Sv: Min häst sparkade hund som jag var hundvakt åt, Hur gör jag nu??
Som jurist är det ju ens arbetsuppgift att utgå från den lagtext som finns, de förarbeten, rättspraxis och doktrin som kan vara vägledande. Och i vissa fall - som här, försöka hitta en tolkning som är rimlig när det inte finns något särskilt konkret i något av ovannämnda källor att gå på. Den tolkningen vilar förstås på en allmän rättsuppfattning och en del principer som förefaller genomgående i övrigt - men det är ju omöjligt att säga hur frågan kommer att avgöras om den slutligt prövas...
Juridik är ingen vetenskap, lag och tolkningar är ju "manmade" så allt kan ändras och tolkas och fyllas ut. Det kommer ju tyvärr (eller tack och lov) aldrig att göra en heltäckande lagstiftning som täcker alla situationer.
Detta gör ju också att det är så oerhört svårt för oss att svara på frågor ibland. Jag får till exempel rätt ofta frågan "jag har just köpt en ny hund och min granne har lovat ha hand om den lite på dagarna, några timmar då och då sådär medan jag arbetar. Täcker min försäkring om hunden skulle bita sönder deras möbler?"
Svaret på den frågan är att så som jag ser det utifrån min rätt hemmasnickrade lösning så skulle inte hundägaren bli skadeståndsskyldig och därför skulle inte "extramatten/hussen" få ersättning. Vanligen får man då frågan om man kan teckna någon extraförsäkring mot detta - vilket man ju inte kan då ansvarsförsäkringen redan täcker skadeståndsskyldigheten OM det skulle finnas en skadeståndsskyldighet. Hundägaren har alltså ett jättebra försäkringsskydd egentligen men uppfattar det förstås inte så. Hundägaren vill ju att den snälle grannen skall få ersättning förstås och ser därför inte att försäkringen faktiskt täcker allt hundägaren i det läget skulle vara SKYLDIG att betala...inklusive rättegångskostnader om det skulle gå till domstol.
Det är rätt ofta man inser att man som försäkringsmänniska pratar ett helt annat språk än kunderna. Man vill så gärna förklara hur saker hänger ihop men om man försöker göra det blir oftast förvirringen bara ännu större...
Så jag brukar faktiskt svara att den som åtar sig att vara dagmatte/daghusse får lov att bekosta sina egna skador och att det är upp till denne och hundägaren att i förväg bestämma hur man skall göra om skador uppstår och helst skriva ett avtal om detta. Det blir mer begripligt så. Fast jag kan ju inte bortse från att allt detta baseras på MIN tolkning av det lilla som finns att tolka och att det är möjligt att en domstol skulle se helt annorlunda på det hela!
Som jurist är det ju ens arbetsuppgift att utgå från den lagtext som finns, de förarbeten, rättspraxis och doktrin som kan vara vägledande. Och i vissa fall - som här, försöka hitta en tolkning som är rimlig när det inte finns något särskilt konkret i något av ovannämnda källor att gå på. Den tolkningen vilar förstås på en allmän rättsuppfattning och en del principer som förefaller genomgående i övrigt - men det är ju omöjligt att säga hur frågan kommer att avgöras om den slutligt prövas...
Juridik är ingen vetenskap, lag och tolkningar är ju "manmade" så allt kan ändras och tolkas och fyllas ut. Det kommer ju tyvärr (eller tack och lov) aldrig att göra en heltäckande lagstiftning som täcker alla situationer.
Detta gör ju också att det är så oerhört svårt för oss att svara på frågor ibland. Jag får till exempel rätt ofta frågan "jag har just köpt en ny hund och min granne har lovat ha hand om den lite på dagarna, några timmar då och då sådär medan jag arbetar. Täcker min försäkring om hunden skulle bita sönder deras möbler?"
Svaret på den frågan är att så som jag ser det utifrån min rätt hemmasnickrade lösning så skulle inte hundägaren bli skadeståndsskyldig och därför skulle inte "extramatten/hussen" få ersättning. Vanligen får man då frågan om man kan teckna någon extraförsäkring mot detta - vilket man ju inte kan då ansvarsförsäkringen redan täcker skadeståndsskyldigheten OM det skulle finnas en skadeståndsskyldighet. Hundägaren har alltså ett jättebra försäkringsskydd egentligen men uppfattar det förstås inte så. Hundägaren vill ju att den snälle grannen skall få ersättning förstås och ser därför inte att försäkringen faktiskt täcker allt hundägaren i det läget skulle vara SKYLDIG att betala...inklusive rättegångskostnader om det skulle gå till domstol.
Det är rätt ofta man inser att man som försäkringsmänniska pratar ett helt annat språk än kunderna. Man vill så gärna förklara hur saker hänger ihop men om man försöker göra det blir oftast förvirringen bara ännu större...
Så jag brukar faktiskt svara att den som åtar sig att vara dagmatte/daghusse får lov att bekosta sina egna skador och att det är upp till denne och hundägaren att i förväg bestämma hur man skall göra om skador uppstår och helst skriva ett avtal om detta. Det blir mer begripligt så. Fast jag kan ju inte bortse från att allt detta baseras på MIN tolkning av det lilla som finns att tolka och att det är möjligt att en domstol skulle se helt annorlunda på det hela!