Carla
Trådstartare
.. som antagligen inte kommer besvaras förrens imorn (ja, läs; idag).
Nåja!
Problem no. 1) Jag har två hundar hemma, en blandrastik golden/labbe 6 år i år och en mopshanne 2 år. Båda två är mycket trevliga och roliga hundar, med mycket personlighet. Tiken är oerhört bortskämd och tycker inte om när lillmopsen får uppmärksamhet :smirk:
Till problemet - När "nytt" folk (tja, ska vi säga.. Grannar? Morfar? Kompisar? Familjen?) kommer in så ska det attackeras varje gång. Attackeras i den meningen att båda hundarna skäller och rusar mot personen som knappt hunnit genom dörren och det blir så att man knappt kommer igenom hallen för de ska pussas och hälsa och skälla och visa hur mycket de älskar en. Detta är absolut jobbigast när de inte ens hinner stänga dörren och mopsen ser sin chans och slingrar sig igenom alla tassar och fötter och smiter ut, vilket han tycker är hemskt roligt för det gör matte så arg :smirk:
Nu sitter däremot lydnaden lite bättre och det tar inte längre en halvtimme att få in hunden Han har inte smitit ut på ett bra tag nu faktiskt.
Tiken har gjort det hela sitt liv, skällt när det plingar på dörrn etc. etc. Och självklart började lilleman när han kom på att han kunde skälla.
Mamma fick låna en bok av hennes väninna och i den stod det att om man vill träna bort detta beteende så ska man totalignorera hundarna såfort man kommer in. Inte klappa, inte ge en blick, inte säga hej till etc. etc. i några minuter och sen hälsa.
Det funkar väl sådär, men alla "främlingar" klarar inte det så bra, inte ens mamma klarar av det.
Nu undrar jag om det finns någon annan lösning på det här problemet eller är det kört? :smirk:
Problem no. 2) Mopsen tycker inte om moppen eller dammsugaren. I början skällde han oavsett vem som moppade eller vem som dammsög. Nu skäller han inte om jag dammsuger, men däremot när mamma dammsuger. Jag tror att det kan vara så enkelt att jag är hans ledare (han är ju min hund, det är jag som har gått på alla kurser med honom) och mamma är hans lilla godisgivare.
Jag har lärt honom att han ska hoppa upp på en sten i skogen, vilket senare blev att han hoppade upp på varje sten han såg. Jag gav bara godis när jag bad honom att hoppa upp på en sten, men mamma ger honom godis varje gång han gör det, oavsett om hon har bett honom eller inte.
Har försökt förklara för mamma att hon inte ska göra det, men det tränger inte in liksom
Pappa ger aldrig någe godis ute på promenad, han ger godis till hundarna när de har kommit tillbaka från promenaden.
Är det så enkelt att jag är hans ledare? Eller försöker han skydda mamma från monstret, isåfall varför "skyddar" han bara mamma och inte mig?
Hm, vore snällt om någon kan förstå min något virriga tråd och ge mig lite klarhet och tips på saker och ting!
/Carla, som tycker synd om de stackars middagsgästerna som får sina fötter trampande och sina händer uppätna (slickade) varje gång. :smirk:
Nåja!
Problem no. 1) Jag har två hundar hemma, en blandrastik golden/labbe 6 år i år och en mopshanne 2 år. Båda två är mycket trevliga och roliga hundar, med mycket personlighet. Tiken är oerhört bortskämd och tycker inte om när lillmopsen får uppmärksamhet :smirk:
Till problemet - När "nytt" folk (tja, ska vi säga.. Grannar? Morfar? Kompisar? Familjen?) kommer in så ska det attackeras varje gång. Attackeras i den meningen att båda hundarna skäller och rusar mot personen som knappt hunnit genom dörren och det blir så att man knappt kommer igenom hallen för de ska pussas och hälsa och skälla och visa hur mycket de älskar en. Detta är absolut jobbigast när de inte ens hinner stänga dörren och mopsen ser sin chans och slingrar sig igenom alla tassar och fötter och smiter ut, vilket han tycker är hemskt roligt för det gör matte så arg :smirk:
Nu sitter däremot lydnaden lite bättre och det tar inte längre en halvtimme att få in hunden Han har inte smitit ut på ett bra tag nu faktiskt.
Tiken har gjort det hela sitt liv, skällt när det plingar på dörrn etc. etc. Och självklart började lilleman när han kom på att han kunde skälla.
Mamma fick låna en bok av hennes väninna och i den stod det att om man vill träna bort detta beteende så ska man totalignorera hundarna såfort man kommer in. Inte klappa, inte ge en blick, inte säga hej till etc. etc. i några minuter och sen hälsa.
Det funkar väl sådär, men alla "främlingar" klarar inte det så bra, inte ens mamma klarar av det.
Nu undrar jag om det finns någon annan lösning på det här problemet eller är det kört? :smirk:
Problem no. 2) Mopsen tycker inte om moppen eller dammsugaren. I början skällde han oavsett vem som moppade eller vem som dammsög. Nu skäller han inte om jag dammsuger, men däremot när mamma dammsuger. Jag tror att det kan vara så enkelt att jag är hans ledare (han är ju min hund, det är jag som har gått på alla kurser med honom) och mamma är hans lilla godisgivare.
Jag har lärt honom att han ska hoppa upp på en sten i skogen, vilket senare blev att han hoppade upp på varje sten han såg. Jag gav bara godis när jag bad honom att hoppa upp på en sten, men mamma ger honom godis varje gång han gör det, oavsett om hon har bett honom eller inte.
Har försökt förklara för mamma att hon inte ska göra det, men det tränger inte in liksom
Pappa ger aldrig någe godis ute på promenad, han ger godis till hundarna när de har kommit tillbaka från promenaden.
Är det så enkelt att jag är hans ledare? Eller försöker han skydda mamma från monstret, isåfall varför "skyddar" han bara mamma och inte mig?
Hm, vore snällt om någon kan förstå min något virriga tråd och ge mig lite klarhet och tips på saker och ting!
/Carla, som tycker synd om de stackars middagsgästerna som får sina fötter trampande och sina händer uppätna (slickade) varje gång. :smirk: