När det känns att det gått för långt

[SweetPanther]

Hur gör man då?

Mitt 16-åriga sto, som varit i min ägo i 10 år, är en arbetsmyra utan dess like, och älskar att hoppa och arbeta. Sedan förra juni lyckades hon med många tappskor med hovbölder som följd, i efterhand misstänker jag att det var en gammal hovspricka på VB som blivit aktivt, men vi kom aldrig igång innan hon drog av en ny sko = vila = VB syntes inget på. Jag var inne ett par gånger på klinik men inget hittades.

I februari blir hon halt, och det är hovsprickan som är boven. Akut hovbensinflammation konstateras samt urkalkning av hovbenet. Sprickan verkas upp och sjukbeslag ordnas av klinikhovis. 2 återbesök senare (7 + 6 v) har hästen kotledsinflammation BF, och det konstateras att det rör sig om en överansträngsningsinflammation till följd av bak. Hon haltar fortfarande 1 grad på VB då.

Igår fick vi åka in med misstänkt fångkänning, som nu i efterhand troligen är sulömhet till följd av skoning (hon är rätt känslig i allmänhet vad gäller hovarna). Efter bedövning VF i hoven är hon dock ohalt runtom, och om det bara är sulömhet så är det dags att sätta igång... "Fångröntgen" visar dock pålagring i kronleden (är det det som kallas ringkota?). Vet sa inte specifikt att det var lindriga pålagringar, utan nämnde att pga dessa ska man nog inte fortsätta om hon får problem med igångsättningen. Så jag antar att dessa är oroväckande, även om hon hittills inte visat hälta pga dessa. Uppenbarligen hjälpte behandlingen av kotan, men troligen så är det VB som orsakat pålagringarna VF, om inte nu så i höstas, eftersom det är VF som varit drabbad av överansträngning i första hand. Utöver pålagringarna i kronleden VF hittades även bifynd i kotregionen (kommer inte ihåg namnet, men strax under kotan) samt lindriga pålagringar i BF i kotorna. Mycket kan ha orsakat sprickans aktivitet, men hon var äntligen ordentligt igång förra året, och den ökade belastningen i form av träning, om än fortfarande på hobbynivå, höll nog inte sprickan för.

Totalt sett, även om hästen är pigg och glad över att gå på lösdrift, så börjar jag fundera på om det får räcka nu, innan igångsättning. Igår var det hittills mest positiva beskedet, följt av röntgen. Hästen trivs inte som promenadhäst, och jag börjar snart få slut på ork. Visst obehag är kvar i VB eftersom hon vilar den mer än HB, men det behöver inte betyda mycket just nu. Avel känns uteslutet utifrån skadorna samt risken för att det är ärftligt. Givetvis är detta till viss del för min egen skull, eftersom jag inte haft "roligt" i ett år vad gäller hästen, men å andra sidan vill jag inte "endast" ha häst, utan jag vill ha min häst. Hon har inte varit aktiv på över 4 månader, och inte varit igång ordentligt sedan förra våren. Risken för fler skador är överhängande, och jag vet fortfarande inte om bakhoven håller för de spänningar som brodd orsakar, så jag vet inte om hon håller vintern. När jag läser min egen text så känns beslutet luta åt avlivning, men jag är tacksam för mer input, framförallt för att jag hittills inte varit i denna situation. Det känns "synd" att ge upp nu, när vi äntligen fått ordning på hältorna, men å andra sidan har hon pålagringar som inte känns ok. En snabb googling visar att ringkota ger en promenadhäst i bästa fall, men det kanske inte stämmer?

Vad gäller försäkringen är det ointressant. Hon har ett lågt livvärde, vilket jag egentligen lika gärna kan vara utan.

Tack för att ni läst såhär långt!

 

[Masse]

Sv: När det känns att det gått för långt

Jag tycker det både hörs och känns som om du har tänkt igenom situationen och fattat rätt beslut. Är det inte en häst som trivs som sällskap/promenadhäst så är det bästa för den att få somna in.

För många år sedan hade jag en häst på lån i två somrar då jag själv inte hade någon häst att rida. Den trivdes kanon här och var finare än vad ägaren sett den när den hämtades på hösten. Tredje året hade jag inte tid att rida den men ägaren ville gärna att han fik vara här ändå eftersom han trivts så bra här.
Att låta honom komma hit och bara gå på bete var det största misstaget som jag gjort med en häst någon gång. Trots bra bete och mängder av extrafoder så bara rasade hästen i kondition. Han trivdes inte alls med att inte få jobba för även denna häst var en arbetsmyra.

 

[Balahé]

Sv: När det känns att det gått för långt

Jag är lite i samma situation som du. Har en gammal kär häst som varit skadad till och från i lite mer än ett och ett halvt år. Började med en muskelskada hösten -10 som tog 6 mån att bli bra, efter det var hon igång knappt en månad innan hon blev sparkad på betet och under sommaren fick hon även anaplasmos. Under sensommaren, hösten och vintern for vi in och ut på klinik för konstiga symptom och svullnader än här och än där, sparkskadan gav överbelastning i muskelskadan osv. Under våren har hästen kommit igång ganska bra och har varit pigg och glad men nu visar det sig att sparkskadan inte verkar hålla ens för lite mer ambitiös promenadridning.
Veterinären har deklarerat att han inte kan göra mer, men att jag bör kolla runt på alternativ då hon inte har ont. Provar just nu lite olika vägar (ändrad skoning, ledtillskott av olika slag, ev laser, ET-behandling) för att se om något går att göra. Om inte blir det tyvärr Trapalanda för min häst. Jag älskar henne men orkar inte hur mycket som helst när det bara blir nya bakslag. Hon är inte heller en sådan som trivs att bara gå i hagen och hon har andra gamla problem med sin kropp så jag vågar inte riskera att betäcka henne.
Så jag ville mest bara berätta att du inte är ensam i din beslutsvånda.