Det känns faktiskt som att jag äntligen har förstått och hittat en riktning när det gäller arbetet med min hälsa! ”Bara” 9 år efter att mina symptom på en stresskadad kropp började bli ganska kraftiga… Även om jag har blivit sämre igen nu i början av året, så känns det som en lärdom som har gett mig än större förståelse och utvecklat mig ytterligare. Jag håller fortfarande alla mina tummar för att 2016 ska bli det år som jag kan friskförklara mig!
Dessa 9 år har bitvis varit ett helvete, men oj vad mycket jag har lärt mig på vägen, kan jag konstatera såhär i efterhand. Jag visste INGENTING om hälsa tidigare. Verkligen ingenting. När mina symptom blev akuta och jag inte klarade av att ta mig ur sängen, inte sköta mitt jobb eller fungera som människa, och inte fick någon hjälp från sjukvården utan var hänvisad till att själv lösa problemet, så fick jag börja från noll. Verkligen noll. Jag minns att jag konstaterade att jag måste ta reda på vad hälsa är och hur man bygger upp hälsa. Men jag visste inte var jag skulle börja leta.
Och DÄR började min bana som hälsodetektiv...
Det jag har landat i nu – mängder av kurser och böcker senare – är att åtgärder mot stressohälsa mycket verkar kretsa kring en viktig balans mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det är det som är grunden till mycket. Är obalansen för stor mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet så kan det orsaka smärta, depression, magproblem, orkeslöshet, hormonell obalans, sömnproblem, minnesproblem, låggradig inflammation, ledproblem, övervikt, hudproblem, dåligt immunförsvar - well you name it… Och att det är mina egna beteenden som till stor del kan påverka hjärnans och kroppens kemi. Dvs att om jag övar på att tänka eller göra på ett visst sätt, så kan jag med det påverka fysiska förlopp i min kropp.
Det sympatiska systemet är det som driver aktivitet, vakenhet, alerthet, beredskap (med hjälp av bl.a. adrenalin, noradrenalin, kortisol). Det parasympatiska systemet är det som driver vila, återhämtning, avslappning, lugn och ro (med hjälp av bl.a. serotonin, melatonin, oxytocin). Om man lever så att man hela tiden aktiverar sitt sympatiska system och sällan eller aldrig använder det parasympatiska systemet, så skapas det obalanser i hela kroppen – i allt från andning, utrensning, matsmältning och hormoner och signalsubstanser. Dessa obalanser kan så småningom orsaka ohälsa i form av dysfunktionella symptom eller sjukdom.
Som samhället ser ut idag är det oerhört lätt att leva så att man ständigt aktiverar det sympatiska systemet. Att röra sig snabbt, vara högkoncentrerad, tänka snabbt, vara alert, vaken, ha bråttom, vara uppmärksam, ha duktighetssyndrom, känna sig stressad/pressad/otillräcklig/värdelös, ägna sig åt självförebråelser, pressa sig själv att hela tiden försöka vara bättre, göra flera saker samtidigt, sitta framför dator-/mobil-/TV-skärm på kvällar och nätter, ha långa listor på saker som ska göras hela tiden, ständigt matas med sinnesintryck – allt detta och mycket mer därtill aktiverar det sympatiska systemet.
Och det spelar ingen roll om man tycker att man har skitkul under tiden! Kroppen svarar på situationerna och sinnesstämningen genom att försöka hålla sig vaken och beredd och skickar ut signalsubstanser och hormoner som styr fysiska stressreaktioner – grundare andning, sämre matsmältning, svårare att sova, mm, mm, (- de klassiska fysiologiska stressresponserna).
Och om jag har förstått det rätt så behöver det inte handla om så stora reaktioner som utbrändhet alla gånger. Det sympatiska nervsystemet kan ligga ständigt på, men kanske bara litegrann, sådär så att man inte direkt märker det. I det långa loppet kan det fortfarande bygga en grund för ohälsa. Den grundare andningen kan bl.a. påverka kroppens kompensationssystem för att bibehålla rätt pH-balans i blodet och kan alltså tära på kroppens resurser, den kan även påverka syretillgången till cellerna och energitillverkningen på cellnivå. Den sämre matsmältningen kan påverka bl.a. näringsupptaget och tarmhälsan, vilken i sin tur kan påverka immunförsvaret. Sömnbristen kan bl.a. påverka kroppens återhämtnings-, uppbyggnads- och utrensningsfunktioner.
Sker det här under en allt för lång tid utan att balanseras upp av det parasympatiska systemet, så börjar kroppen brytas ner. Obalansen är ett faktum, och beroende på var jag har mina individuella svaga punkter så kan jag få olika ohälsosymptom. Problem som sjukvården kan stå frågande inför. Kanske tas prover, men inget riktigt fel hittas eller riktig diagnos kan ställas. Man mår jävligt dåligt och fungerar nästan inte alls, men är enligt sjukvården inte sjuk… (som jag)
En obalans i det sympatiska/parasympatiska systemet är tyvärr inget som går att lösa med en ”quick-fix” som en tablett eller salva. Om obalansen har byggts upp under många år så kan det ta lång tid att ställa balansen tillrätta och nå ett tillstånd där kroppen kan börja självläka. Och det handlar framförallt om beteendeförändringar. Även fast jag inte vill, så har jag insett att jag MÅSTE förändra mina vanor och beteenden för att bli frisk.
Jag har läst och hört att många människor som hamnat i det här läget kan uppleva förbättringar av olika aktiviteter som alla har gemensamt att de hjälper till att aktivera det parasympatiska systemet, och som alltså kan ge rent fysiska responser i kroppen och påverka balansen av signalsubstanser och hormoner:
Vila, vara lat och sunt egoistisk, sätta gränser, älska sig själv, känna att man duger och är bra, stå upp för sig själv och vara stolt över sig själv, bada bastu, sjunga, andningsövningar, massage och beröring, österländska behandlingsmetoder som handlar om att balansera upp ”energier”, avslappningsövningar, lugna stretchande rörelser (som yoga), kravlöshet, att lyssna till sitt hjärta, vistas i naturen, ägna sig åt något kreativt skapande, andlighet, meditation, musik, mindfulnessträning, bejaka känslor, känna samhörighet, mm, etc, osv.
För min egen del är det andningsövningar, akupunktur, mindfulnessträning, självkärlek/personlig utveckling och vila/avslappningsövningar som hittills har haft störst effekt. Och jag fortsätter mitt arbete med att utforska yoga och meditation.
Det jag längs med vägen har läst om kost och örter/medicinhistoria är jätteintressant, men det känns inte som att det är det som är den allra största stötestenen för mig. Det kan jag använda för att hjälpa kroppen att självläka, men själva grundbalansen mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet måste alltid finnas där först i botten! Så jag jobbar vidare med mitt parasympatiska system helt enkelt…
Dessa 9 år har bitvis varit ett helvete, men oj vad mycket jag har lärt mig på vägen, kan jag konstatera såhär i efterhand. Jag visste INGENTING om hälsa tidigare. Verkligen ingenting. När mina symptom blev akuta och jag inte klarade av att ta mig ur sängen, inte sköta mitt jobb eller fungera som människa, och inte fick någon hjälp från sjukvården utan var hänvisad till att själv lösa problemet, så fick jag börja från noll. Verkligen noll. Jag minns att jag konstaterade att jag måste ta reda på vad hälsa är och hur man bygger upp hälsa. Men jag visste inte var jag skulle börja leta.
Och DÄR började min bana som hälsodetektiv...
Det jag har landat i nu – mängder av kurser och böcker senare – är att åtgärder mot stressohälsa mycket verkar kretsa kring en viktig balans mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det är det som är grunden till mycket. Är obalansen för stor mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet så kan det orsaka smärta, depression, magproblem, orkeslöshet, hormonell obalans, sömnproblem, minnesproblem, låggradig inflammation, ledproblem, övervikt, hudproblem, dåligt immunförsvar - well you name it… Och att det är mina egna beteenden som till stor del kan påverka hjärnans och kroppens kemi. Dvs att om jag övar på att tänka eller göra på ett visst sätt, så kan jag med det påverka fysiska förlopp i min kropp.
Det sympatiska systemet är det som driver aktivitet, vakenhet, alerthet, beredskap (med hjälp av bl.a. adrenalin, noradrenalin, kortisol). Det parasympatiska systemet är det som driver vila, återhämtning, avslappning, lugn och ro (med hjälp av bl.a. serotonin, melatonin, oxytocin). Om man lever så att man hela tiden aktiverar sitt sympatiska system och sällan eller aldrig använder det parasympatiska systemet, så skapas det obalanser i hela kroppen – i allt från andning, utrensning, matsmältning och hormoner och signalsubstanser. Dessa obalanser kan så småningom orsaka ohälsa i form av dysfunktionella symptom eller sjukdom.
Som samhället ser ut idag är det oerhört lätt att leva så att man ständigt aktiverar det sympatiska systemet. Att röra sig snabbt, vara högkoncentrerad, tänka snabbt, vara alert, vaken, ha bråttom, vara uppmärksam, ha duktighetssyndrom, känna sig stressad/pressad/otillräcklig/värdelös, ägna sig åt självförebråelser, pressa sig själv att hela tiden försöka vara bättre, göra flera saker samtidigt, sitta framför dator-/mobil-/TV-skärm på kvällar och nätter, ha långa listor på saker som ska göras hela tiden, ständigt matas med sinnesintryck – allt detta och mycket mer därtill aktiverar det sympatiska systemet.
Och det spelar ingen roll om man tycker att man har skitkul under tiden! Kroppen svarar på situationerna och sinnesstämningen genom att försöka hålla sig vaken och beredd och skickar ut signalsubstanser och hormoner som styr fysiska stressreaktioner – grundare andning, sämre matsmältning, svårare att sova, mm, mm, (- de klassiska fysiologiska stressresponserna).
Och om jag har förstått det rätt så behöver det inte handla om så stora reaktioner som utbrändhet alla gånger. Det sympatiska nervsystemet kan ligga ständigt på, men kanske bara litegrann, sådär så att man inte direkt märker det. I det långa loppet kan det fortfarande bygga en grund för ohälsa. Den grundare andningen kan bl.a. påverka kroppens kompensationssystem för att bibehålla rätt pH-balans i blodet och kan alltså tära på kroppens resurser, den kan även påverka syretillgången till cellerna och energitillverkningen på cellnivå. Den sämre matsmältningen kan påverka bl.a. näringsupptaget och tarmhälsan, vilken i sin tur kan påverka immunförsvaret. Sömnbristen kan bl.a. påverka kroppens återhämtnings-, uppbyggnads- och utrensningsfunktioner.
Sker det här under en allt för lång tid utan att balanseras upp av det parasympatiska systemet, så börjar kroppen brytas ner. Obalansen är ett faktum, och beroende på var jag har mina individuella svaga punkter så kan jag få olika ohälsosymptom. Problem som sjukvården kan stå frågande inför. Kanske tas prover, men inget riktigt fel hittas eller riktig diagnos kan ställas. Man mår jävligt dåligt och fungerar nästan inte alls, men är enligt sjukvården inte sjuk… (som jag)
En obalans i det sympatiska/parasympatiska systemet är tyvärr inget som går att lösa med en ”quick-fix” som en tablett eller salva. Om obalansen har byggts upp under många år så kan det ta lång tid att ställa balansen tillrätta och nå ett tillstånd där kroppen kan börja självläka. Och det handlar framförallt om beteendeförändringar. Även fast jag inte vill, så har jag insett att jag MÅSTE förändra mina vanor och beteenden för att bli frisk.
Jag har läst och hört att många människor som hamnat i det här läget kan uppleva förbättringar av olika aktiviteter som alla har gemensamt att de hjälper till att aktivera det parasympatiska systemet, och som alltså kan ge rent fysiska responser i kroppen och påverka balansen av signalsubstanser och hormoner:
Vila, vara lat och sunt egoistisk, sätta gränser, älska sig själv, känna att man duger och är bra, stå upp för sig själv och vara stolt över sig själv, bada bastu, sjunga, andningsövningar, massage och beröring, österländska behandlingsmetoder som handlar om att balansera upp ”energier”, avslappningsövningar, lugna stretchande rörelser (som yoga), kravlöshet, att lyssna till sitt hjärta, vistas i naturen, ägna sig åt något kreativt skapande, andlighet, meditation, musik, mindfulnessträning, bejaka känslor, känna samhörighet, mm, etc, osv.
För min egen del är det andningsövningar, akupunktur, mindfulnessträning, självkärlek/personlig utveckling och vila/avslappningsövningar som hittills har haft störst effekt. Och jag fortsätter mitt arbete med att utforska yoga och meditation.
Det jag längs med vägen har läst om kost och örter/medicinhistoria är jätteintressant, men det känns inte som att det är det som är den allra största stötestenen för mig. Det kan jag använda för att hjälpa kroppen att självläka, men själva grundbalansen mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet måste alltid finnas där först i botten! Så jag jobbar vidare med mitt parasympatiska system helt enkelt…
