Freyja_bus
Trådstartare
Hej!
Min fyraåriga islänning har skadat sig i lårmuskeln. Han var ute på en promenix med min mamma och halkade på en hal rot i en nerförsbacke, varpå han satte sig på utsidan av vänster skinka. Vänster bakben hamnade under honom, ganska horisontellt. Detta skedde för sex veckor sedan.
Han var aldig halt i skritt men var tydligt halt i trav direkt efter "olyckan". Ingen svullnad, ingen värme, ingen ömhet någonstans på hela benet. Tre veterinärer har varit ute och alla har kommit fram till att han antagligen har sträckt sin lårmuskel, som är lite större och hårdare än den på andra sidan. Han är enbart halt i trav och har en typisk "det sitter högt upp hälta" där han liksom sjunker ner med vänstersidan av bakdelen när han travar och inte riktigt vill skjuta på. Hans hälta syns tydligare på böjt spår. Han visar ingen ytterligare reaktion vid högt böjprov.
Jag var inne på klinik i måndags med honom där han röntgades och ultraljudades. Röntgen visade ingenting och ultraljudet var svårt att tyda, men lederna såg fina ut. Han har överbelastat det diagonala frambenet och utvecklat en kotledsinflamation som nu är behandlad. Muskeln är behandlad med kortison och jag masserar med liniment varje dag. Han står just nu i sjukhage och går på en 30 minuters promenad varje dag.
Vad jag undrar över är varför det tar så förbaskat lång tid med muskelskadan?? Hur lång tid ska det egentligen ta? Han har fått två kurer med fenylbutta, en behandling med kortison och lättare massage med liniment. Han har stått i sjukhage i en vecka och det har som sagt gått sex veckor sen olyckan inträffade. Jag hoppas verkligen att han slipper stå i sjukhagen mer än tre veckor, då veterinären ska komma och böja honom igen för att se om kotan är bra. Om den är det får han gå ut i sin vanliga hage igen, för för muskelns del är det ju bra om han rör på sig. Är han inte bra får han stå tre veckor till....stackaren!
Är det någon som har erfarenhet av det här och vill dela med sig? Jag är lite oroad eftersom jag tycker att muskeln fortfarande känns lika hård och stor...
//Julia
Min fyraåriga islänning har skadat sig i lårmuskeln. Han var ute på en promenix med min mamma och halkade på en hal rot i en nerförsbacke, varpå han satte sig på utsidan av vänster skinka. Vänster bakben hamnade under honom, ganska horisontellt. Detta skedde för sex veckor sedan.
Han var aldig halt i skritt men var tydligt halt i trav direkt efter "olyckan". Ingen svullnad, ingen värme, ingen ömhet någonstans på hela benet. Tre veterinärer har varit ute och alla har kommit fram till att han antagligen har sträckt sin lårmuskel, som är lite större och hårdare än den på andra sidan. Han är enbart halt i trav och har en typisk "det sitter högt upp hälta" där han liksom sjunker ner med vänstersidan av bakdelen när han travar och inte riktigt vill skjuta på. Hans hälta syns tydligare på böjt spår. Han visar ingen ytterligare reaktion vid högt böjprov.
Jag var inne på klinik i måndags med honom där han röntgades och ultraljudades. Röntgen visade ingenting och ultraljudet var svårt att tyda, men lederna såg fina ut. Han har överbelastat det diagonala frambenet och utvecklat en kotledsinflamation som nu är behandlad. Muskeln är behandlad med kortison och jag masserar med liniment varje dag. Han står just nu i sjukhage och går på en 30 minuters promenad varje dag.
Vad jag undrar över är varför det tar så förbaskat lång tid med muskelskadan?? Hur lång tid ska det egentligen ta? Han har fått två kurer med fenylbutta, en behandling med kortison och lättare massage med liniment. Han har stått i sjukhage i en vecka och det har som sagt gått sex veckor sen olyckan inträffade. Jag hoppas verkligen att han slipper stå i sjukhagen mer än tre veckor, då veterinären ska komma och böja honom igen för att se om kotan är bra. Om den är det får han gå ut i sin vanliga hage igen, för för muskelns del är det ju bra om han rör på sig. Är han inte bra får han stå tre veckor till....stackaren!
Är det någon som har erfarenhet av det här och vill dela med sig? Jag är lite oroad eftersom jag tycker att muskeln fortfarande känns lika hård och stor...
//Julia