Detta eviga bekymmer. Klart att tonåringen ska ha egna pengar att förfoga över. Men, hur mycket och vad ska det räcka till? Min 14-åring har haft 20 € i månadspeng några år men jag ska höja den. Hon går gärna på bio och då räcker den pengen enbart till ett biobesök i månaden när hon vill köpa popcorn och läsk. Det tycker jag är ok. Hennes hobby är relativt billig föutom henns utlandstävlande. Men där har jag sagt att exet måste betatala, jag har helt enkelt inte råd med utlandstävlingarna. Kläder betalar jag med underhållet från xet.
Svårt att svara på men jag tycker att du fått många kloka resonemang:
antingen en ganska liten månadspeng som enbart behöver räcka till nöjen, eller en större summa men som då ska räcka till "det mesta".
Så länge jag bodde hemma, fick jag månadspeng. 100kr var maxsumman jag fick, då var jag alltså 19 år gammal och gick sista terminen på gymnasiet.
Den hundringen skulle räcka till nöjen.
Ibland ville slumpen att det fanns ett par "intressanta" grejer samma månad (bio eller liknande) och då fick jag oftast extra om jag bad.
Kläder et c handlades av föräldrarnas pengar. De avgjorde om "behovet" av nya kläder var tillräckligt stort (och det hände nog aldrig att de nekade, men så frågade jag heller inte så ofta utan det kanske var ett par jeans om året förutom det vi var iväg och handlade: bodde så långt ute på landet att det egentligen inte fanns tillgång till klädaffärer utom de två gånger om året vi åkte varannan gång till Göteborg, varannan gång till Karlstad).
Pappa var först bonde, sedan "metallare" på golvet; mamma var lågstadielärare och vi var två syskon som inte kunde ärva kläder av varandra.