanligt lugna eller så är jag så trött så att jag inte vaknar när dom leker. Jag brukar annars vara väldigt lättväckt och brukar alltid vakna om nätterna när dom leker.

Även när jag är ledsen eller orolig så brukar dom båda vilja ligga och mysa.

 

[Megs]

Sv: När ni är sjuka.

Ja, precis som tidigare skrivit.
De blir lite mammigare o lugnare.

Marker det speciellt pa gammelkattan, i vanliga fall ar hon ganska osocial och gosar helst inte alls, ar man hemma och ar sjuk sa ligger hon tatt bredvid en o soffan for att typ trosta o varma en..

Nu ar vi visserligen pa "katt" men ja marker aven detta pa mina hastar, ar jag ledsen eller sjuk nsa ar de mycket lunare o gosigare oxo

 

[Skjøldur]

Sv: När ni är sjuka.

Min Såfin håller mig sællskap, alltid glad åt att få ha mig før sig sjælv.
Men jag har aldrig mærkt att hon varit orolig, å andra sidan har jag ju aldrig varit riktigt alvarligt sjuk.
Men ex-mannen råkade ut før en otæck hæstspark en gång. Den tog så illa att
han fick ett jack nedanfør ørat, dær var ansiktsnerven av. Och værst av allt,
kækbenet blev krossat och det kæken sprack upp på insidan så att han blødde mycket ur munnen. Kirurgen fick skruva ihop det med en massa plattor.
Utan modern sjukvård hade han døtt en plågsam død. Hans katt, Tissel, låg som en værmedyna på hans brøst och gick inte ut annat æn føra att gøra sina behov. Hon som annars var (och ær) en så´n sprallgumma... Om hon tyckte han var uppe før lång stund så gick hon fram och tillbaks mellan honom och soffan och lockade på honom. I børjan luktade han ju konstigta av antibiotikakurer, munskøljningsvætska och sånt. Det måste hon ha reagerat på. Men sen då, då han var på bættringsvægen? Hon låg hos honom tills han blev som vanligt igen, hans lilla Tisslande, tasslande, hemlighetsfulla katt.

 

[soffa]

Sv: När ni är sjuka.

Innan jag får migrän eller ont i bröstet så sätter sig hunden och stirrar på mig och signalerar att något är på G. Har jag migrän så ligger båda kattungarna i sängen och Frida nedanför och sover. De håller mig sällskap hela tiden.
Gamlekatten kom alltid då jag var ledsen och skulle sitta på famnen det var många tårar han fick i sin päls.

 

[Babe]

Sv: När ni är sjuka.

Jag har sju katter och de flesta struntar fullständigt i hur jag mår bara dom får mat
Men min lilla knodden är extremt känslig, mår jag dåligt så ligger hon och passar mig, grälar jag och maken så sätter hon sig mitt emellan och lägger sig i med lite kattsnack. Hyperkänslig för stämningar alltså.

Sen har hon en historia som ligger några år tillbaka (tack och lov) då trodde jag att hon skulle dö.

/B

 

[FeatherCloud]

Sv: När ni är sjuka.

det är kanske inte ett beteende i meningen "mönster", men kan ändå inte låta bli att berätta om mina föräldrars katt!
han kom till mina föräldrar för 5 år sen, när jag fortfarande bodde hemma. tidigare bodde han hos mina morföräldrar men fick flytta när morfar dog och mormor flyttade till lägenhet istället för villa..

han hade varit hos oss några månader och vi kände väl varandra hyfsat, jag var dock ingen kattmänniska..
ett par dagar före jul fick jag åka hem tidigare från jobbet för att jag mådde dåligt. hann i princip bara innanför ytterdörern så bröt vinterkräksjukan ut med full kraft, så in på toaletten, och ja, ni fattar..
efter kanske 10 minuter började jag må bättre för tillfället och tittade upp. vem satt då bredvid mig på golvet och tittade om inte vår kisse?! han studerade mig ingående för att sen gå fram den sista biten till mig och borra in huvudet under armen på mig.

jag är övertygad om att han kände att jag mådde dåligt och på något sätt ville vara nära. han är överlag en väldigt klok och uppmärksam katt

 

[Sinfonie]

Sv: När ni är sjuka.

Min katt är extremt matte-kär, vare sig jag är frisk eller sjuk.
Men jag märker ändå skillnad på henne.

När jag är frisk:
Jag möts av jamningar, pratar jag med henne svarar hon med att jama eller "burra".
Hon är helst i samma rum som mig, vill hon vara i ett annat rum och dörren emellan oss stängs så börjar hon krafsa tills den öppnas.
Hon är ingen knäkatt what so ever (hon finner sig i om jag placerar henne i knät, men kommer sällan dit frivilligt).
När jag är sjuk:
Är jag sängliggandes - så ÄR Spurs det med. Riktigt sympatisjuk
Hon ligger gärna tätt intill eller allra helst på mig.
Är jag sittandes så vill hon vara i knät (som sagt, normalt sett ingen knäkatt).
Hon vill inte gå utanför ytterdörren alls.

 

[clusia]

Sv: När ni är sjuka.

Båda min katter är väldigt keliga och ska alltid sova i min säng men när jag är sjuk eller väldigt ledsen blir dom om möjligt ännu keligare. Gråter jag ska dom slicka tårarna och så är dom alltid sympatisjuka.

 

[DarkInNight]

Sv: När ni är sjuka.

Min misse var en riktig huligan när hon var liten (som de flesta kattungar alltså ). Hon jagade tår under täcket när man skulle sova, flög över säng och kuddar när man försökte sova, aldrig still alltså.

Men så kom jag hem från jobbet en dag, med världens migrän, kunde knappt se något och ont i huvudet så in i
Tog mig fram till sängen och lade mig. Och misse lade sig bredvid mig, och låg stilla kvar ända tills migränen släppte. Inte en antydan till att vilja busa och härja, utan bara ligga still bredvid matte.

Underbara djur!

 

[Undret]

Sv: När ni är sjuka.

Jag har två katter.
En som jag haft hela hennes liv, hon är en mycket bestämt madame som enbart kommer och kelar när hon själv har lust, beter sig som om hon är förmer och är allmänt "kattig" hon reagerar inte särskilt mycket på hur jag mår/beter mig.
Den andra däremot! Hon är en katthemstjej som jag fick till mig i mars iår, hon hade då varit på hemmet sedan årsskiftet och innan dess varit utslängd och hemlös i snön och kylan
Hon var nervös, stressad, ville gärna vara med folk men for i luften och överreagerade så fort man tog på henne. Sedan dess har hon blivit bättre men haft svårt att ligga helt avslappnat och vila osv.

Tills jag blev rejält sjuk i november. Låg helt utslagen i en vecka och var krasslig i över två veckor. Då var hon hos mig hela tiden. Låg jag i soffan så låg hon bredvid/på mig, låg jag i sängen kröp hon upp bredvid, började följa mig osv. När jag sedan blev frisk så höll detta i sig. Hon har även lärt sig att ligga helt avslappnad och sova.

Nu kommer hon alltid och lägger sig hos mig i soffan på kvällarna och när jag ska sova så ligger hon bredvid mig i sängen. När jag vaknar ligger hon också i sängen. Supersocial och gullig.

Så det var faktiskt bra för henne att jag var sjuk och sängliggande ett tag

 

[Fan of Bill]

Sv: När ni är sjuka.

*kl*

Har läst alla svar och kan bara hålla med. Katter är bäst

 

[Fazeem]

Sv: När ni är sjuka.

Jag har två kisekatter här hemma ( eller ja, en hos pappa och en hos mamma ), och det märks rätt så tydligt på dem om man är ledsen eller sjuk. Sigge är normalt väääääldigt lugn, finner sig i det mesta och sover just nu på vintern nästan 24/7, så lugnare kan han inte bli (tack och lov!). Men just det där med att sitta i knät när man tar upp honom, det brukar han inte vilja finna sig i, men när man är ledsen så sitter han nästan hur länge som helst och går sen och lägger sig bredvid en, halvt dränkt i tårar Är man sjuk och hemma någon dag eller två så är han överlycklig över dagligt sällskap, ska ligga med en exakt hela dagen, han går knappt ner och äter!

Mira däremot är allmänt superkelig och är mer uppmärksam än herrn min Hon vaknar av minsta lilla oftast, om hon inte är helt utslagen. Men när man är ledsen kommer hon och bara vill vara med, inte några krav på att klappa eller klia, leka osv, bara vara med. Men när man är sjuk däremot så får hon nog av allt slöande efter ett tag, då kör hon sitt eget race runt i huset

De måste ha något sinne för sånt där, de små kisekatterna!

 

[astronaut]

Sv: När ni är sjuka.

De beter sig inte annorlunda när jag är sjuk. Dock så beter sig min katt betydligt mer annorlunda när jag gråter; han försöker få all fokus på han så man glömmer bort varför man gråter medans tussie lägger sig på ens bröstkorg och kelar med en.

 

[lil-sis]

Sv: När ni är sjuka.

Mina kissar är som plåster jämt. Eller så sover de under badkaret.

(Men mina pållar har burit mig som ägg när jag haft migrän, det är intressant också).

 

[JeayL]

Sv: När ni är sjuka.

Våran katt är inte av det sällskapligare slaget, men då jag varit ordentligt sjuk, typ ordentlig feber och förkylning så brukar hon lägga sig och sova på mig, vilket händer mycket sällan annars

Kanske inte så bra då jag har börjat reagera på katterna..

 

[Elina8]

Sv: När ni är sjuka.

Vi har en katt som är oerhört folkskygg, vi tror att hon lider av autism. Hon är en väldigt underlig och speciell katt. Hon gillar inte att man tar i henne, eller att ligga i knä, hon springer iväg så fort man försöker plocka upp henne, och hon är väldigt skygg för allt och alla.

En natt när jag trodde att jag skulle bli magsjuk och satt på toagolvet till klockan 5 på morgonen, så låg hon bredvid mig på golvet, med en tass på mitt ben. Hela natten, från 22 till 5.

Jag har haft katter hela mitt liv och tycker att de ibland kan bete sig lite annorlunda när man mår dåligt.

 

[Sasse]

Sv: När ni är sjuka.

Jag har förvisso inte varit sjuk sen jag fick hem katten, har dock haft en riktigt smärtsam mensvärk som gjorde att jag mest låg i sängen och kved

Busen höll sig förvånansvis nog väldigt nära (annars brukar han vara för sig själv mitt på dagen) och låg antingen som ett plåster på ena sidan av mig, eller så intog han en sovplats på mitt huvud. I normala fall så brukar han aldrig ligga på mig eller ens extremnära, fast det kanske beror på att han har en alldeles egen kudde att sova på och för att han inte vill bli mosad som han ibland blir när jag rör mig

 

[DarkInNight]

Sv: När ni är sjuka.

När jag var mindre, runt 5-10 år så hade jag väldigt ofta växtvärk i benen, hade väldigt ont.
Då brukade min misse (RIP) jämt lägga sig på min bröstkorg och mysa. Jämt. Det var en stor hankatt på 5 kg och jag var ganska liten i kroppen, men det var underbart. På något underligt sätt blev värken jämt mer uthärdlig då. Min älskade misse som jag saknar så grymt mycket...