När är man redo att skaffa unghäst?

[Mirre]

I alla (nåja de flesta) annonser står det "krävs unghästvana" och det känns ju rätt självklart, men när har man det egentligen?

Jag har sysslat med hästar i många år, haft egna osv. men har inte haft någon egen unghäst. Har ju dock hanterat unghästar, men tex ridit in en häst har jag inte gjort. Men nog kan jag ändå klassa mig som hyfsat kunnig när det gäller hästar. Tog mig själv som ett exempel här bara.

Så, när anser ni att man är redo att skaffa sin första unghäst?
Hur ung anser ni att hästen bör vara? Skulle ni sälja en ettåring till någon som inte haft unghäst förut? Eller skulle ni rekommendera en äldre häst som kanske är inriden/ påbörjad inridning?

(Nej jag ska inte skaffa häst nu, men det är intressant och diskutera saken)

 

[Aionee]

Egentligen är väl det mest basic att man har kunskap, villig att lära och har ett öppet sinne. Sen beror det på hästen också. Jag hade inte någon unghästvana förr, men skaffade en oinriden 4åring som inte ens lämnat stallplanen innan han flyttade till mig. Har gått fin-fint.

Jag är dock väldigt intresserad av hästars beteende, vill jobba med hästen istället för "vi kör med det gamla vanliga!" och jag försöker alltid hitta en anledning till varför min häst beter sig som han gör. Sen är han väldigt förlåtande, gör jag fel stannar han bara upp och undrar vad han förväntas göra. Så får vi lösa det därifrån.
Jag tror det är viktigt att man nått det statium i hästlivet att man vill se bortom den bubbla man lärt sig i t.ex. ridskolor och förstå att alla hästar fungerar olika. Och att när man har en unghäst så blir det plötsligt du som ska visa hästen livet, alla de saker de aldrig upplevt blir det du som får ansvara för att hästen får en verklighetsuppfattning om. Någon jag märkt nu med min häst är att folk som inte är vana vid unghästar tror fortfarande att hästar jävlas, vill vara dumma, blir skrämda med flit, inte förstår för att vara elaka osv. Och jag tror att det också är väldigt viktigt att man tar sig förbi det. För ärligt talat tror jag inte det skulle fungera att ha en unghäst om man har det synesättet... (egentligen borde man inte ha något djur alls då, haha. Men det kan gå riktigt fel om man hanterar en unghäst fel. För hästen vet inte bättre och kan inte förlåta på samma sätt)

Äsch, det är flummigt. Men har hört att man alltid ska ha en unghästvan person att rådfråga, ska ha erfarenhet av unghästar och deras träning sedan tidigare osv. Förstå att unghästar fungerar lite annorlunda. Men jag sket ju i allt det där och skaffade en oerfaren unghäst med den kunskap jag lärt mig själv (missförstå mig rätt, jag såg till att veta en massa saker om just allting innan jag gav mig in i situationen. Det gör jag alltid, sätter aldrig min häst och mig själv i situationer jag inte vet med säkerhet att jag kan lösa åt oss).

 

[Mirre]

Egentligen är väl det mest basic att man har kunskap, villig att lära och har ett öppet sinne. Sen beror det på hästen också. Jag hade inte någon unghästvana förr, men skaffade en oinriden 4åring som inte ens lämnat stallplanen innan han flyttade till mig. Har gått fin-fint.

Jag är dock väldigt intresserad av hästars beteende, vill jobba med hästen istället för "vi kör med det gamla vanliga!" och jag försöker alltid hitta en anledning till varför min häst beter sig som han gör. Sen är han väldigt förlåtande, gör jag fel stannar han bara upp och undrar vad han förväntas göra. Så får vi lösa det därifrån.
Jag tror det är viktigt att man nått det statium i hästlivet att man vill se bortom den bubbla man lärt sig i t.ex. ridskolor och förstå att alla hästar fungerar olika. Och att när man har en unghäst så blir det plötsligt du som ska visa hästen livet, alla de saker de aldrig upplevt blir det du som får ansvara för att hästen får en verklighetsuppfattning om. Någon jag märkt nu med min häst är att folk som inte är vana vid unghästar tror fortfarande att hästar jävlas, vill vara dumma, blir skrämda med flit, inte förstår för att vara elaka osv. Och jag tror att det också är väldigt viktigt att man tar sig förbi det. För ärligt talat tror jag inte det skulle fungera att ha en unghäst om man har det synesättet... (egentligen borde man inte ha något djur alls då, haha. Men det kan gå riktigt fel om man hanterar en unghäst fel. För hästen vet inte bättre och kan inte förlåta på samma sätt)

Äsch, det är flummigt. Men har hört att man alltid ska ha en unghästvan person att rådfråga, ska ha erfarenhet av unghästar och deras träning sedan tidigare osv. Förstå att unghästar fungerar lite annorlunda. Men jag sket ju i allt det där och skaffade en oerfaren unghäst med den kunskap jag lärt mig själv (missförstå mig rätt, jag såg till att veta en massa saker om just allting innan jag gav mig in i situationen. Det gör jag alltid, sätter aldrig min häst och mig själv i situationer jag inte vet med säkerhet att jag kan lösa åt oss).

Har lite samma filosofi som dig när det gäller hästhantering. Vill ha ett samarbete med hästen och ömsesidig tillit. Försöker förstå varför hästen gör som den gör och få en kommunikation med hästen.
Hävdar alltid att det är lika viktigt att hästen känner att jag litar på den som att den kan lita på mig, det har fungerat bra med de hästar jag haft tidigare.
Clydesdalen jag hade var 5 när han kom till mig, inriden och inkörd men inte så utbildad. Han blev dock riktigt fin och var hur härlig som helst att rida, det är väl det närmaste unghäst jag haft

Tyvärr verkar det vara rätt vanligt att folk tror att hästen gör saker med flit för att jäklas med ägaren.
Det verkar bara förutsättas att det är så utan att de ens försöker förstå sin häst, istället slängs diverse hjälptyglar och skarpa bett på istället.
En unghäst skulle nog bli förstörd rätt fort med en sådan ägare.

 

[nullo-modo]

Tycker det beror på, vissa ska aldrig ha med unghästar att göra medan andra kan skaffa det trots liten erfarenhet av häst sedan tidigare (med rätt hjälp förstås).

Tycker det hänger på vad för unghäst också.

 

[DressageNerd]

Rent krasst så nej jag hade inte velat sälja en 1-åring till någon utan erfarenhet/utbildning i unghästar. I alla fall inte i uppfödarställning, för då vill man ju att ungen skall få rätt matchning så den kan prestera senare i livet och ge mervärde till ens sto och verksamhet. Ett undantag skulle vara ungdom/person vars familj har gedigen kunskap och kan ge mycket hjälp och guidning, eller om någon har ett väldigt nära samarbete med unghästutbildare och tänker lämna bort hästen i alla de kritiska skedena så den får proffsutbildning.
Talar man inte ur synvinkeln som säljare så - Jag har ridit in ett par unghästar själv - med tränarhjälp såklart. Man behöver inte kunna allt redan innan, men jag läste på väldigt mycket och tog efter hur proffsen gör då deras metoder är det säkraste sättet att ge hästen uppgifter den förstår och lägga en bra grund för vidare utbildning. Jag har heller aldrig ägt en häst som varit utbildad mer än LC- nivå när den kom hem, så med tränarhjälp och med research från min sida har vi kommit till träning på alla MSV-momenten. Det är inte idealiskt, men är man realistisk, ambitiös och tar in kunskap från flera håll så går det att komma långt.

 

[Kiwifrukt]

Jag köpte min som ettåring, hade aldrig haft en "egen" unghäst förut. Stod dock unghästvana människor i stallet, och jag hade hanterat andras unghästar lite då och då. Min första ponny var visserligen nio år gammal, men han var i princip på samma nivå som en insutten treåring, så den biten kände jag var det minsta problemet, den resan hade jag ju redan gjort en gång. Jag såg det som en fördel att ta hästen redan när den var ett, istället för att vänta tills den var tre och någon annan redan hade format den till sin.

Jag satt inte in henne själv, men med facit på hand hade jag mycket väl kunnat göra det. Allt annat har jag gjort själv, med tränarhjälp givetvis. Hästen är idag fem år, och jag tycker inte hon har tagit skada av att jag aldrig haft unghäst tidigare. Jag hade ju trots allt haft egen häst i elva år när jag köpte henne, så jag var ju inte helt nybörjare på området.

 

[lady_vip]

Jag har unghäst nr 3 nu. Inte alls min grej egentligen, jag tycker det är ett jäkla jobb. Du ska ha någon som hjälper dig att hålla vid inridningen, någon som är orädd och helst reagerar instinktivt. Dessutom ska man helst vara lite orädd och klara av att sitta kvar om unghästen brallar till.

Och framförallt ha en utbildningsplan att hålla. Beroende på vilken ambition en har.

 

[lil-sis]

Jag har min andra ungponny just nu och precis som den förra utvecklas hon till en trevlig och lättsam individ. Köpte henne för ganska precis tre år sedan och förra helgen skötte hon sig jättefint på kvalitets (trots att det inte alls blev som planerat).

Lugn och trygghet i sig själv och veta när man ska ta hjälp är nog det viktigaste.

Den jag har nu är lite känsligare än den förra och en vän satt in henne åt mig och har även ridit lite i sommar.

Annars Tömkör vi för instruktör, rider för instruktör och löshoppar för instruktör (och ska börja hoppa för instruktör). Hon är resvan tack vare kurser och utställningar och man kan med lätthet åka själv med henne.

Utbildningsmål är årgångstävlingarna som finns, dvs kvalitets i år, LB för ungponny nästa år och sen LA för ungponny som sexåring (motsvarande hopp även om jag helst inte hoppar).

 

[Aionee]

Jag har unghäst nr 3 nu. Inte alls min grej egentligen, jag tycker det är ett jäkla jobb. Du ska ha någon som hjälper dig att hålla vid inridningen, någon som är orädd och helst reagerar instinktivt. Dessutom ska man helst vara lite orädd och klara av att sitta kvar om unghästen brallar till.

Och framförallt ha en utbildningsplan att hålla. Beroende på vilken ambition en har.

Precis det här. Jag har utbildad min häst från att kunna gå i hagen till att kunna gå utanför stallplanen, promenader i skogen, ha sadel, longeras, styrning, suttit in honom, skrittat med ledare och nu kan vi någorlunda skritta själv men jag har gett upp nu. Jag ooorkar inte.
Så nu ska en utbildad person göra resten åt mig i några veckor medan jag står och tittar på sidan, haha (lätt värt några tusen). Jag kan hur det går till i teorin, men det är en hel del jobb att göra.

 

[lady_vip]

Precis det här. Jag har utbildad min häst från att kunna gå i hagen till att kunna gå utanför stallplanen, promenader i skogen, ha sadel, longeras, styrning, suttit in honom, skrittat med ledare och nu kan vi någorlunda skritta själv men jag har gett upp nu. Jag ooorkar inte.
Så nu ska en utbildad person göra resten åt mig i några veckor medan jag står och tittar på sidan, haha (lätt värt några tusen). Jag kan hur det går till i teorin, men det är en hel del jobb att göra.

Jag tänkte också låta någon annan fixa det, men stötte på världens bästa "coach" som gav mig lite raka tips och råd från marken medans jag red på hästen. Han är iaf riden i trav nu och om jag följer min plan är han fullt ridbar i alla gångarter innan vintervilan

 

[MattiZ]

Äsch då, när man bor ensam på landet är det inte alltid man har någon som hjälper en. Alla mina unghästar har klarat av att vara ensamma innan inridning, samt trygga vid uppsittning och vid mig. Jag befäster tillit innan något annat och efter det går allt på löpande band tycker jag. Jag brukar endast ha hjälp vid de 3 första uppsittningarna, allt annat har alltid löst sig. Sällskap vid ute ridning burkar jag ha hunden till i början och såååå vidare. Godis har varit min medhjälpare vid hälften av gångerna ungefär.

Jag är inne på min 4.e egna unghäst och jag har ridit in 3st åt andra(men de är en annan visa eftersom det är på kort tid)
Det viktigaste med unghästar tkr jag att man har rätt känsla. Det finns super duktiga ryttare som jag själv inte tycker har någon som helst känsla för unghästar. Går säkerligen att lära sig.

Jag är inte supertuff när de gäller att rida *busiga* hästar, det är inte min grej. Det som gör att jag vågar rida mina unghästar som jag gör är för att jag litar på dem och de litar på mig. Då brukar allt lösa sig. Och tja, inga av mina unghästar har faktiskt någonsin brallat ordentligt så jag antar att de också har varit lite tur

 

[Aionee]

Äsch då, när man bor ensam på landet är det inte alltid man har någon som hjälper en. Alla mina unghästar har klarat av att vara ensamma innan inridning, samt trygga vid uppsittning och vid mig. Jag befäster tillit innan något annat och efter det går allt på löpande band tycker jag. Jag brukar endast ha hjälp vid de 3 första uppsittningarna, allt annat har alltid löst sig. Sällskap vid ute ridning burkar jag ha hunden till i början och såååå vidare. Godis har varit min medhjälpare vid hälften av gångerna ungefär.

Jag är inne på min 4.e egna unghäst och jag har ridit in 3st åt andra(men de är en annan visa eftersom det är på kort tid)
Det viktigaste med unghästar tkr jag att man har rätt känsla. Det finns super duktiga ryttare som jag själv inte tycker har någon som helst känsla för unghästar. Går säkerligen att lära sig.

Jag är inte supertuff när de gäller att rida *busiga* hästar, det är inte min grej. Det som gör att jag vågar rida mina unghästar som jag gör är för att jag litar på dem och de litar på mig. Då brukar allt lösa sig. Och tja, inga av mina unghästar har faktiskt någonsin brallat ordentligt så jag antar att de också har varit lite tur

Om du inte har hjälp när du rider in de, blir inte hästarna osäkra när de plötsligt blir ensamma och du sitter på ryggen? Bara en liten fundering då det varit ett problem här.

 

[MattiZ]

Om du inte har hjälp när du rider in de, blir inte hästarna osäkra när de plötsligt blir ensamma och du sitter på ryggen? Bara en liten fundering då det varit ett problem här.

Hittills har de inte varit något problem. Vet att en vuxen gick med mig när jag red in nr2 någon gång i skogen eller så, den personen fick då gå en bit bakom som vid tömkörning ex. Och de gick bra Den herren var väldigt osäker och la all tillit till mig vart jag än var. Nr1 behövdes hästsällskap framför 1 eller 2 gånger, men även han hade jag byggt upp väldigt mkt självförtroende i som med nästa nr 3.

Nr 3 är den som har gått enklast med och jag har ridit in honom i princip helt själv förutom de 3 första uppsittningarna. Han och jag känner varandra utantill eftersom jag haft honom sedan han var 9mån. Jag red in honom på ganska begränsat område(inhägnad stallplan) i skritt och trav så att allt fungerade. Sedan tog jag bara ut det i skogen med hunden som sällskap och han har nog aldrig ifråga satt något vad gäller ridningen.

Men mycket handlar om att göra hästen självsäker i det läget att den ska lita på dig från ryggen också, som min Nr3 har jag alltid lärt att han hellre ska undersöka fara än fly från den, för det lönar sig. (godis) Samt mycket tömkörning, promenader där jag går bakom bogen. Han ska vara först, i centrum och lära sig stå på egna ben lix. Sedan att han mer än gärna såhär på nya ställen går med huvudet nere vid backen och bakom min rygg för att vara säker från faror de gör inget nu. Då tränar man bara upp självförtroendet igen på det nya stället.

 

[Stereo]

Jag har köpt min första egna unghäst i år och ibland undrar jag vad jag har gett mig in på och hur det kommer att sluta.

Din beskrivning av dig själv @Mirre är väl ungefär hur jag skulle beskriva mig själv. Det fina är ju att det alltid går att be om hjälp om man behöver det. Jag har folk omkring mig att bolla med och ta hjälp av, och räcker inte det finns möjligheten att lämna iväg hästen på inridning/utbildning. Tycker mig veta mina egna begränsningar och har släppt på prestigen att klara allt själv - på något sätt löser det sig.

 

[Efwa]

Tycker det beror på, vissa ska aldrig ha med unghästar att göra medan andra kan skaffa det trots liten erfarenhet av häst sedan tidigare (med rätt hjälp förstås).

Tycker det hänger på vad för unghäst också.

Så tänker jag med. Svarade någon gång på en tråd om vilken ras som var bra nybörjarras. Det finns inga bra nybörjarraser och alla är bra nybörjarraser. Det beror på vem som ska ha den.

Samma gäller unghästar. Vissa personer kan vara ganska oerfarna och skaffa unghäst ändå medan vissa erfarna inte alls skulle klara av det. Tvärtom gäller givetvis också.

Jag är en typisk unghästmänniska (specifikt fjordhästar.....kanske har betydelse?) och har själv väldigt svårt att hoppa in som ny ägare på en redan utbildad häst.

Jag har bekanta som jag tycker är bra unghästmänniskor som tror sig inte vara det och de fortsätter att köpa hästar som är för välutbildade för dem. Kan man ha det? Jag tänker mig som att vara överkvalificerad för ett jobb. Kanske är det fel uttryckt.

 

[Efwa]

Jag är glad att stuteriet jag köpte min första häst ifrån såg något i mig som jag själv inte såg. Fick köpa en fyraåring som var dräktig när jag var 14 år och även om 4-åringen ju var inriden och inkörd så utbildade vi henne själva, red in och körde in fölet själva efter det.

Dessutom var 4-åringen en då ganska envis häst men kom att bli den mest meriterade inom rasen på alla grenar på den tiden.

 

[lil-sis]

Om du inte har hjälp när du rider in de, blir inte hästarna osäkra när de plötsligt blir ensamma och du sitter på ryggen? Bara en liten fundering då det varit ett problem här.

Man lär de att vara trygga i situationen, dvs de kan vägen, de förstår start och stopp för röst osv.

 

[Aionee]

Man lär de att vara trygga i situationen, dvs de kan vägen, de förstår start och stopp för röst osv.

Enda sättet är dock att träna vägen genom att gå med hästen där han ser mig, vilket inte hjälper när man tränar situationen utan mig. Sitter jag på honom brukar han alltid i början backa, försöker titta bak på mig och förstår inte varför jag inte dyker fram hur mycket han än backar. Sen när jag ber honom gå framåt så tittar han ofta bakåt, blir osäker osv. Men det kanske är en träningsfråga?

Tömkörning kan jag inte heller göra då jag inte är van vid det och det kan sluta illa om hästen börjar backa och trasslar in sig i tömmar osv pga oerfarenhet.

 

[lil-sis]

Enda sättet är dock att träna vägen genom att gå med hästen där han ser mig, vilket inte hjälper när man tränar situationen utan mig. Sitter jag på honom brukar han alltid i början backa, försöker titta bak på mig och förstår inte varför jag inte dyker fram hur mycket han än backar. Sen när jag ber honom gå framåt så tittar han ofta bakåt, blir osäker osv. Men det kanske är en träningsfråga?

Tömkörning kan jag inte heller göra då jag inte är van vid det och det kan sluta illa om hästen börjar backa och trasslar in sig i tömmar osv pga oerfarenhet.

Kan han inte vägen får du nöta mer. Tömkörning rakt fram är inte svårt, använd korta tömmar bara och börja på inhägnat område

Sedan kan du lära honom att gå före även i grimskaft. Gå bredvid och styr med tyglarna osv. Det finns massor av sätt.

Och vänta ut honom när du väl sitter på. Förr eller senare går de åt något håll.

 

[Aionee]

Kan han inte vägen får du nöta mer. Tömkörning rakt fram är inte svårt, använd korta tömmar bara och börja på inhägnat område

Sedan kan du lära honom att gå före även i grimskaft. Gå bredvid och styr med tyglarna osv. Det finns massor av sätt.

Och vänta ut honom när du väl sitter på. Förr eller senare går de åt något håll.

Grejen är att vi tränat på att INTE gå före i grimskaftet. Allting blir en säkerhetsrisk både vid tömkörning och att lära han gå före i grimskaftet. När han går före har jag INGEN chans om han skulle sticka iväg, bli rädd, springa över mig osv. Jag vill inte riskera säkerheten i vardagen för något sånt. Måste finnas bättre och säkrare sätt (värt att nämna är väl att den här herren är naturligen väldigt bufflig, ingen kontroll på sin kropp och har svårt att tänka på två saker samtidigt. Ser han t.ex. något han vill springa fram till så drar han bara, om jag då har honom framför mig/jag står bakom bogen så är jag körd och kommer troligtvis tappa hästen. Därför kör vi stenhårt på att han håller sig brevid eller bakom mig, vare sig han är lös, slakande grimskaft osv).

Vi har tränat en del i tyglar och att jag går bredvid. Men ja, att vänta ut honom att börja gå någonstans var den vägen vi valt hittills. Nu låter jag någon annan lösa det, som sagt.