Det har hänt att jag råkat säga saker som jag senare förstod var lite/mycket pinsamma.
Hoppas jag inte är ensam om det!
En gång på lågstadiet så såg jag en ur personalen på avstånd. Hon hette Ulla. Så jag skrek högt: "Ulla bulla kulla kn*lla!!!"
Jag visste inte vad ordet kn*lla betydde men min klasskompis förklarade det för mig sen.
Som vuxen: Gick tillsammans med en tjejkompis förbi ett skyltfönster med damunderkläder. Hon säger (ungefär) att de där trosorna skulle hennes man gilla.
Jag: -"Tror du de har hans storlek?"
Kompisen kollade väldigt konstigt på mig och fnissar.
Jag fattar inget. Tänkte ju på klädstorlek men först flera år senare fattade jag att hon kanske trodde att jag syftade på hans "storlek" (som jag inte vet något om. Alls!).
Hoppas jag inte är ensam om det!
En gång på lågstadiet så såg jag en ur personalen på avstånd. Hon hette Ulla. Så jag skrek högt: "Ulla bulla kulla kn*lla!!!"
Jag visste inte vad ordet kn*lla betydde men min klasskompis förklarade det för mig sen.
Som vuxen: Gick tillsammans med en tjejkompis förbi ett skyltfönster med damunderkläder. Hon säger (ungefär) att de där trosorna skulle hennes man gilla.
Jag: -"Tror du de har hans storlek?"
Kompisen kollade väldigt konstigt på mig och fnissar.
Jag fattar inget. Tänkte ju på klädstorlek men först flera år senare fattade jag att hon kanske trodde att jag syftade på hans "storlek" (som jag inte vet något om. Alls!).