Habina
Trådstartare
Jag behöver lite input från avelsfolk, någon som inte är så färgad av individen som jag är... Men först lite bakgrundsinformation.
Jag har ett sto född 2007. Hon visades som treåring och fick avelsdiplom (9-8-8-8-7) med utmärkt kritik. När hon var sex år fölade hon ett hingstföl.
Under dräktigheten var hon väldigt trött, jag slutade rida ungefär fem månader innan fölning. Det var mest som hon vandrade omkring i en dimma och bara tänkte på att hon skulle bli mamma.
Hon fick dessutom mild klåda, ffa på bakkotorna. Det löste hon genom att utveckla en teknik att klia sig själv med motsatta bakhov. Eftersom det finns eksem i rasen blev jag först orolig att det var något sådant, men hon kliade inte man och svans, utan främst kotor. Fick höra från en veterinär att det var något hormonellt. Det är en parantes i hela historien, men jag ville ändå ha det noterat så allt finns med.
Jag var med vid fölningen. Fölet var stort och kom lite tokigt med ena frambenet. Inte något felläge, bara så att jag fick hjälpa till att dra. Vad jag inte visste då, var att stoet fick en nervskada i samband med fölningen, som skulle påverka rejält framöver...
Stoet var en perfekt mamma, gav bra med di, höll koll på fölet men utan att bli för mammig, accepterade att människor hälsade på. Allt frid och fröjd... Ja, bortsett från att stoet skvätte lite konstigt när hon skulle kissa.
I samband med fölbrunsten visade det sig dock att stoet inte blivit tillräckligt ren i livmodern, så hon drabbades av fång. Behandling sattes in och fick god effekt. Skvättkissandet fortsatte dock.
Efter att ha konsulterat med flera olika veterinärer per telefon, som endast rekommenderade mig att avvakta, tröttnade jag och tog ut DV. UL av livmoder visade inget konstigt, inte heller palpation av urinblåsan. Återigen blev jag rekommenderad att avvakta, men DV skulle diskutera det hela med Ultuna.
Ultuna kände genast igen symptomen och bad mig komma in med stoet så fort jag kunde. Väl där konstaterades en nervskada som gjorde att urinblåsans tömningsfunktion var försämrad, så stoet stod med en massa segment kvar i urinblåsan. Fyra dagar på Ultuna och många sköljningar senare fick hon komma hem, med fortsatt medicinering och sköljning på Ultuna varje vecka.
Tyvärr glömde någon nämna för mig hur medicinen påverkade kroppen, dvs att all glatt muskulatur drogs ihop, så stoet fick dessutom foderstrupsförstoppning vid ett tillfälle. Hovarna röntgades även i den här vevan, med diagnosen lindrig hovbenssänkning på bägge framhovar.
Stoet friskförklarades från urinbesvären i oktober samma år (2013) och fick grönt ljus att sättas igång försiktigt från hovslagare i mitten på januari året därpå (2014). Efter långsam igångsättning fungerar nu stoet fullt ut som rid- och körhäst samt har debuterat på tävlingsbanorna. Hon har även blivit AB-premierad (8-8-8-9-8) med minst lika bra kritik som när hon var tre år.
Stoet är och kommer alltid att vara min ögonsten, vi har en kontakt som jag tror blivit djupare och starkare pga det som hänt. Samtidigt är jag avelsnörd och det finns en hingst som jag, redan när han godkändes som treåring, sade skulle passa stoet perfekt. Inte bara exteriört och härstamningsmässigt, utan även i de där små detaljerna som man inte alltid kan bry sig i.
Jag har medvetet väntat med att posta den här tråden till nu, eftersom det är för sent på säsongen för att börja fundera på betäckning. Men tanken vill inte släppa, så efter allt det här dravlet kommer min fråga till bukes avelsfolk. Skulle ni våga er på en betäckning? Eller skulle stoet automatiskt vara diskvalificerat för avel? Eller finns det någon aspekt som jag inte ens tänkt på som ställer till det?
Diskuterade stoets avelsframtid med en fångexpert (dvs innan urinblåsebesvären diagnostiserats) och det enda rådet jag fick där var att vara noga med att spola ur livmodern så snart jag kunde efter fölning. OM jag skulle våga betäcka, så skulle min tanke vara att stalla upp stoet någonstans där det fanns en kompetent veterinär tillgänglig dygnet runt och endast ta ett föl med förhoppning om ett stoföl.
Så... tankar kring detta?
Jag har ett sto född 2007. Hon visades som treåring och fick avelsdiplom (9-8-8-8-7) med utmärkt kritik. När hon var sex år fölade hon ett hingstföl.
Under dräktigheten var hon väldigt trött, jag slutade rida ungefär fem månader innan fölning. Det var mest som hon vandrade omkring i en dimma och bara tänkte på att hon skulle bli mamma.
Hon fick dessutom mild klåda, ffa på bakkotorna. Det löste hon genom att utveckla en teknik att klia sig själv med motsatta bakhov. Eftersom det finns eksem i rasen blev jag först orolig att det var något sådant, men hon kliade inte man och svans, utan främst kotor. Fick höra från en veterinär att det var något hormonellt. Det är en parantes i hela historien, men jag ville ändå ha det noterat så allt finns med.Jag var med vid fölningen. Fölet var stort och kom lite tokigt med ena frambenet. Inte något felläge, bara så att jag fick hjälpa till att dra. Vad jag inte visste då, var att stoet fick en nervskada i samband med fölningen, som skulle påverka rejält framöver...
Stoet var en perfekt mamma, gav bra med di, höll koll på fölet men utan att bli för mammig, accepterade att människor hälsade på. Allt frid och fröjd... Ja, bortsett från att stoet skvätte lite konstigt när hon skulle kissa.
I samband med fölbrunsten visade det sig dock att stoet inte blivit tillräckligt ren i livmodern, så hon drabbades av fång. Behandling sattes in och fick god effekt. Skvättkissandet fortsatte dock.
Efter att ha konsulterat med flera olika veterinärer per telefon, som endast rekommenderade mig att avvakta, tröttnade jag och tog ut DV. UL av livmoder visade inget konstigt, inte heller palpation av urinblåsan. Återigen blev jag rekommenderad att avvakta, men DV skulle diskutera det hela med Ultuna.
Ultuna kände genast igen symptomen och bad mig komma in med stoet så fort jag kunde. Väl där konstaterades en nervskada som gjorde att urinblåsans tömningsfunktion var försämrad, så stoet stod med en massa segment kvar i urinblåsan. Fyra dagar på Ultuna och många sköljningar senare fick hon komma hem, med fortsatt medicinering och sköljning på Ultuna varje vecka.
Tyvärr glömde någon nämna för mig hur medicinen påverkade kroppen, dvs att all glatt muskulatur drogs ihop, så stoet fick dessutom foderstrupsförstoppning vid ett tillfälle.
Hovarna röntgades även i den här vevan, med diagnosen lindrig hovbenssänkning på bägge framhovar. Stoet friskförklarades från urinbesvären i oktober samma år (2013) och fick grönt ljus att sättas igång försiktigt från hovslagare i mitten på januari året därpå (2014). Efter långsam igångsättning fungerar nu stoet fullt ut som rid- och körhäst samt har debuterat på tävlingsbanorna. Hon har även blivit AB-premierad (8-8-8-9-8) med minst lika bra kritik som när hon var tre år.
Stoet är och kommer alltid att vara min ögonsten, vi har en kontakt som jag tror blivit djupare och starkare pga det som hänt. Samtidigt är jag avelsnörd och det finns en hingst som jag, redan när han godkändes som treåring, sade skulle passa stoet perfekt. Inte bara exteriört och härstamningsmässigt, utan även i de där små detaljerna som man inte alltid kan bry sig i.
Jag har medvetet väntat med att posta den här tråden till nu, eftersom det är för sent på säsongen för att börja fundera på betäckning.
Men tanken vill inte släppa, så efter allt det här dravlet kommer min fråga till bukes avelsfolk. Skulle ni våga er på en betäckning? Eller skulle stoet automatiskt vara diskvalificerat för avel? Eller finns det någon aspekt som jag inte ens tänkt på som ställer till det?Diskuterade stoets avelsframtid med en fångexpert (dvs innan urinblåsebesvären diagnostiserats) och det enda rådet jag fick där var att vara noga med att spola ur livmodern så snart jag kunde efter fölning. OM jag skulle våga betäcka, så skulle min tanke vara att stalla upp stoet någonstans där det fanns en kompetent veterinär tillgänglig dygnet runt och endast ta ett föl med förhoppning om ett stoföl.
Så... tankar kring detta?
