Grängesberg
Trådstartare
Har alldeles nyligen fått ett härligt avslut på mitt livs värsta dygn.
Är alldeles slut i både kropp och själ.
I torsdags när jag var på jobbet så råkade vår ytterdörr åka upp och vår ännu ej kastrerade hankatt smet ut.!
Han är innekatt än så länge och min sambo var genast ut för att fånga honom, men han var puts väck.
Vi har letat och letat och ropat här i skogarna, ända sedan i torsdags lunchtid. Satt upp lappar, kontaktat alla grannar och pratat med de flesta vi kunnat komma på.
Ringt polisen, det lokala katthemmet för att tala om att vi saknar vår lilla gulvita skogisblandning.
Men inte ett spår.
Dagarna gick och vi har kutat runt i skogarna och ropat, men icke ett spår av vår misse. Självklart så får man de allra värsta tankarna i huvudet.
Alla människor här i vårt härliga samhälle har ringt och tipsat och ställt upp och hållt utkik, all heder åt folket i Grängesberg, världens bästa ställe att bo i.
På lördagseftermiddagen så fick en av de närboende pensionärerna, ca 1 km bort syn på honom från sitt fönster, han låg på deras stenmur, vi kastade oss i bilen och for dit, men då var han borta och inte kom han fram heller.
Vi har efter det koncentrerat vårt letande där och smygit kring deras gård i stort sett hela tiden.
I går fick min sambo syn på honom, men han var så skygg att han sprang och gömde sig och vi fick inte tag på honom.
En stunde senare var det en annan som fick syn på honom längs med vägen någon km längre bort, vi fortsatte vårt letande men nä, inte ett spår.
Hela dagen idag har vi fortsatt vårt letande och nästan så att man började tappa hoppet, då ringer en kille från ett stall längre bort, han har sett en långhårig katt på deras veranda alldeles precis men han fick inte tag på honom, vi kastade oss åter i bilen och körde dit.
Killen kom ut och visade vart han sett honom och efter ett par ropanden så hör vi vår lilla misse jama, han kom från under en av bilarna, alldeles tovig och tufsig och mycket hungrig.
Jag har nog aldrig vart lyckligare än den stunden då jag såg att det var vår lilla Skrubby!
Nu ligger han här i soffan med sin kattkompis Svarten och blir tvättad, tovorna får vi ta i morgon.
Egentligen vill jag inget mer med inlägget än att tala om att jag just nu är världens lyckligaste kattägare!
Är alldeles slut i både kropp och själ.
I torsdags när jag var på jobbet så råkade vår ytterdörr åka upp och vår ännu ej kastrerade hankatt smet ut.!
Han är innekatt än så länge och min sambo var genast ut för att fånga honom, men han var puts väck.
Vi har letat och letat och ropat här i skogarna, ända sedan i torsdags lunchtid. Satt upp lappar, kontaktat alla grannar och pratat med de flesta vi kunnat komma på.
Ringt polisen, det lokala katthemmet för att tala om att vi saknar vår lilla gulvita skogisblandning.
Men inte ett spår.
Dagarna gick och vi har kutat runt i skogarna och ropat, men icke ett spår av vår misse. Självklart så får man de allra värsta tankarna i huvudet.
Alla människor här i vårt härliga samhälle har ringt och tipsat och ställt upp och hållt utkik, all heder åt folket i Grängesberg, världens bästa ställe att bo i.

På lördagseftermiddagen så fick en av de närboende pensionärerna, ca 1 km bort syn på honom från sitt fönster, han låg på deras stenmur, vi kastade oss i bilen och for dit, men då var han borta och inte kom han fram heller.
Vi har efter det koncentrerat vårt letande där och smygit kring deras gård i stort sett hela tiden.
I går fick min sambo syn på honom, men han var så skygg att han sprang och gömde sig och vi fick inte tag på honom.
En stunde senare var det en annan som fick syn på honom längs med vägen någon km längre bort, vi fortsatte vårt letande men nä, inte ett spår.
Hela dagen idag har vi fortsatt vårt letande och nästan så att man började tappa hoppet, då ringer en kille från ett stall längre bort, han har sett en långhårig katt på deras veranda alldeles precis men han fick inte tag på honom, vi kastade oss åter i bilen och körde dit.
Killen kom ut och visade vart han sett honom och efter ett par ropanden så hör vi vår lilla misse jama, han kom från under en av bilarna, alldeles tovig och tufsig och mycket hungrig.
Jag har nog aldrig vart lyckligare än den stunden då jag såg att det var vår lilla Skrubby!
Nu ligger han här i soffan med sin kattkompis Svarten och blir tvättad, tovorna får vi ta i morgon.
Egentligen vill jag inget mer med inlägget än att tala om att jag just nu är världens lyckligaste kattägare!