När en sårat någon

[Fiorano]

Jag har sårat min bästa vän. Riktigt ordentligt därtill. Det hände för att jag blev vansinnigt rädd för hennes liv på grund av ett val hon gjort, baserat på den fakta jag haft från tidigare erfarenhet. Allt jag vill är att hon ska vara lycklig och att hon ska må bra. Men på grund av min taktlöshet mår hon skit och jag är väl inte direkt peachy heller, men har som mest mig själv att skylla. Blir så otroligt ledsen över att hon tror min reaktion beror på missunsamhet och jag vill göra allt för att få henne att förstå att så verkligen inte är fallet. Är det någon som förtjänar all lycka är det hon.

Så vad gör jag? Lämnar henne i fred och ger henne utrymme och gillar läget att jag fuckat upp? Tjatar mig till att hon måste prata med mig? Min spontana instinkt när något blir jobbigt när det kommer till relationer är att bara försvinna och fly fältet. Så att bryta helt är förstås den enkla vägen att gå. Det är möjligt att hon tycker att det är rätt väg att gå också, eller ja just nu önskar hon mig garanterat dit pepparn växer.

Går det att laga vänskap fastän man trampat på varandra?

 

[stjarnhimmel]

Vill hon inte prata med dig nu eller hur är läget?
Jag tänker att hon kanske så småningom är villig att lyssna och kan ta till sig att du gjorde det av välvilja. Men du behöver nog förklara och visa att du respekterar att hon blev sårad. Hände det precis nu dvs idag? Får då kan hon kanske behöva en viss tid för att lugna ner sig innan hon orkar ha kontAkt med dig.
Omöjligt att spekulera i hur det kommer bli när man inte vet mer om situationen. Men jag hoppas det ordnar sig för er.

 

[tara]

Jag har sårat min bästa vän. Riktigt ordentligt därtill. Det hände för att jag blev vansinnigt rädd för hennes liv på grund av ett val hon gjort, baserat på den fakta jag haft från tidigare erfarenhet. Allt jag vill är att hon ska vara lycklig och att hon ska må bra. Men på grund av min taktlöshet mår hon skit och jag är väl inte direkt peachy heller, men har som mest mig själv att skylla. Blir så otroligt ledsen över att hon tror min reaktion beror på missunsamhet och jag vill göra allt för att få henne att förstå att så verkligen inte är fallet. Är det någon som förtjänar all lycka är det hon.

Så vad gör jag? Lämnar henne i fred och ger henne utrymme och gillar läget att jag fuckat upp? Tjatar mig till att hon måste prata med mig? Min spontana instinkt när något blir jobbigt när det kommer till relationer är att bara försvinna och fly fältet. Så att bryta helt är förstås den enkla vägen att gå. Det är möjligt att hon tycker att det är rätt väg att gå också, eller ja just nu önskar hon mig garanterat dit pepparn växer.

Går det att laga vänskap fastän man trampat på varandra?

Be om förlåt på ett tydligt sätt så hon tror på ditt förlåt och håll tummarna på att er relation förbättras. Kanske inte verbalt själv utan skicka en trevlig budfirma med blommor, kanske typ ett frieri, fast förlåt. Det skulle jag vilja ha. Jag har väl i viss mån kvar kontakter som jag blivit extremt besviken på men det är ju inte samma.

 

[hastflicka]

Be om forlatelse och forklara hur det kunde bli sa tokigt och varfor. Be om ursakt igen och forklara hur gjarna du vill att hon forlater dig och lamna henne i fred i nagra dagar innan du ber om hennes forlatelse igen och forklarar hur mycket hon betyder for dig.
Det hela kommer att gora er vanskap mycket starkare om ni kan ta er igenom ditt klavertramp pa ett vuxet satt.

 

[TinyWiny]

Be henne om ursäkt men kräv inte en förlåtelse. En förlåtelse tycker jag är väl förmätet så det skulle jag inte kräva av någon jag hade gjort illa men en uppriktig ursäkt är verkligen på sin plats. Skriv ett brev till henne där du förklarar varför du gjorde som du gjorde och be om ursäkt för att du missuppfattade situationen.

 

[Lovisaleonora]

Skriv ett uppriktigt brev. Berätta hur ledsen du är att du behandlat henne illa, men att det var i det bästa av uppsåt. Att du ångrar dig - ja, det du skriver här.

Och avsluta gärna med att du förstår om hon inte kan förlåta dig, men att du finns där den dagen hon vill att du ber om ursäkt till henne direkt istället för via brev. Att du ber om ursäkt, men det är upp till henne att förlåta.

 

[Monstermom]

Tycker du att du hade fel i det du sa, egentligen? Eller rätt i sak men reaktionen blev inte vad du väntat dig? Ursäkt kan man alltid be om, oavsett, men jag personligen tycker inte att det alltid innebär att man ska backa från ett ställningstagande.

Som jag läser din text (och observera att jag inte på något sätt fiskar efter att få reda på vad som faktiskt hänt! det här är bara vad det spontant ser ut som för mig, och jag tar upp det som ett exempel på en situation - du behöver inte på något sätt hinta om vad det egentligen handlar om, ok?) tänker jag mig att din vän startat ett förhållande med/gått tillbaka till en man du upplever som farlig, antingen för att han misshandlat henne innan eller för att du känner till att han betett sig så i ett tidigare förhållande. Du har försökt sätta ner foten och få henne att se det du ser, hon har slagit bakut och dragit till med något i stil med "bara för att du är singel/i ett eländigt förhållande behöver du inte försöka förstöra för alla andra!" och mer eller mindre velat säga upp kontakten med dig istället för mannen... I det läget har du rätt i sak (vare sig mannen faktiskt är farlig eller inte så har du trott det, och velat hjälpa) men hon har blivit sårad. Där kan du be om ursäkt för en hel del saker, som hur du la fram det, att det var ett övertramp (om du anser att det var det i er relation), osv, utan att för den skull backa i saken vad du faktiskt anser om mannen och relationen. En sådan situation kompliceras ju också av att mönstret är att hon förmås avsluta alla andra relationer än den till honom, där kanske man vill försöka hänga sig kvar så gott det går och backa mer än man egentligen tycker är rätt, men det är ju ett specialfall i just den situationen.

I allmänhet tycker jag att en vänrelation ska tåla att man tycker olika om saker, och att man i viss mån "lägger sig i" om man upplever den andra har ett riskbeteende hen kanske inte är helt medveten om. Och man kan be om ursäkt utan att backa från de skilda åsikterna, jag tycker inte någons sårade reaktion ska användas som utpressning för att tvinga fram (låtsat) liktänkande. Hon är sårad, men be om ursäkt för det du tycker du gjort fel.

 

[Fiorano]

Tack för alla svar!

Jag har skrivit till henne och vi har haft en konversation. Men hon är så vasinnigt sårad och förstår mig nog inte. Det är ju lite som monstermom säger att jag menar min ståndpunkt och det är en åsikt jag står för. Men jag har framfört den klumpigt, irrationellt och alldeles fel och okänsligt. Vännen känner mig väl och vet att jag är rak och ärlig. Hon har tidigare undanhållit vissa saker för att hon inte velat ha min åsikt, mest för att min åsikt är jävligt jobbig och sjukt obekväm. Men vartenda gång har dessutom alla mina farhågor besannats och det vet hon.

Usch, jag vet varken ut eller in här. Ibland önskar jag att jag var lobotomerad och inte tänkte och tyckte så jla mycket.

 

[Lovisaleonora]

"Jag är hemskt ledsen att jag sårat dig, det har aldrig varit min avsikt". Det ligger ju mycket i den meningen och den är fullkomligen sann.

Det är jättesvårt när man å ena sidan verkligen står för åsikten, men å andra sidan vet att den sårar och vill undvika att såra vederbörande. Ett alternativ (allt attraktivare med ålder) är att helt enkelt hålla inne åsikten om man inte avtvingas den. Det kan bli så himla tråkiga konsekvenser.

Å tredje sidan vill jag alltid vara sann mot mig själv, tillfrågad säger jag vad jag tycker.

Jag tror inte du kan göra så mycket mer, det får nog vila hos er bägge. Kanske det när stridens hetta klingat av kommer något annat ur situationen?

 

[Korven]

Jag säger som Lovis, ju äldre jag blir desto lättare att hålla inne med åsikterna. Frågar nån så frågar jag tillbaka om jag ska vara brutalt ärlig.

 

[Bison]

Jag tror du ska låta det vara nu ett tag och låta henne smälta och bearbeta.
Jag har varit i samma sits fast tvärtom. Jag ville inte veta av människan öht eftersom jag blev så fruktansvärt sårad. Nu har vi börjat hitta tillbaka till varandra igen men det har tragit lång tid.

 

[Monstermom]

Förhoppningsvis lugnar hon ner sig lite och ni kan mötas i en konstruktiv diskussion om själva sakfrågan. Det du absolut kan framhärda i (utan att tränga dig på henne och tjata!) är att du inte sagt det du sagt/gjort det du gjort för att såra, utan dina handlingar har drivits av just den åsikt du har i frågan. Eftersom hennes åsikt står i motsats till din är det ju i bådas intresse att reda ut vilka fakta ni baserar era åsikter på. Viktigt dock att du faktiskt är öppen för att se hennes sida av saken, och lyssna på varför hon tycker hon har rätt! Kanske finns det något du inte vet, som kan göra att du ändrar ståndpunkt. Absolut inte övertala henne att prata om saken bara för att försöka övertyga henne om att se på det som du gör, då är det lika bra att låta bli. Men det är givetvis något som måste vänta tills känslorna inte är så höga, och så länge så kan du bara be om ursäkt för "klumpigt, irrationellt och alldeles fel och okänsligt"-biten. Det är ju helt klart något att be om ursäkt för, oavsett hur rätt du kanske har i sak.

Grejen med viktiga, avgörande meningsskiljaktigheter är att det inte funkar att släta över dem. Antingen kan man mötas i förståelse (men inte nödvändigtvis överensstämmelse) för varandras åsikter, eller så funkar det inte. För att förstå måste man prata med varandra. Förklara, utan att försöka övertala, och lyssna utan att nödvändigtvis övertalas.

 

[MattiZ]

Tack för alla svar!

Jag har skrivit till henne och vi har haft en konversation. Men hon är så vasinnigt sårad och förstår mig nog inte. Det är ju lite som monstermom säger att jag menar min ståndpunkt och det är en åsikt jag står för. Men jag har framfört den klumpigt, irrationellt och alldeles fel och okänsligt. Vännen känner mig väl och vet att jag är rak och ärlig. Hon har tidigare undanhållit vissa saker för att hon inte velat ha min åsikt, mest för att min åsikt är jävligt jobbig och sjukt obekväm. Men vartenda gång har dessutom alla mina farhågor besannats och det vet hon.

Usch, jag vet varken ut eller in här. Ibland önskar jag att jag var lobotomerad och inte tänkte och tyckte så jla mycket.

Inte för att det kanske känns bättre men oftast har jag samma problem som du. Jag kan vara för rak och de blir fel, okänsligt. Man som person får ju lära sig av sina misstag och samspela bättre med sina vänner. Men JA vänskap går att lappa ihop! Så ge inte upp, jag gjorde själv en sådan dum grej och ja lättare att bryta helt då, men jag tror man ångrar sig rejält om det handlar om en riktigt go nära vän. De är värda att kämpa för

Men av erfarenhet går det att lappaihop. Tyvärr har jag nog trampat på några av mina vänner 1 gång för mkt eller så. Men jag är inte så smidig med människor tyvärr :/ Men jag är glad att de är kvar med mig ändå!

 

[Fiorano]

@Lovisaleonora Jag har i allra högsta grad blivit väldigt mycket bättre på att hålla tyst med åldern. Orar helt enkelt inte bry mig tillräckligt mycket om andras korkad val. Men när ens bästa vän väljer, planerar att göra något som kan äventyra hennes liv är det ändå inte lite ens plikt som vän att säga något? (Nu har jag i min situation gjort det på fel sätt och jag önskar verkligen att jag kunnat göra om det, men aldrig någonsin att jag skulle ha kunnat hålla tyst om mina farhågor och rädslor.)

 

[Red_Chili]

Att hon inte ignorerar dig tolkar jag ändå som att hon på något vis vill ha kontakt med dig, sedan kan det ju ta tid för henne att landa i allt så mycket som det krävs för att kunna förlåta vad som hänt. Det enda du egentligen kan göra är att ge henne möjligheten att förstå hur du tänkt. Vill hon inte, ja då kan du inte tvinga henne. Att låta det gå några dagar och sedan ge sig på att ännu en gång förklara hur det var menat kan nog vara bra, framförallt när du redan nu försökt förklara. Att då trassla samma saker om och om igen lär inte hjälpa, utan låt det landa, låt vännen gå tillbaka och läs det du skrivit som förklaring (har du inte skrivit något utan bara pratat, skriv ner en förklaring som hon kan läsa tills det fastnar).

Att reparera en relation trots rejäla bråk, missförstånd och annat trassel går fint OM alla inblandade vill och verkligen jobbar för att få det hela att gå åt rätt håll.

 

[tara]

Tack för alla svar!

Jag har skrivit till henne och vi har haft en konversation. Men hon är så vasinnigt sårad och förstår mig nog inte. Det är ju lite som monstermom säger att jag menar min ståndpunkt och det är en åsikt jag står för. Men jag har framfört den klumpigt, irrationellt och alldeles fel och okänsligt. Vännen känner mig väl och vet att jag är rak och ärlig. Hon har tidigare undanhållit vissa saker för att hon inte velat ha min åsikt, mest för att min åsikt är jävligt jobbig och sjukt obekväm. Men vartenda gång har dessutom alla mina farhågor besannats och det vet hon.

Usch, jag vet varken ut eller in här. Ibland önskar jag att jag var lobotomerad och inte tänkte och tyckte så jla mycket.

Ja , jag kanske missförstod.

Tycker du att du har gjort rätt , så tycker du ju det.

Uppenbarligen vill du förändra personen eftersom du har en åsikt som inte stämmer med din väns åsikt. Då har ni ju en diskussion med olika åsikter.

Då får du väl be om ursäkt för att du var klumpig i ditt sätt att argumentera.

Vänskap brukar baseras på lika värderingar( har jag fel nu?) och om ni har en diskussion om värderingar så kanske ni ska komma överens om att respektera varandra.

 

[Tass]

Jag skulle tycka att det var skönt att ha en vän som bryr sig på det sätt som du verkar göra. Visst kan man bli sårad över andras klumpighet. Vissa ordval tar värre än andra och allt går inte att läka. Men jag skulle inte utan vidare ge upp en vän som du. Så ge det tid.

Samtidigt så verkar det som att det är ett återkommande problem, att din kompis tycker och tänker saker som hon vet att du ogillar, och då ibland låter bli att berätta för att hon redan vet din åsikt och inte vill höra den.
Har du hamnat i någon sorts föräldraroll, och hon i ett barnbeteende?
Hon kanske omedvetet associerar dig med sina föräldrar, då kan det bli komplicerat

 

[Fiorano]

@tara Nej, jag vill inte förändra henne eller att hon ska ändra sitt beslut. Det är hennes eget beslut, men bara för att det är hennes beslut så var min första reaktion på det att det var fullständigt vansinnigt med tanke på tidigare erfarenhet. Jag önskar att hela situationen utspelat sig annorlunda så att jag hade kunnat förstå henne bättre. Men ändra på henne vill jag inte.

@Tass Jag tror inte hon undanhållar dessa grejer för mig för att hon är rädd för mitt ogillande. Det hon isf är rädd för att att jag ska påtala de uppenbara negativa aspekterna. Mången "vän" gör ju inte det utan bara blåser ljus i rumpan sas till sin "vän" och sen bakom ryggen låter det helt annorlunda. Inte min melodi. Du har helt rätt i att jag har hamnat i en föräldraroll gentemot henne. Jag är ett decennie äldre och ibland glömmer jag bort att hon är så mycket yngre. Hon är betydligt mer mogen för sin ålder än de flesta.

 

[tara]

@tara Nej, jag vill inte förändra henne eller att hon ska ändra sitt beslut. Det är hennes eget beslut, men bara för att det är hennes beslut så var min första reaktion på det att det var fullständigt vansinnigt med tanke på tidigare erfarenhet. Jag önskar att hela situationen utspelat sig annorlunda så att jag hade kunnat förstå henne bättre. Men ändra på henne vill jag inte.

@Tass Jag tror inte hon undanhållar dessa grejer för mig för att hon är rädd för mitt ogillande. Det hon isf är rädd för att att jag ska påtala de uppenbara negativa aspekterna. Mången "vän" gör ju inte det utan bara blåser ljus i rumpan sas till sin "vän" och sen bakom ryggen låter det helt annorlunda. Inte min melodi. Du har helt rätt i att jag har hamnat i en föräldraroll gentemot henne. Jag är ett decennie äldre och ibland glömmer jag bort att hon är så mycket yngre. Hon är betydligt mer mogen för sin ålder än de flesta.

Nu vet inte jag men folk blir kränkta väldigt snabbt nuförtiden. Det kanske även gäller dig? Är du kränkt, nu skriver du säkert nej, men djupt inne i ditt inre är du kränkt över att inte få dominera, bestämma? Du behöver inte svara utan jag tänkte som ett sätt för dig att gå vidare.

 

[Philosophia]

@tara Nej, jag vill inte förändra henne eller att hon ska ändra sitt beslut. Det är hennes eget beslut, men bara för att det är hennes beslut så var min första reaktion på det att det var fullständigt vansinnigt med tanke på tidigare erfarenhet. Jag önskar att hela situationen utspelat sig annorlunda så att jag hade kunnat förstå henne bättre. Men ändra på henne vill jag inte.

@Tass Jag tror inte hon undanhållar dessa grejer för mig för att hon är rädd för mitt ogillande. Det hon isf är rädd för att att jag ska påtala de uppenbara negativa aspekterna. Mången "vän" gör ju inte det utan bara blåser ljus i rumpan sas till sin "vän" och sen bakom ryggen låter det helt annorlunda. Inte min melodi. Du har helt rätt i att jag har hamnat i en föräldraroll gentemot henne. Jag är ett decennie äldre och ibland glömmer jag bort att hon är så mycket yngre. Hon är betydligt mer mogen för sin ålder än de flesta.

Ett sätt att förklara sig på är att säga att säga just det, något i stil med: "Du är min allra bästa vän och jag är mycket mån om dig. Om du gör något som jag oroas över så säger jag det av omsorg om dig. Det betyder inte att jag förväntar mig att du ska göra som jag säger. Du väljer själv och du är min bästa vän vilka val du än gör i livet."