norpan
Trådstartare
Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan senaste veckorna. Har en 14 årig katthane som varit dålig till och från senaste månaderna, kräkits och lite diarre i perioder men har alltid blivit bra igen och varit pigg och i bra hull i övrigt.
Tills för några veckor sedan. Han tappade aptiten och föll ur ordentligt, åkte till veterinär förra måndagen och var inställd på att ta bort katten.
Men veterinären var hoppfull och trodde på att kattens tänder kunde vara orsaken till problemen. Hon tog blodprov som visade normala njurvärden men förhöjda levervärden, som kunde orsakats av den snabba viktnedgången. Fick några dagar senare svar på sköldkörtelvärdet som var normalt.
Han fick en spruta i blodet med smärtstillande innan hemgång eftersom man trodde han matvägrade pga smärta i munnen (inflammerat tandkött, mycket tandsten och ett sår i tandköttet - trots han varit inne för tandstensborttagning/tandkoll för 1 år sedan) Och då åt han faktiskt en hel portionspåse med mat när vi kom hem.
Fick recept på metacam (smärtstillande+antiinflammatoriskt) och Antrirobe (kortison) och vi bokade in första lediga tid på torsdag veckan efter för renovering av tänder. Specialmat för känslig mage köptes in och katten började äta bra och blev piggare.
Han bajsade inte förrän på fredagen, men det kom en redig hög med bra konsistens. Efter det har han matvägrat igen, endast fått i sig pyttelite blötmat men har nu knappt ätit sedan fredagen. Tandköttet var i fredags dessutom gult. Idag (lördag) är det rosa igen och han har fått i sig liiite tonfisk och dricker fortfarande vatten. Men han börjar se bra skruttig ut och jag undrar nu hur långt man egentligen ska gå med en utredning på en 14 årig katt som är så pass risig?
Tänk om det inte är tänderna ändå, ska man då fortsätta att härja med stackaren med flera prover som kanske inte leder någon vart?
Jag ringer vet på måndag morgon och åker dit om han inte börjar äta ordentligt tills dess och hör vad de tycker. Han är ijuförsig inte röntgad ännu, kanske kan vara värt att göra det?
Hur hade ni gjort??
Tills för några veckor sedan. Han tappade aptiten och föll ur ordentligt, åkte till veterinär förra måndagen och var inställd på att ta bort katten.
Men veterinären var hoppfull och trodde på att kattens tänder kunde vara orsaken till problemen. Hon tog blodprov som visade normala njurvärden men förhöjda levervärden, som kunde orsakats av den snabba viktnedgången. Fick några dagar senare svar på sköldkörtelvärdet som var normalt.
Han fick en spruta i blodet med smärtstillande innan hemgång eftersom man trodde han matvägrade pga smärta i munnen (inflammerat tandkött, mycket tandsten och ett sår i tandköttet - trots han varit inne för tandstensborttagning/tandkoll för 1 år sedan) Och då åt han faktiskt en hel portionspåse med mat när vi kom hem.
Fick recept på metacam (smärtstillande+antiinflammatoriskt) och Antrirobe (kortison) och vi bokade in första lediga tid på torsdag veckan efter för renovering av tänder. Specialmat för känslig mage köptes in och katten började äta bra och blev piggare.
Han bajsade inte förrän på fredagen, men det kom en redig hög med bra konsistens. Efter det har han matvägrat igen, endast fått i sig pyttelite blötmat men har nu knappt ätit sedan fredagen. Tandköttet var i fredags dessutom gult. Idag (lördag) är det rosa igen och han har fått i sig liiite tonfisk och dricker fortfarande vatten. Men han börjar se bra skruttig ut och jag undrar nu hur långt man egentligen ska gå med en utredning på en 14 årig katt som är så pass risig?
Tänk om det inte är tänderna ändå, ska man då fortsätta att härja med stackaren med flera prover som kanske inte leder någon vart?
Jag ringer vet på måndag morgon och åker dit om han inte börjar äta ordentligt tills dess och hör vad de tycker. Han är ijuförsig inte röntgad ännu, kanske kan vara värt att göra det?
Hur hade ni gjort??