Sv: Mannen som talar med hundar-- ensamhetsångest
jag tror att en ranglåg lättare accepterar att bli lämnad ensam, en ranghög blir nog stressad, för hans/hennes flock är borta.
däremot beror nog graden av ångest som hunden upplever mycket på dennes person, har man en lättstressad elelr en lugn hund-stor skillnad.
Men man kan ju hjälpa sin hund att bli trygg i ensamheten.
Felet som många gör är att man låter hunden hälsa på dig när du kommer hem, istället för tvärtom.
den dominante inleder alltid hälsningen och "ignorerar" den ranglåges inviter, för att visa sin dominans..
så, jag ignorerar alltid en överlycklig valp när jag kommer innanför dörren.(mot min vilja..man vill ju hälsa på sin bebis^^)
sedan när hunden blivit lugn så ropar jag till mig den och kelar loss
då blir inte ensamheten traumatiserande, "alfahonan" bryr sig inte=då är det inget konstigt/farligt...
denna metod gjorde att vår förra valp vande sig att vara ensam ett par timmar redan vid 10 veckors ålder, utan gnäll och ledsamheter..
jag tror att en ranglåg lättare accepterar att bli lämnad ensam, en ranghög blir nog stressad, för hans/hennes flock är borta.
däremot beror nog graden av ångest som hunden upplever mycket på dennes person, har man en lättstressad elelr en lugn hund-stor skillnad.
Men man kan ju hjälpa sin hund att bli trygg i ensamheten.
Felet som många gör är att man låter hunden hälsa på dig när du kommer hem, istället för tvärtom.
den dominante inleder alltid hälsningen och "ignorerar" den ranglåges inviter, för att visa sin dominans..
så, jag ignorerar alltid en överlycklig valp när jag kommer innanför dörren.(mot min vilja..man vill ju hälsa på sin bebis^^)
sedan när hunden blivit lugn så ropar jag till mig den och kelar loss
då blir inte ensamheten traumatiserande, "alfahonan" bryr sig inte=då är det inget konstigt/farligt...
denna metod gjorde att vår förra valp vande sig att vara ensam ett par timmar redan vid 10 veckors ålder, utan gnäll och ledsamheter..
