Miljöträning med orolig hund

[Lillapyret]

Hej!

Jag är ny här på forumet, och jag behöver lite tips & råd angående miljöträning med min schäfertik på 6 år

Hon är en omplaceringshund men från en kennel där hon har stått som avelstik. Jättego & snäll hund, lite stökig vid hundmöten men om hennes matte skärper till sig och inte blir uppstressad själv så ska nog det lösa sig

Hon är väldigt känslig för ”läskiga” underlag så som brunnslock, blanka golv, galler och så vidare. Hon hukar sig, ställer sig bakom mig och visar tydligt att hon är osäker. När vi närmar oss tex ett brunnslock så gör jag ingen större affär av det utan bara traskar på och då kommer hon sig förbi. Berömmer inte eller något sånt utan låtsats som om det inte låg ett lock/konstigt underlag där alls. Samma gällde trapphuset här hemma, men efter två rundor upp och ner så är det inga problem.
Nu ska jag försöka introducera henne för att åka buss men är orolig på hur hon kommer att reagera på det underlaget/situationen när det i tillägg kommer vara trångt + folk.
Bör jag vänta lite med det och träna mer på kommunikation och relation så att hon är trygg på att jag tar hand om det som är läskigt åt henne?
Hon verkar inte alls brydd eller störd av höga ljud och andra människor överlag, utan det är det främmande där hon ska sätta tassarna som är problemet.

 

[Fetaost]

Som fd Schäfeeuppfödare måste jag säga att det är mycket sällsynt med underlagsrädda hundar i rasen.
Du säger att hon kommer från en kennel, har hon mest bott i hundgård innan och är ovan vid miljöer och underlag?
Vad säger uppfödaren om problemet? Om det inte har funnits förrut kan det vara läge att kolla upp henne hos veterinär. Jag har haft en underlagsrädd Schäfer och i hennes fall berodde det på smärta i led. Eftersom det är sällsynt och man avlar inte på rädslor så blir jag lite undrande om hon har haft problemet sen tidigare.
Om du vill kan du svara mig på PM om du inte vill skriva ut viss info här.

Mvh Fetaost

 

[Happimess]

Jag vet att det finns olika skolor och filosofier kring det där och att vissa föredrar att "inte låtsas om det farliga" men jag berömmer friskt och nästan hela tiden och det har fått min ganska nerviga hund att fungera i de flesta stadsmiljöer och med de flesta situationer. Positiv förstärkning (och motbetingning) for the win, helt enkelt. Man behöver ju inte uppmärksamma det farliga som något farligt - men det motsätter ju inte att man visar att det är JÄTTEBRA, kul och toppen att hon närmar sig det. Jag tror invänjningskurvan kommer bli betydligt kortare då.
Alltså: om du vill bara traska på rätt förbi brunnslocket och hunden faktiskt följer med dig och också gör det efter viss initial tvekan, då har hon ju faktiskt gjort något som är helt enligt dina önskemål och är värt att berömmas. Det alternativa beteendet, som inte vill förstärkas, är ju att stanna upp och betrakta och fundera på brunnslockets eventuella läskighet. Så jag skulle nog inte ställa mig och kasta godis mot brunnslocket och dylikt (hellre belöna BORT från det läskiga i så fall) men definitivt använda mig frikostigt att positiv förstärkning när hon gör som du önskar.

 

[Sezziyanen]

Som fd Schäfeeuppfödare måste jag säga att det är mycket sällsynt med underlagsrädda hundar i rasen.
Du säger att hon kommer från en kennel, har hon mest bott i hundgård innan och är ovan vid miljöer och underlag?
Vad säger uppfödaren om problemet? Om det inte har funnits förrut kan det vara läge att kolla upp henne hos veterinär. Jag har haft en underlagsrädd Schäfer och i hennes fall berodde det på smärta i led. Eftersom det är sällsynt och man avlar inte på rädslor så blir jag lite undrande om hon har haft problemet sen tidigare.
Om du vill kan du svara mig på PM om du inte vill skriva ut viss info här.

Mvh Fetaost

Lite intressant. Den enda schäfern jag tränat med där underlag varit med i bilden var extremt rädd för vissa ytor. Särskilt galler. Och det var en hund som i övrigt var säker och duktig, stabil. Tror dock inte därmed att detta är representativt för rasen förstås!

Angående bussen så måste du ju inte ta ut förlusten i förskott, så att säga! Det är inte så konstigt underlag i en buss ändå. Jag hade först bara testat gått på som om jag vetat att hunden inte hade några problem alls. Hade den tvekat lite men hängt med ändå - fint! Annars så är det ju en chans att få mer info, veta hur den reagerar så man sen kan tänka ut hur man vill träna på det.

 

[inverterad]

Golvrädsla är ofta en så kallad punkträdsla, dvs hunden kan vara bra mentalt för övrigt men vara nästan fobisk inför vissa underlag. I vissa fall är det förstås också ett tecken på andra brister i nervkonstitutionen. Tråkigt att höra att hon redan verkar ha gått i avel (?) för rädslor är ju i hög grad ärftliga. Det är ju förstås inte ditt fel.

Gällande bussresan så är det väl bara att ta tjuren vid hornen och pröva. Utrusta dig med tålamod och gott om tid, och bered dig på att det inte är säkert att du kan träna henne till att bli en orädd hund, lite beroende på hur kraftig rädslan är (men förhoppningsvis kan hon med träning lära sig att hantera obehaget hon upplever).

 

[iNHALE]

Ta kontakt med ett bussbolag och fråga om du kan få komma till någon av deras bussparkeringar och öva med hunden.

 

[Lillapyret]

Hej allihop!

Tusen tack för svar & tips
Jag kom i kontakt med en tjej på instagram som också har en schäfer med liknande problem, och hon gav mig rådet att peppa och stötta henne för att på så sätt öka självförtroendet. Vi har först och främst jobbat mycket med relationsbyggning och kommunikation, men också på diverse underlag och det har verkligen gett resultat!
Nu går hon över brunnslock och liknande underlag utan problem
Bussåkandet tar vi det fortfarande lite lugnt med. Vi har varit vid en parkeringsplats för bussar och tränat och det har gått jättebra, men känner att hon måste få lite fler positiva associationer innan vi ger oss iväg på en buss i rullning med passagerare

 

[Lillapyret]

Bifogar en bild på min modiga tjej