M
Matilda_o_Bonita
Vet inte om denna tråden ligger rätt, men jag provar här iaf.
Problemet: Som dom flesta vet så har jag ett korsningssto på 4 år. Underbart snäll, mild, småbusig, totalt speciell alltså. Iaf så har jag nu börjat fundera lite hur det ska gå när hon ska följa med mig till Bollerup när jag börjar gymnasiet. Hon är den typen av häst som verkligen inte klarar nya miljöer. Kan ta inridningen som exempel: Lastningen hemma på gården går bra, lite småpanik när den gnisslande rampen ska fällas upp, men det händer inget. Nåja, resan går bra, lugnt och fint, förutom att hon är genomblöt av svett när vi kommer fram. (Inte varmt i transporten, utan det är hon som är nervös.) Så har det varit alla gånger vi transporterat henne. Det tar ett tag att lasta ur eftersom hon inte vill backa ned för rampen utan istället vända sig om i transporten vilket inte går så bra. Nåja, ned kommer hon, om än med buller och bång, men skadar sig inte. Jag leder henne ett varv i ridhuset för att hon ska få lugna sig lite. Men det går inte som tänkt. Givetvis vet jag ju att hon kommer vara nervös. (Hon har aldrig varit i ett ridhus tidigare.) Men att det skulle gå såhär hade jag inte räknat med. Nåja, jag leder in henne genom den breda porten, och direkt när vi kommer in så börjar hon fara runt, vilt frustande, fnysande och med svansen i vädret. Leder henne då bara på en liten volt, eller försöker iaf. Innan jag hinner komma ut ur ridhuset igen har hon varit nära att slita sig ett flertal gånger, och hade det inte varis för repgrimman hade hon varit lös redan vid avlastningen. Pratar hela tiden lugnt med henne och försöker hålla migsjälv lugn. Men inget hjälper. jag tar iaf ut henne igen, och även om porten är riktigt bred så är hon ändå uppe på kanterna och klänger, förutom att hon ger mig en omgång mot ena kanten så slår hon själv i rumpan i kanten och blir ännu mer hysterisk. Eftersom det inte är någon ide att leda runt henne på den minimala gårdsplanen (paddocken agerade hage åt 2 överviktiga ponnyer) så släppte vi henne i hagen direkt, trots hennes höga puls. Där började hon genast fara runt i hagen så att leran sprutade runt hovarna och hon var nära att plöja staketet flera gånger.
Det dröjer faktiskt en hel vecka innan dom kan börja arbeta med henne utan att hon blir hysterikt panikslagen.
När hon kommer hem är det samma visa, buller och brak ut ur transporten, hysteriskt springande runt i hagen i mer än två timmar. Även om hon kände igen hästarna, hagen, människorna, ja, hela miljön, så betedde hon sig som att hon inte varit hemma på flera år. Iof har hon inte varit ute och rest å mycket, men det har varit en del turer iaf.
1. Till hennes förra ägare.
2. Till oss från hennes förra ägare. (Jag är hennes tredje ägare)
3. Till inkörningen.
4. Hem från inkörningen.
5. Till inridningen.
6. Hem från inridningen.
Så det har ju varit en del turer iaf, och varje gång har hon varit hysteriskt nervös och panikslagen.
Det jag oroar mig för nu är hur det kommer gå när jag ska ha med henne till Bollerup. (Nästa år) Det finns över 150 hästar, fullt med okännt folk, okända stallar, okända hagar, helt okänd miljö. Det jag är mest orolig för är hur det kommer gå när hon ska ut i hagen, vem vet om hon plöjer linorna
Detta är ju en enorm anläggning, stora maskiner som hon aldrig sett förut, främmande hästar, en massa byggnader, många ställen för en ordentlig olycka med en lös häst. Jag är så rädd att hon kommer skada sig. Lugna ord, lugna klappar och strykningar och en lugn person vid grinden/i grimmskafetat gör ingen som hälst skillnad.
Någon som har några tips eller har en häst med samma "fobi" mot nya miljöer?
//Orolig matte
Problemet: Som dom flesta vet så har jag ett korsningssto på 4 år. Underbart snäll, mild, småbusig, totalt speciell alltså. Iaf så har jag nu börjat fundera lite hur det ska gå när hon ska följa med mig till Bollerup när jag börjar gymnasiet. Hon är den typen av häst som verkligen inte klarar nya miljöer. Kan ta inridningen som exempel: Lastningen hemma på gården går bra, lite småpanik när den gnisslande rampen ska fällas upp, men det händer inget. Nåja, resan går bra, lugnt och fint, förutom att hon är genomblöt av svett när vi kommer fram. (Inte varmt i transporten, utan det är hon som är nervös.) Så har det varit alla gånger vi transporterat henne. Det tar ett tag att lasta ur eftersom hon inte vill backa ned för rampen utan istället vända sig om i transporten vilket inte går så bra. Nåja, ned kommer hon, om än med buller och bång, men skadar sig inte. Jag leder henne ett varv i ridhuset för att hon ska få lugna sig lite. Men det går inte som tänkt. Givetvis vet jag ju att hon kommer vara nervös. (Hon har aldrig varit i ett ridhus tidigare.) Men att det skulle gå såhär hade jag inte räknat med. Nåja, jag leder in henne genom den breda porten, och direkt när vi kommer in så börjar hon fara runt, vilt frustande, fnysande och med svansen i vädret. Leder henne då bara på en liten volt, eller försöker iaf. Innan jag hinner komma ut ur ridhuset igen har hon varit nära att slita sig ett flertal gånger, och hade det inte varis för repgrimman hade hon varit lös redan vid avlastningen. Pratar hela tiden lugnt med henne och försöker hålla migsjälv lugn. Men inget hjälper. jag tar iaf ut henne igen, och även om porten är riktigt bred så är hon ändå uppe på kanterna och klänger, förutom att hon ger mig en omgång mot ena kanten så slår hon själv i rumpan i kanten och blir ännu mer hysterisk. Eftersom det inte är någon ide att leda runt henne på den minimala gårdsplanen (paddocken agerade hage åt 2 överviktiga ponnyer) så släppte vi henne i hagen direkt, trots hennes höga puls. Där började hon genast fara runt i hagen så att leran sprutade runt hovarna och hon var nära att plöja staketet flera gånger.
Det dröjer faktiskt en hel vecka innan dom kan börja arbeta med henne utan att hon blir hysterikt panikslagen.
När hon kommer hem är det samma visa, buller och brak ut ur transporten, hysteriskt springande runt i hagen i mer än två timmar. Även om hon kände igen hästarna, hagen, människorna, ja, hela miljön, så betedde hon sig som att hon inte varit hemma på flera år. Iof har hon inte varit ute och rest å mycket, men det har varit en del turer iaf.
1. Till hennes förra ägare.
2. Till oss från hennes förra ägare. (Jag är hennes tredje ägare)
3. Till inkörningen.
4. Hem från inkörningen.
5. Till inridningen.
6. Hem från inridningen.
Så det har ju varit en del turer iaf, och varje gång har hon varit hysteriskt nervös och panikslagen.
Det jag oroar mig för nu är hur det kommer gå när jag ska ha med henne till Bollerup. (Nästa år) Det finns över 150 hästar, fullt med okännt folk, okända stallar, okända hagar, helt okänd miljö. Det jag är mest orolig för är hur det kommer gå när hon ska ut i hagen, vem vet om hon plöjer linorna
Detta är ju en enorm anläggning, stora maskiner som hon aldrig sett förut, främmande hästar, en massa byggnader, många ställen för en ordentlig olycka med en lös häst. Jag är så rädd att hon kommer skada sig. Lugna ord, lugna klappar och strykningar och en lugn person vid grinden/i grimmskafetat gör ingen som hälst skillnad.Någon som har några tips eller har en häst med samma "fobi" mot nya miljöer?
//Orolig matte
