När hjärnan går på högvarv dygnet runt.

Just nu är jag jätte splittrad, jag tänkte väl inte att de skulle bli så här när jag tog hem den där små fjantiga lilla valacken i höstas. Att han är bakskygg är ett problem och vi måste försöka jobba oss runt de på något sätt.

Jag tänker dags som natt, hjärnkontoret går på hög varv tittar på olika lösningar, men frågan är kommer de fungera? Just nu är han i grundskolan några veckor till, bättre att han får motionera och bli riden där han känner sig trygg en att gå hemma i hagen och skrota. Mitt självförtroende har verkligen fått en rejäl törn.

Ska åka iväg och hälsa på den älskade lilla Tapiren någon dag, jag vet att han aldrig vill göra något för att vara elak utan han skäms när han gör något som han uppfattar som fel. Han puttar på mig och de känns som han försöker säga förlåt matte de var inte meningen.


Och vi ska kämpa tillsammans de finns inget annat de har han förtjänat ..

 

[Cilva]

Har du funderat på att ta hjälp av en duktig problemlösare? Jag tänker att hästen är ung och att man har chans att mota Olle i grind så att säga

I övrigt kan jag bara säga att jag känner med dig, jag har varit i din sits flera gånger. Säkert kommer jag att hamna där igen. Idag red jag min unghäst och tyckte att det fanns små tendenser till att den tänkte prova någon lite mer vågad manöver. Jag tyckte att jag avslutade ridturen lite dåligt och var tvungen att boka in en ridlektion direkt så nu kan jag andas igen.