Här kommer en roman men Jag har en liten glädje historia för dig och hoppas att ni har samma tur och kan behålla vovven i många år framöver. Kanske långt ifrån er historia men lite hopp kan de kanske ge, levern verkar kunna vara ett klurigt organ.
Kommer idag inte ihåg hela händelseförloppet men i stora drag:
Min mammas hund då, ca 4 år gammal, blev akut sjuk. Hunden kräktes konstant och fick hög feber så vi fraktade hunden till närmaste djursjukhus där de konstaterade att levervärdena var riktigt dåligt. Man antog då att hunden blivit förgiftad av exempelvis rottgift och behandlas som ett förgiftningsfall. Det vart en lång återhämtning men hunden återhämtade sig och var pigg, men hade till och från små återfallsliknande symtom som vi inte kunde förstå "men va då hunden åt precis ALLT hon kom över så är det konstigt om hon får i sig dåliga saker med jämna mellan rum?".
En dag insjuknar hunden akut igen denna gång var hon nästan död innan vi kom fram till djursjukhuset (10mils resa) från att ha kräkts några gånger under natten till att krampa i feber
jag glömmer aldrig den dagen. Hela djursjukhuset kämpade med hundens liv. Levervärdena var i botten men misstanken var att hon fått i sig något, men inget syndes någonstans, inga provsvar var positiva, så när hunden var någorlunda stabil men egentligen inte bättre (tror hon låg där typ ett dygn för stabilisering) valdes det att operera för att prova ta reda på vad som inträffat. Operationen fick bära eller brista hunden skulle ju utan tvekan dö om inget gjordes oavsett.
Hunden öppnades upp och veterinärerna fick en mindre shock, buken var helt inflammerad och varfyld. Diafragman,levern och njuren(? Lite tveksam om det var njuren men ett tredje oragan iaf) har på något sätt vuxit ihop(!,på grund av infektioner som gjort att dem varit kraftigt förstorade) veterinärerna hade aldrig sett något liknande och är villrådig.
veterinären syr ihop hunden utan några större åtgärder annat än för den varfylda buken och sjukhusets önskemål är att vi ska frakta henne vidare till något större djursjukhus.
Så då var det dags att ta ett beslut.
Vi hade nu uppnått veterinärkostander på över 45 000, skulle vi avliva den då 5åriga hunden? Eller köra ner henne till ett större sjukhus med bättre vård och riskera att hon skulle dö i bilen på vägen ner(ca 50-60 mil enkel resa) men med förhoppning på att det större sjukhuset KANSKE kunde komma på en lösning? Det tredje alternativet var att låta vårt djursjukhus behandla henne mot de infektioner man då hittat och sedan ta med henne hem för att låta tiden ha sin gång.
Vi valde det sista alternativet. Hunden fick efter mycket om och men komma med hem, i risigt skick och ett helt eget apotek av mediciner. Vi var beredd på det värsta.
Men de va krut i damen. Sakta men säkert blev hon bättre, ja så pass bra att hon fortsatte att träna och tävla upp till elitnivå i ett par olika grenar. Idag är hon 9 år och springer i skrivande stund dagligen kilometers efter skotern trots sina ihopvöxta organ. Hon är numera pansionerad som tävlingshund men pga dåliga leder.
Så hur har det funkat då efter att hon tillfrisknat?
Det konstaterades aldrig varför organen blivit inflammerade men efter att alla akuta behandlingar avslutats har hunden levt ett normalt liv. Hon har efter händelsen alltid ätit specialfoder (hepatic) för leverns skull och med jämna mellanrum kontrolleras levervärdena (typ vid vaccinering så tas det några prover) men ,ta i trä, hunden har aldrig varit sjuk sedan dess
Så under sker faktiskt. Och för oss har det somsagt funkat bra bara med rätt foder
Jag önskar er lycka till och hoppas att ni har samma tur som vi då hade
