E
emiiilia_
Det är nu mer än ett år sedan, jag förlorade min älskade foderhäst.. Jag och ägaren var som systrar, och jag hade hästen som min egen.. Men en dag kände jag att det fanns så mkt mer i mitt liv, och jag skickade ett sms, som JAG menade, var att jag skulle ta en paus i ca 1 månad, bara för att få ta det lite lugnt.. Hon missförstod mig, och jag förlorade hästen.. Jag var helt enre på botten efter det, trodde aldrig att jag skulle ta mig upp.. Den hästen gjorde tillslut, efter mkt kämpande, allt för mig, precis så som jag gjorde för henne.. Hon var mitt allt, och jag älskade henne mest av allt i hela världen.. Jag bröt ihop totalt efter det här, och ja, jag ska nog säga tt måna var oroliga för om jag skulle kalra av det.. Men det gjorde jag, och jag har varit ner några gånger på kvällar och så, när ingen varit där(hon står kvar i samma stall, en kompis till ägaren som tog henne på foder ist), för jag har inte orkat träffa någon där nere.. Jag har inte klarat en enda gång att åka ifrån henne, utan att gråta, och det gör lika ont att åka ifrån henne varje gång.. Jag känner mig som en svikare, jag lämnade henne
.. Efter mer än 4 år tillsammans, finns det en del känslor som ni kanske redan har förstått.. Varje gång jag kom innanför stalldörren, höjde hon sitt huvud och tittade på mig.. Min kloka vackra, prinsessa.. Hon var inte min mer, mer än i drömmarna.. Jag öppnade dörren och tryckte alltid ansiktet emot min hals och hon vände på huvudet, precis som hon kramade mig tillbaka.. En gång när jag varit botrrest och hon gick på bete, så åkte jag, mamma och en kompis ner, min kompis red en av de andra hästarna i stallet.. Hästarna såg oss, och började gå emot oss, alltså, min och den som hon red.. Hon prasslade med en godispåse, de är riktiga godisråttor.. Min gick först, men hon tittande inte ens på godispåsen, eller överhuvudtaget något annat, hon gick fram till mig, och lade upp huvudet på min axel.. det kändes som att hon sa "Äntligen är du hemma igen matte".. Och tro mig, att jag kramade henne tillbaka.. Den här hästen, hon var mitt allt, mitt liv, hela min värld.. När jag förlorade henne, slutade solen på min himmel lysa, och det var nu längesedan jag hälsade på henne, har inte orkat, för jag vet hur det slutar.. Men nu har hon fått föl, jag har inte ens orkat varit ner och tittat på honom, det enda jag visst, var hans namn i princip.. Tills idag, idag tog jag mod och åkte ner till henne.. Jag öppnade fönstret på bilen, och sa, "Hej lilla gumman", hon höjde direkt huvudet och tittade efter mig, har inte sett henne på över 10 månader typ.. Men jag blev så glad, hon kände igen mig, hjärtat mitt Jag gick in till henne, och hon sänkte huvudet och la det i famnen på mig..*ryser* Fölisen kom och tittade vad jag var för filur, så söt, riktigt vacker var han Han tittade på sin mamma, och det såg ut som hon svarade "Det här är min riktiga matte, hon är snäll".. Han var så försiktig, så fiin Jag klappade på henne, å sen gick jag runt å pratade lite till med fölisen, då vänder hon sig om och lägger upp huvudet på min axel.. Hon njöt tror jag, och jag också.. åtminstone kändes som så.. Denna häst, hon har lärt mig så otroligt mycket, jag har henne att tacka för allting.. Utan henne hade jag inte orkat någonting.. OCH det jobbiga är, att veta vart hon är, ha henne så nära, men ändå är hon så långt bort.. Mitt hjärta, jag saknar henne och det gör så ont att det blev såhär.. Men en sak är säker, jag kommer alltid att älska henne, vad som än händer!
TACK FÖR ALLT ÄLSKLING, DU ÄR HELA MITT HJÄRTA
.. Efter mer än 4 år tillsammans, finns det en del känslor som ni kanske redan har förstått.. Varje gång jag kom innanför stalldörren, höjde hon sitt huvud och tittade på mig.. Min kloka vackra, prinsessa.. Hon var inte min mer, mer än i drömmarna.. Jag öppnade dörren och tryckte alltid ansiktet emot min hals och hon vände på huvudet, precis som hon kramade mig tillbaka.. En gång när jag varit botrrest och hon gick på bete, så åkte jag, mamma och en kompis ner, min kompis red en av de andra hästarna i stallet.. Hästarna såg oss, och började gå emot oss, alltså, min och den som hon red.. Hon prasslade med en godispåse, de är riktiga godisråttor.. Min gick först, men hon tittande inte ens på godispåsen, eller överhuvudtaget något annat, hon gick fram till mig, och lade upp huvudet på min axel.. det kändes som att hon sa "Äntligen är du hemma igen matte".. Och tro mig, att jag kramade henne tillbaka.. Den här hästen, hon var mitt allt, mitt liv, hela min värld.. När jag förlorade henne, slutade solen på min himmel lysa, och det var nu längesedan jag hälsade på henne, har inte orkat, för jag vet hur det slutar.. Men nu har hon fått föl, jag har inte ens orkat varit ner och tittat på honom, det enda jag visst, var hans namn i princip.. Tills idag, idag tog jag mod och åkte ner till henne.. Jag öppnade fönstret på bilen, och sa, "Hej lilla gumman", hon höjde direkt huvudet och tittade efter mig, har inte sett henne på över 10 månader typ.. Men jag blev så glad, hon kände igen mig, hjärtat mitt Jag gick in till henne, och hon sänkte huvudet och la det i famnen på mig..*ryser* Fölisen kom och tittade vad jag var för filur, så söt, riktigt vacker var han Han tittade på sin mamma, och det såg ut som hon svarade "Det här är min riktiga matte, hon är snäll".. Han var så försiktig, så fiin Jag klappade på henne, å sen gick jag runt å pratade lite till med fölisen, då vänder hon sig om och lägger upp huvudet på min axel.. Hon njöt tror jag, och jag också.. åtminstone kändes som så.. Denna häst, hon har lärt mig så otroligt mycket, jag har henne att tacka för allting.. Utan henne hade jag inte orkat någonting.. OCH det jobbiga är, att veta vart hon är, ha henne så nära, men ändå är hon så långt bort.. Mitt hjärta, jag saknar henne och det gör så ont att det blev såhär.. Men en sak är säker, jag kommer alltid att älska henne, vad som än händer!TACK FÖR ALLT ÄLSKLING, DU ÄR HELA MITT HJÄRTA
