GotAsecret
Trådstartare
Efter ett tidigare rätt misslyckat (typ fullständig panik så fort det kom någon, men annars lite nyfiken fast väldigt spänd) försök att gå ut och gå med katten så försökte jag igen (detta var kanske i slutet av april, bar backe och hyfsat varmt) nu och tog honom i min nyinköpta transportbur, han gick rakt in och så bar jag ner honom för trapporna och ut på gräsmattan utanför.
I skuggan av ett träd ställde jag ner buren och öppnade.
Mycket, mycket försiktigt kikade han fram, gick och gömde sig, kom tillbaka och kikade ut...satte ut en tass, stod kvar så en stund men backade sedan in igen och tittade ut genom springorna på sidan...mycket spännande men mycket tryggare i buren tyckte han...
Kom tillbaka och denna gången ut med 2 tassar + huvud...duuktiga skrutten
Men såklart kom en LIVSFARLIG tant med rullator...ujuj! In igen...men sedan efter ett tag kom han faktiskt ut och lade sig på gräsmattan och låg kvar där tills ett billarm (eller något) började tjuta...usch!
Gjorde ett sista försök och tog av taket på buren, efter ett tag klev han återigen ut och lade sig på gräsmattan...när han hade legat där lugnt och stilla ett tag byggde jag ihop buren igen och visade in honom (han gick in självmant...hemlängtan?)
Alldeles tyst och stilla var han på väg upp (ner var det skrikigt), släppte ut honom på sängen och kopplade loss honom...han gick direkt och lade sig att sova
Är så otroligt nöjd med honom! Han är inte vidare koppelvan sedan tidigare ägare men har haft sele på sig här hemma lite då och då som träning, med varierat resultat...
Egentligen ville jag bara dela med mig för jag blev så otroligt glad över detta, enligt mig, ganska stora framsteg!
Men också för att fråga hur jag ska gå vidare? Ska jag fortsätta så här? Hur är bäst? Att bara låta honom gå in i buren (utan tvång, givetvis) och sedan bära ner och släppa honom på samma plats?
Hur ofta? Är det bäst att göra det varje dag, eller lite då och då så att det inte blir för mycket?
Katten i fråga är ca 2 år (lite osäker), har vuxit upp på landet som utekatt men verkar trivas som innekatt faktiskt, det har inte varit några problem alls på den fronten
Ptja om någon har något att säga så...annars sitter jag bara här och är glad ändå
I skuggan av ett träd ställde jag ner buren och öppnade.
Mycket, mycket försiktigt kikade han fram, gick och gömde sig, kom tillbaka och kikade ut...satte ut en tass, stod kvar så en stund men backade sedan in igen och tittade ut genom springorna på sidan...mycket spännande men mycket tryggare i buren tyckte han...
Kom tillbaka och denna gången ut med 2 tassar + huvud...duuktiga skrutten
Men såklart kom en LIVSFARLIG tant med rullator...ujuj! In igen...men sedan efter ett tag kom han faktiskt ut och lade sig på gräsmattan och låg kvar där tills ett billarm (eller något) började tjuta...usch!
Gjorde ett sista försök och tog av taket på buren, efter ett tag klev han återigen ut och lade sig på gräsmattan...när han hade legat där lugnt och stilla ett tag byggde jag ihop buren igen och visade in honom (han gick in självmant...hemlängtan?)
Alldeles tyst och stilla var han på väg upp (ner var det skrikigt), släppte ut honom på sängen och kopplade loss honom...han gick direkt och lade sig att sova
Är så otroligt nöjd med honom! Han är inte vidare koppelvan sedan tidigare ägare men har haft sele på sig här hemma lite då och då som träning, med varierat resultat...
Egentligen ville jag bara dela med mig för jag blev så otroligt glad över detta, enligt mig, ganska stora framsteg!
Men också för att fråga hur jag ska gå vidare? Ska jag fortsätta så här? Hur är bäst? Att bara låta honom gå in i buren (utan tvång, givetvis) och sedan bära ner och släppa honom på samma plats?
Hur ofta? Är det bäst att göra det varje dag, eller lite då och då så att det inte blir för mycket?
Katten i fråga är ca 2 år (lite osäker), har vuxit upp på landet som utekatt men verkar trivas som innekatt faktiskt, det har inte varit några problem alls på den fronten
Ptja om någon har något att säga så...annars sitter jag bara här och är glad ändå
Senast ändrad: