När känslar av ett ömsesidigt förtroende infinner sig!

[Koriander]

En känsla som man inte riktigt kan sätta ord på utan när det lägger sig ett lugn både hos häst och människa och man börjar att lita på varann. Det är nån sort magkännsla och övertygelse om att jag kan lita på min häst helt och hållet. Den känslan börjar att infinna sig nu efter drygt ett år med min häst. En helt fantastisk känsla som jag inte kan säga att jag fått med alla mina hästar. Kanske beror det på att jag först nu kan säga att jag känner min häst och vet hur han fungerar. Jag kan rida förbi ett bullrande sågverk utan att han knappt rör en min och korna äter inte upp honom längre och bilar och traktorer intresserar inte honom ett dugg. Jag har alltid varit väldigt feg i både hantering och ridning och nu börjar jag faktiskt på att fundera på att rida ut helt ensam, vilket jag har undvikit hittills. Det börjar till och med att bli lättare med lastning och jag tycker mig märka att han är mera lyhörd i hanteringen också och stressar inte iväg längre när man leder honom. När man är lite feg så har man nog en förmåga att överanalysera hästens beteende och vissa saker blir till "nojor", varför gör han si och varför gör han så och man stänger av kommunikationen med sin häst till stor del på grund av rädsla eller man slutar att lyssna på vad hästen förmedlar till en. När man slutar med dessa nojor och accepterar att det bara är så då försvinner mycket av det som man har sett som ett problem och man kan stanna upp och lyssna på hästen igen. Den goa känslan man får med dessa hästar gör att dom blir ens bästa vänner förhoppningsvis livet ut. Han är absolut ingen problemhäst utan en snäll och trevlig herre dock med en del egna åsikter, men det får han ha för mig, vi kan kompromissa om saker och ting.

 

[Mirre]

Sv: När känslar av ett ömsesidigt förtroende infinner sig!

Vad härligt att läsa