Freyja_bus
Trådstartare
Nu tänkte jag att jag skulle försöka skriva ner min förlossningsberättelse, och jag börjar med något så trevligt som en slempropp!
Fredagen den 23 januari började min slempropp äntligen att lossna och kom i omgångar under helgen. Jag kände mig pigg och glad i stort sett hela helgen, sprang på konstutställning och jobbade med hästen.
På söndagen började det dock kännas lite jobbigt i magen. Inga värkar, men jag kände mig allmänt tung och sliten. Det sista av slemproppen verkade ha släppt och det kändes att det snart skulle kunna hända något! Lite nervös gick jag och la mig och vaknade flera gånger under natten för att kissa.
På morgonen måndagen den 26 januari vid halv sju snåret gick jag upp för mitt kanske tionde toalettbesök den natten, och precis innan jag skulle sätta mig på toaletten så plaskade det till på golvet! En ack så liten pöl med fostervatten låg nu på golvet mellan mina ben och jag ville bara hoppa upp och ner och jubla! ÄNTLIGEN sätter det igång! Nervöst kröp jag ner i sängen igen och tänkte att jag skulle låta min man sova en stund till, och trots att jag egentligen inget hellre ville än att tala om för honom att det faktiskt hade trillat ut vatten ur mig =), så sa jag ingenting på säkert en timme, en stor prestation för mig! Jag låg och vände och vred på mig i sängen, men till slut väckte jag min man och sa att vi kanske skulle behöva åka in till förlossningen idag. Efter alla vändor vi varit där tidigare så sa min man något i stil med "jaha, varför då då?" =). Hur som helst, jag ringde in och vi fick komma in för att kontrollera om det var fostervatten som kommit ut. Jag hade inga direkta värkar ännu och min man var tvungen att fixa lite vid nybygget först, så vi kom inte iväg förän vid 11 snåret. Väl framme fick vi vänta i två timmar och sedan blev jag undersökt.
Det kunde inte konstateras att det var fostervatten som läckt, men när de kopplade på ctg var det tydligt att jag hade påbörjat ett regelbundet värkarbete med ca fyra min mellanrum. Jag kände naturligtvis värkarna, men de gjorde inte speciellt ont och eftersom jag haft en del regelbundna värkar tidigare trodde jag att de skulle skicka hem mig igen för sjätte gången! Men icke! Döm om vår förvåning när barnmorskan sa att vi antagligen skulle föda barn under det närmsta dygnet! Vi blev ivägskickade att äta lunch och sen var vi välkomna upp på förlossningsavdelningen!
Nervösa och glada i hågen gick vi till sjukhusets restaurang för att äta lite, men jag kände mig inte så hungrig och värkarna började kännas lite mer så jag åt bara en liten pluttig sallad. Sitta ner kunde jag inte heller göra, så jag fick stå upp och äta! Det var rätt många som tittade lite konstigt på mig =)
Vi kom till förlossningen vid 13-tiden och jag fick då ligga med ctg i en halvtimme och sedan blev jag undersökt. Jag var bara öppen 1-1,5cm men jag hade regelbundna värkar som började kännas mer och mer, med ca 3,5 min mellanrum. Vi blev ordinerade en promenad på två timmar, så det var bara att ge sig ut igen. Min kära man tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att åka och titta på kakel, det låg ju i närheten, men tvingades inse att det inte skulle hända! Vi gick runt sjukhuset och jag fick stanna vid varje värk och hänga över Mickes axlar, de började verkligen kännas mer nu! Vi gick in i pressbyrån och köpte lite godis och sedan vandrade vi runt en stund. Efter en timme var vi vid entrén igen och jag kände att jag inte orkade gå mer, det gjorde ont nu och det var jobbigt att behöva stanna helatiden. Dessutom var det kallt! Vi satte oss lite i entrén för att vila, och sedan ville jag gå ut igen, plikttrogen som jag är, det skulle ju promeneras i två timmar! Men vi hann bara ut genom entrédörren sen så gick vattnet! Det var den märkligaste känslan jag upplevt på länge måste jag säga. Varmt, klibbigt vatten som kom i mängder! Herregud, jag trodde aldrig att det skulle ta slut! Det kom massor av vatten för varje steg jag tog, och jag tvingade Micke att gå bakom mig för att ingen skulle kunna se och tro att jag kissat på mig!
Det blev en liten pöl i hissen på väg upp till förlossningen =)
När vi kom in till förlossnigen igen fick jag ta en dusch, och det var helt underbart! Jag ville aldrig gå därifrån, det var ju så skönt med det varma vattnet under värkarna. Efter en halvtimme låg jag dock på sängen igen med ctg. Värkarna började göra ont på riktigt nu, men jag kunde fortfarande andas igenom dem ganska bra. Efter en halvtimme med ctg fick jag gå och bada, det var verkligen helt underbart! Jag satt i badet i över fyra timmar, men sen började värkarna göra alldeles för ont. Det blev knöligt att hitta någon bra ställning att sitta i och det varma vattnet hjälpte inte längre lika bra. Undeer badtiden serverades jag pannkakor, men jag åt nog bara en halv, resten fick min man äta upp! Under sista halvtimmen i badet fick jag börja andas lustgas, och det var rena himmelriket. Jag kände mig helt borta trots att jag bara hade 50/50 med lustgas och syrgas =)
När jag suttit i badet i ca fyra timmar var det skiftbyte och vi fick en ny barnmorska, som också var den barnmorska som förlöste mig. Jag gick upp ur badet och blev undersökt; öppen 6 cm. Jag försökte gå på toaletten men det var inte det lättaste (lustgasslangen räckte ju inte till toaletten) och efter ett tag gav jag upp och vi gick in i vårt förlossningsrum. Där låg jag sedan med lustgas ett tag och bad Micke hålla koll på värkarna så att jag kunde börja andas i tid. Det gjorde riktigt ont nu, men jag kunde fortfarande vila rätt bra mellan värkarna även om de kom tätt. Det var också ungefär nu som jag var tvungen att uppdatera IrpaSnirpa via sms, och Micke tyckte nog inte riktigt att jag var klok när jag sa " Ge mig telefonen, jag måste uppdatera på buke!". Jag ringde också och pratade med mamma och svärmor mellan värkarna =)
Mellan 6-8 cm, som tog ca två timmar, växlade jag mellan att ligga i sängen och få massage på ryggen och att sitta på en stor boll och få massage. Bollen var väldigt bra måste jag säga! Lustgasen ökades upp till 70/30.
forts. nästa inlägg
Fredagen den 23 januari började min slempropp äntligen att lossna och kom i omgångar under helgen. Jag kände mig pigg och glad i stort sett hela helgen, sprang på konstutställning och jobbade med hästen.
På söndagen började det dock kännas lite jobbigt i magen. Inga värkar, men jag kände mig allmänt tung och sliten. Det sista av slemproppen verkade ha släppt och det kändes att det snart skulle kunna hända något! Lite nervös gick jag och la mig och vaknade flera gånger under natten för att kissa.
På morgonen måndagen den 26 januari vid halv sju snåret gick jag upp för mitt kanske tionde toalettbesök den natten, och precis innan jag skulle sätta mig på toaletten så plaskade det till på golvet! En ack så liten pöl med fostervatten låg nu på golvet mellan mina ben och jag ville bara hoppa upp och ner och jubla! ÄNTLIGEN sätter det igång! Nervöst kröp jag ner i sängen igen och tänkte att jag skulle låta min man sova en stund till, och trots att jag egentligen inget hellre ville än att tala om för honom att det faktiskt hade trillat ut vatten ur mig =), så sa jag ingenting på säkert en timme, en stor prestation för mig! Jag låg och vände och vred på mig i sängen, men till slut väckte jag min man och sa att vi kanske skulle behöva åka in till förlossningen idag. Efter alla vändor vi varit där tidigare så sa min man något i stil med "jaha, varför då då?" =). Hur som helst, jag ringde in och vi fick komma in för att kontrollera om det var fostervatten som kommit ut. Jag hade inga direkta värkar ännu och min man var tvungen att fixa lite vid nybygget först, så vi kom inte iväg förän vid 11 snåret. Väl framme fick vi vänta i två timmar och sedan blev jag undersökt.
Det kunde inte konstateras att det var fostervatten som läckt, men när de kopplade på ctg var det tydligt att jag hade påbörjat ett regelbundet värkarbete med ca fyra min mellanrum. Jag kände naturligtvis värkarna, men de gjorde inte speciellt ont och eftersom jag haft en del regelbundna värkar tidigare trodde jag att de skulle skicka hem mig igen för sjätte gången! Men icke! Döm om vår förvåning när barnmorskan sa att vi antagligen skulle föda barn under det närmsta dygnet! Vi blev ivägskickade att äta lunch och sen var vi välkomna upp på förlossningsavdelningen!
Nervösa och glada i hågen gick vi till sjukhusets restaurang för att äta lite, men jag kände mig inte så hungrig och värkarna började kännas lite mer så jag åt bara en liten pluttig sallad. Sitta ner kunde jag inte heller göra, så jag fick stå upp och äta! Det var rätt många som tittade lite konstigt på mig =)
Vi kom till förlossningen vid 13-tiden och jag fick då ligga med ctg i en halvtimme och sedan blev jag undersökt. Jag var bara öppen 1-1,5cm men jag hade regelbundna värkar som började kännas mer och mer, med ca 3,5 min mellanrum. Vi blev ordinerade en promenad på två timmar, så det var bara att ge sig ut igen. Min kära man tyckte att detta var ett ypperligt tillfälle att åka och titta på kakel, det låg ju i närheten, men tvingades inse att det inte skulle hända! Vi gick runt sjukhuset och jag fick stanna vid varje värk och hänga över Mickes axlar, de började verkligen kännas mer nu! Vi gick in i pressbyrån och köpte lite godis och sedan vandrade vi runt en stund. Efter en timme var vi vid entrén igen och jag kände att jag inte orkade gå mer, det gjorde ont nu och det var jobbigt att behöva stanna helatiden. Dessutom var det kallt! Vi satte oss lite i entrén för att vila, och sedan ville jag gå ut igen, plikttrogen som jag är, det skulle ju promeneras i två timmar! Men vi hann bara ut genom entrédörren sen så gick vattnet! Det var den märkligaste känslan jag upplevt på länge måste jag säga. Varmt, klibbigt vatten som kom i mängder! Herregud, jag trodde aldrig att det skulle ta slut! Det kom massor av vatten för varje steg jag tog, och jag tvingade Micke att gå bakom mig för att ingen skulle kunna se och tro att jag kissat på mig!
Det blev en liten pöl i hissen på väg upp till förlossningen =)När vi kom in till förlossnigen igen fick jag ta en dusch, och det var helt underbart! Jag ville aldrig gå därifrån, det var ju så skönt med det varma vattnet under värkarna. Efter en halvtimme låg jag dock på sängen igen med ctg. Värkarna började göra ont på riktigt nu, men jag kunde fortfarande andas igenom dem ganska bra. Efter en halvtimme med ctg fick jag gå och bada, det var verkligen helt underbart! Jag satt i badet i över fyra timmar, men sen började värkarna göra alldeles för ont. Det blev knöligt att hitta någon bra ställning att sitta i och det varma vattnet hjälpte inte längre lika bra. Undeer badtiden serverades jag pannkakor, men jag åt nog bara en halv, resten fick min man äta upp! Under sista halvtimmen i badet fick jag börja andas lustgas, och det var rena himmelriket. Jag kände mig helt borta trots att jag bara hade 50/50 med lustgas och syrgas =)
När jag suttit i badet i ca fyra timmar var det skiftbyte och vi fick en ny barnmorska, som också var den barnmorska som förlöste mig. Jag gick upp ur badet och blev undersökt; öppen 6 cm. Jag försökte gå på toaletten men det var inte det lättaste (lustgasslangen räckte ju inte till toaletten
) och efter ett tag gav jag upp och vi gick in i vårt förlossningsrum. Där låg jag sedan med lustgas ett tag och bad Micke hålla koll på värkarna så att jag kunde börja andas i tid. Det gjorde riktigt ont nu, men jag kunde fortfarande vila rätt bra mellan värkarna även om de kom tätt. Det var också ungefär nu som jag var tvungen att uppdatera IrpaSnirpa via sms, och Micke tyckte nog inte riktigt att jag var klok när jag sa " Ge mig telefonen, jag måste uppdatera på buke!". Jag ringde också och pratade med mamma och svärmor mellan värkarna =) Mellan 6-8 cm, som tog ca två timmar, växlade jag mellan att ligga i sängen och få massage på ryggen och att sitta på en stor boll och få massage. Bollen var väldigt bra måste jag säga! Lustgasen ökades upp till 70/30.
forts. nästa inlägg
