C
caramelle
Finns det någon/några som kan hjälpa mig med tips och råd?
Jag flyttade till Etiopien i januari i år med min familj. Jag köpte en häst på den lokala hästmarkanden, en vallack, ålder okänd men inte över tio år i alla fall, säkert en bra bit yngre. (Priset var överkomliga 650 kr!)
Han är riden och visades under ryttare på marknaden. Gick lugnt och fint och var i övrigt också lugn och liksom ”avslagen”, ”ledsen”…
Jag har läst här på Buke förut och minns inte riktigt vad ni kallade det, men han betedde sig som om han var ordentligt kuvad och inte hade nåt mer att säga till om själv, gjorde människorna till lags i allt. Men var inte glad.
Hästarna här blir hårt behandlade, och dresseras med hugg och slag. Ofta är de magra och har stora sår under sadeln. Jag gick där på marknaden och försökte hitta en hel häst som var någorlunda i gott hull. Så fann jag min Dänäsch. (=Dansare)
Han är hemma på vår gård nu, sedan ca 6 veckor. Jag började med avmaskning och släppte honom på bete tillsammans med åsnan jag också köpte.
När han ätit upp sig något började jag försöka närma mig honom. Han är livrädd för människor!
Hittills har han aldrig fått vara fri förut (möjligen när han var föl men det är heller inte säkert). Hästarna här hålls homblade eller vad det heter, dvs ett rep bundet runt halsen som sedan går mellan frambenen och binds i det ena bakbenet. Lagom kort så de bara kan skritta lugnt medan de betar… Till följd att alla hästar har valkar och sår på bakbenen efter det skavande repet. Man gör så för att de inte ska kunna springa iväg och för att de ska vara lätta att fånga när man behöver dem.
Men jag vill nu att min Dänäsch ska få vara fri, slippa vara rädd, slippa våld och vara glad!
Jag har låtit bygga en rundpaddock och jag har börjat med löslongering. Vi har tränat ca 9 gånger och jag upplever nu att vi inte kommer framåt…
Övningspasset (som det ser ut nu när vi ”fastnat”) går till så att jag driver på honom så han travar runt mig två, tre varv. Sedan byter jag varv och han travar två varv åt andra hållet. Han travar lugnt och med ett öga och ett öra vänt mot mig.
Sen stoppar jag honom genom att höja armen och knäa lite, hoppa till och stå still. Det fungerade jättebra innan, men nu stannar han, och vänder hela kroppen mot mig och går framåt mot mig (men aldrig ända fram). Ska han inte stanna kvar på spåret tills jag kallar på honom? Hur ska jag göra för att lyckas med det?
Ibland försöker jag stoppa honom när han går mot mig, genom att vända mig mot honom, ta ett steg mot honom och höja händerna. Ibland fungerar det på en gång, ibland tar han ändå ett steg till mot mig…
Men andra gånger stoppar jag honom inte, utan kallar på honom när han ändå är på väg mot mig. Backar jag då eller vänder mig om och går medan jag inbjuder honom att följa med gör han det. Stannar jag så stannar han, alltid på betryggande avstånd (så att jag inte når att röra honom). Jag kan långsamt gå fram till honom, från sidan mot bogen, om jag har handen utsträckt framför mig så han ser den hela tiden. (Det är aldrig han som kommer fram, utan jag får ta de sista stegen.) Men när jag går fram måste jag ta det väldigt varligt: gå fram, genast backa lite, gå fram, backa – rytmiskt och lugnt mumlande.
Nu har vi kommit så långt att jag får stryka honom på halsen, klia i manen, men inte alltför länge för då blir han orolig. Sen vill han fly igen, så jag brukar bara smeka honom en kort stund, eftersom jag vill att han står kvar. Han nosar också på min hand när jag sträcker fram den mot mulen och jag får röra honom på mulen i några sekunder…
När han flyr, dvs går undan, driver jag honom några/något varv runt igen innan jag försöker igen. Jag jobbar båda sidor.
Han är väldigt rädd och huvudskygg, väntar nog att jag ska slå honom…
Jag kan också stryka honom försiktigt på halsen med repgrimman, men ännu inte mot huvudet.
Jag vill kunna gå fram till honom och han står kvar, och jag vill kunna ta på honom grimman och han står kvar – men jag tycker att det tar så lång tid att komma dit… Just nu verkar det rent omöjligt att ta på honom grimman. Känns som om att det kommer att ske någon gång i framtiden om ens då?
Vad tror ni?
Jag är ingen expert alls, har bara läst allt jag kommit över om naturlig hästhantering (NH) och tagit till mig det jag gillat. Säkert gör jag mycket fel. Men jag vill så gärna att min häst ska få vara glad och fri och samarbeta med mig av egen vilja!
Men av vad jag läst har jag förstått att det inte alls ska behöva ta såhär lång tid! Kan det bero på att hästen tidigare tappat förtroendet för människor pga våld?
Kan man arbeta med NH med en knäckt misshandlad häst? Får han någonsin förtroende för mig? Eller har jag gett mig in på ett omöjligt uppdrag???
Jag skulle snart behöva verka honom, och vill gärna ha honom ”tam” snart, så verkningen inte blir ytterligare en traumatisk upplevelse….
Snälla, ni som vet nåt om ”fogliga”, knäckta hästar som tappat förtroendet för människan – skriv och hjälp mig!
Ska jag fortsätta?
Hur?
Vad har jag att vänta, kan han kanske bli farlig?
(Han har ännu inte visat några aggresiva beteenden, bara rädsla. Åsnan som är mycket mindre, topprider honom och kan ibland vara riktigt grinig mot honom, men där är han också alltid bara snäll, vänlig och undvikande.)
Ikväll när vi tränade som vanligt, provade jag springa när han följde mig i rundpaddocken, det gick jättebra, han travade snällt bakom mig, saktade in när jag saktade in och stannade när jag stannade. Då provade jag att backa lite försiktigt (läste nånstans att då ska han också backa), han tog ett jättehopp bakåt och tänkte dra iväg…Jag gick genast framåt igen och smackade lite och sänkte axlarna och gjorde mig liten – då följde han igen. Men han var lite på sin vakt…
Snälla ni, jag har ingen härute i Etiopien att rådfråga (etiopierna står runt rundpaddocken och tittar undrande på mig när vi tränar – i början frågade de om jag ville ha ”help to catch the horse?”)!
Tacksam för alla råd och träningsplaner/tips mm!!! Hur fortsätta?
/Caramelle
Jag flyttade till Etiopien i januari i år med min familj. Jag köpte en häst på den lokala hästmarkanden, en vallack, ålder okänd men inte över tio år i alla fall, säkert en bra bit yngre. (Priset var överkomliga 650 kr!)
Han är riden och visades under ryttare på marknaden. Gick lugnt och fint och var i övrigt också lugn och liksom ”avslagen”, ”ledsen”…
Jag har läst här på Buke förut och minns inte riktigt vad ni kallade det, men han betedde sig som om han var ordentligt kuvad och inte hade nåt mer att säga till om själv, gjorde människorna till lags i allt. Men var inte glad.
Hästarna här blir hårt behandlade, och dresseras med hugg och slag. Ofta är de magra och har stora sår under sadeln. Jag gick där på marknaden och försökte hitta en hel häst som var någorlunda i gott hull. Så fann jag min Dänäsch. (=Dansare)
Han är hemma på vår gård nu, sedan ca 6 veckor. Jag började med avmaskning och släppte honom på bete tillsammans med åsnan jag också köpte.
När han ätit upp sig något började jag försöka närma mig honom. Han är livrädd för människor!
Hittills har han aldrig fått vara fri förut (möjligen när han var föl men det är heller inte säkert). Hästarna här hålls homblade eller vad det heter, dvs ett rep bundet runt halsen som sedan går mellan frambenen och binds i det ena bakbenet. Lagom kort så de bara kan skritta lugnt medan de betar… Till följd att alla hästar har valkar och sår på bakbenen efter det skavande repet. Man gör så för att de inte ska kunna springa iväg och för att de ska vara lätta att fånga när man behöver dem.
Men jag vill nu att min Dänäsch ska få vara fri, slippa vara rädd, slippa våld och vara glad!
Jag har låtit bygga en rundpaddock och jag har börjat med löslongering. Vi har tränat ca 9 gånger och jag upplever nu att vi inte kommer framåt…
Övningspasset (som det ser ut nu när vi ”fastnat”) går till så att jag driver på honom så han travar runt mig två, tre varv. Sedan byter jag varv och han travar två varv åt andra hållet. Han travar lugnt och med ett öga och ett öra vänt mot mig.
Sen stoppar jag honom genom att höja armen och knäa lite, hoppa till och stå still. Det fungerade jättebra innan, men nu stannar han, och vänder hela kroppen mot mig och går framåt mot mig (men aldrig ända fram). Ska han inte stanna kvar på spåret tills jag kallar på honom? Hur ska jag göra för att lyckas med det?
Ibland försöker jag stoppa honom när han går mot mig, genom att vända mig mot honom, ta ett steg mot honom och höja händerna. Ibland fungerar det på en gång, ibland tar han ändå ett steg till mot mig…
Men andra gånger stoppar jag honom inte, utan kallar på honom när han ändå är på väg mot mig. Backar jag då eller vänder mig om och går medan jag inbjuder honom att följa med gör han det. Stannar jag så stannar han, alltid på betryggande avstånd (så att jag inte når att röra honom). Jag kan långsamt gå fram till honom, från sidan mot bogen, om jag har handen utsträckt framför mig så han ser den hela tiden. (Det är aldrig han som kommer fram, utan jag får ta de sista stegen.) Men när jag går fram måste jag ta det väldigt varligt: gå fram, genast backa lite, gå fram, backa – rytmiskt och lugnt mumlande.
Nu har vi kommit så långt att jag får stryka honom på halsen, klia i manen, men inte alltför länge för då blir han orolig. Sen vill han fly igen, så jag brukar bara smeka honom en kort stund, eftersom jag vill att han står kvar. Han nosar också på min hand när jag sträcker fram den mot mulen och jag får röra honom på mulen i några sekunder…
När han flyr, dvs går undan, driver jag honom några/något varv runt igen innan jag försöker igen. Jag jobbar båda sidor.
Han är väldigt rädd och huvudskygg, väntar nog att jag ska slå honom…
Jag kan också stryka honom försiktigt på halsen med repgrimman, men ännu inte mot huvudet.
Jag vill kunna gå fram till honom och han står kvar, och jag vill kunna ta på honom grimman och han står kvar – men jag tycker att det tar så lång tid att komma dit… Just nu verkar det rent omöjligt att ta på honom grimman. Känns som om att det kommer att ske någon gång i framtiden om ens då?
Vad tror ni?
Jag är ingen expert alls, har bara läst allt jag kommit över om naturlig hästhantering (NH) och tagit till mig det jag gillat. Säkert gör jag mycket fel. Men jag vill så gärna att min häst ska få vara glad och fri och samarbeta med mig av egen vilja!
Men av vad jag läst har jag förstått att det inte alls ska behöva ta såhär lång tid! Kan det bero på att hästen tidigare tappat förtroendet för människor pga våld?
Kan man arbeta med NH med en knäckt misshandlad häst? Får han någonsin förtroende för mig? Eller har jag gett mig in på ett omöjligt uppdrag???
Jag skulle snart behöva verka honom, och vill gärna ha honom ”tam” snart, så verkningen inte blir ytterligare en traumatisk upplevelse….
Snälla, ni som vet nåt om ”fogliga”, knäckta hästar som tappat förtroendet för människan – skriv och hjälp mig!
Ska jag fortsätta?
Hur?
Vad har jag att vänta, kan han kanske bli farlig?
(Han har ännu inte visat några aggresiva beteenden, bara rädsla. Åsnan som är mycket mindre, topprider honom och kan ibland vara riktigt grinig mot honom, men där är han också alltid bara snäll, vänlig och undvikande.)
Ikväll när vi tränade som vanligt, provade jag springa när han följde mig i rundpaddocken, det gick jättebra, han travade snällt bakom mig, saktade in när jag saktade in och stannade när jag stannade. Då provade jag att backa lite försiktigt (läste nånstans att då ska han också backa), han tog ett jättehopp bakåt och tänkte dra iväg…Jag gick genast framåt igen och smackade lite och sänkte axlarna och gjorde mig liten – då följde han igen. Men han var lite på sin vakt…
Snälla ni, jag har ingen härute i Etiopien att rådfråga (etiopierna står runt rundpaddocken och tittar undrande på mig när vi tränar – i början frågade de om jag ville ha ”help to catch the horse?”)!
Tacksam för alla råd och träningsplaner/tips mm!!! Hur fortsätta?
/Caramelle