Lösa benbitar i armbågarna

[känningensorg]

Hur ser prognosen ut för en fyraåring som har lösa benbitar i båda armbågarna?

Han är påtagligt halt trots att han har gått på olika smärtstillande mediciner och får smärtstillande i spruta hos veterinären en gång i månaden.

Första röntgen visade ”kraftiga pålagringar”, efter det är CT är gjord där man alltså såg lösa benbitar på båda armbågarna och vet. rekommenderar artroskopi. Min hund är livlig och har väldigt mycket energi, och skulle inte ha ett lyckligt liv om han inte får springa lös och utforska världen. Ska han vara bunden till koppelpromenader och inte kunna vara lös i trädgården resten av sitt liv skulle han bli deprimerad. Det vill jag inte utsätta honom för. Samtidigt vill jag såklart göra allt jag kan för honom, han är ju en del av vår familj

Jag tycker inte att jag får svar på mina frågor hos veterinären, hen svarar liksom bara svävande på allt, och ni brukar ju sitta inne på mycket kunskap här så jag tänker att ni kanske kan hjälpa mig bättre.

 

[Bulldoozer]

Vad jag förstått är armbågar rätt komplicerade. Jag undrar hur mycket det hjälper att plocka ut de lösa benbitarna om det redan är kraftiga pålagringar i leden? Att veterinären är vag i sina svar är kanske för att det sannolikt inte finns några garantier för att operationen hjälper, iallafall skulle ert vara så jag tolka det..

@Malibu_Stacy kanske har erfarenhet av liknande?

 

[Malibu_Stacy]

Hur ser prognosen ut för en fyraåring som har lösa benbitar i båda armbågarna?

Han är påtagligt halt trots att han har gått på olika smärtstillande mediciner och får smärtstillande i spruta hos veterinären en gång i månaden.

Första röntgen visade ”kraftiga pålagringar”, efter det är CT är gjord där man alltså såg lösa benbitar på båda armbågarna och vet. rekommenderar artroskopi. Min hund är livlig och har väldigt mycket energi, och skulle inte ha ett lyckligt liv om han inte får springa lös och utforska världen. Ska han vara bunden till koppelpromenader och inte kunna vara lös i trädgården resten av sitt liv skulle han bli deprimerad. Det vill jag inte utsätta honom för. Samtidigt vill jag såklart göra allt jag kan för honom, han är ju en del av vår familj

Jag tycker inte att jag får svar på mina frågor hos veterinären, hen svarar liksom bara svävande på allt, och ni brukar ju sitta inne på mycket kunskap här så jag tänker att ni kanske kan hjälpa mig bättre.

Jag skulle göra artroskopin för att då får du mer information om ledens status, men om man där ser att brosket är helt nedslitet skulle jag avliva på bordet. Om brosket fortfarande finns kvar till största del, kan man plocka ut de lösa bitarna i hopp om att hunden får mindre ont, men det kan vara så att pålagringarna är så kraftiga att det inte hjälper jättemycket. Oavsett får man räkna med att hunden kommer behöva begränsas och sannolikt äta smärtstillande för resten av livet.
Jag hade inte gått så långt som att sätta in implantat i lederna (CUE).

 

[Ainon]

Jag hade utifrån posten funderat på att ta bort hunden om det är en hund som behöver mycket aktivitet för att må bra. Tycker det är dåligt med bra resultat för ARBETANDE hundar med dylika fynd.
Jag valde att inte operera och slutligen ta bort vid 2års ålder min BC med ocd fynd i armbågarna (och bogarna) pga pessimistisk prognos. Hade det varit en hund med av sällskapshundskallibern som nöjt sig med att strosa runt på promenader så hade jag kanske prövat operera ändå.

Behöver din hund en viss aktivitetsnivå för att må bra så var väldigt tydlig med det till veterinären. Samma sak om det är ok eller inte för dig med konstant rehab, anpassad träning och intermittent smärtlindring.

Ta gärna en andra bedömning hos annan ortoped om prognos.

Men artroskopi eller avlivning känns ju som ett måste, kan ju inte gå runt och ha ont.

Hur ser prognosen ut för en fyraåring som har lösa benbitar i båda armbågarna?

Han är påtagligt halt trots att han har gått på olika smärtstillande mediciner och får smärtstillande i spruta hos veterinären en gång i månaden.

Första röntgen visade ”kraftiga pålagringar”, efter det är CT är gjord där man alltså såg lösa benbitar på båda armbågarna och vet. rekommenderar artroskopi. Min hund är livlig och har väldigt mycket energi, och skulle inte ha ett lyckligt liv om han inte får springa lös och utforska världen. Ska han vara bunden till koppelpromenader och inte kunna vara lös i trädgården resten av sitt liv skulle han bli deprimerad. Det vill jag inte utsätta honom för. Samtidigt vill jag såklart göra allt jag kan för honom, han är ju en del av vår familj

Jag tycker inte att jag får svar på mina frågor hos veterinären, hen svarar liksom bara svävande på allt, och ni brukar ju sitta inne på mycket kunskap här så jag tänker att ni kanske kan hjälpa mig bättre.

 

[LaMagia]

Jag hade absolut opererat hunden för chansen är stor att han blir bra och får ett bra och aktivt liv efteråt. Att låta det vara är inget alternativ. Märkligt att det inte blivit opererat tidigare, för osteochondros, som ju detta handlar om, brukar opereras så snart man märker av det och sedan brukar det inte vara några problem.
Jag hade en uppfödning, en chowhane, som vid ett års ålder röntgades med 0-1 på armbågarna. Ägaren tyckte en tid senare att hunden var lite småhalt på ett framben, men ingen veterinär tog henne på allvar. Hon fick förslag på att det kunde bero på nacken (vilket ägaren inte trodde på) eller att det skulle vara pga den lindriga pålagringen på armbågen. Hunden var halt på det benet som fick 0 vid röntgen. När hunden var runt 7 år så läste ägaren en artikel i rasklubbstidningen om osteochondros och plötsligt föll alla bitar på plats. Hon kontaktade Strömsholm (som låg bakom artikeln), hunden visade sig ha osteochondros, opererades och blev helt bra. Ägaren var överlycklig.

 

[Fetaost]

Jag har ägt 3 hundar med OCD. De två första (blandraser och därför ej med i något hälsoprogram med röntgen) opererades, en fick inplantat. Svår och lång rehab på båda. En fick inplantat. Ingen av dem blev bra. Båda togs bort i förtid.
Den tredje hade grad 2 vid ettårsröntgen och hon togs bort vid 4 års ålder när hältan blev påtaglig. Ingen op möjlig att göra.

Jag håller inte alls med om att prognosen är god vid op då jag har träffat på många som har dåliga erfarenheter av OCD-op.

 

[Fibusen]

Min mammas förra hund op för lös benbit i armbågen, hon var besvärad trots op, och på äldre dagar blev det även pålagringar. Nu funkade det okej eftersom hon var ren sällskapshund och kändes obesvärad, men det blev ju aldrig mer något ”fullt ös, medvetslös” efter op. Hon op som 4 åring och somnade in som 11 åring, då pga hjärntumör. Åren emellan var det smärtstillande i perioder, speciellt när pålagringar kom, massage, rehabprogram osv för att få det så bra som möjligt. Att op och sen tro att allt blir bra hade jag aldrig vågat hoppas på!

 

[känningensorg]

Han är inte en arbetande ras, han är en miniatyrbulle med allt vad det innebär. Han behöver alltså inte aktiveras som en bruksras men han är aldrig stilla. Han är en virvelvind och eftersom vi bor på landet är han alltid lös både i trädgården och på promenader. Han är värdelös på att gå i koppel, drar något så förbannat. Vi har koppeltränat massor utan resultat så jag skulle tro att koppelpromenader är riktigt dåligt för armbågarna.

Eftersom han är bulle är han kompakt och tung för armbågarna att bära, samtidigt är han välmusklad och musklerna hjälper väl till att ”avlasta” armbågarna.

Utöver problemen med armbågarna har han haft en del hudrelaterade problem som tyvärr är vanligt i rasen.

 

[känningensorg]

Vad jag förstått är armbågar rätt komplicerade. Jag undrar hur mycket det hjälper att plocka ut de lösa benbitarna om det redan är kraftiga pålagringar i leden? Att veterinären är vag i sina svar är kanske för att det sannolikt inte finns några garantier för att operationen hjälper, iallafall skulle ert vara så jag tolka det..

@Malibu_Stacy kanske har erfarenhet av liknande?

Det är tyvärr det jag har läst mig till också, men jag önskar att veterinären kunde vara öppen och tydlig med det så man vet vad man egentligen har att ta ställning till.

 

[känningensorg]

Jag skulle göra artroskopin för att då får du mer information om ledens status, men om man där ser att brosket är helt nedslitet skulle jag avliva på bordet. Om brosket fortfarande finns kvar till största del, kan man plocka ut de lösa bitarna i hopp om att hunden får mindre ont, men det kan vara så att pålagringarna är så kraftiga att det inte hjälper jättemycket. Oavsett får man räkna med att hunden kommer behöva begränsas och sannolikt äta smärtstillande för resten av livet.
Jag hade inte gått så långt som att sätta in implantat i lederna (CUE).

Usch vad hemskt det skulle vara om man behövde ta det beslutet så akut

När du skriver att han kommer behöva begränsas resten av livet, vad tänker du på då?

 

[känningensorg]

Jag hade utifrån posten funderat på att ta bort hunden om det är en hund som behöver mycket aktivitet för att må bra. Tycker det är dåligt med bra resultat för ARBETANDE hundar med dylika fynd.
Jag valde att inte operera och slutligen ta bort vid 2års ålder min BC med ocd fynd i armbågarna (och bogarna) pga pessimistisk prognos. Hade det varit en hund med av sällskapshundskallibern som nöjt sig med att strosa runt på promenader så hade jag kanske prövat operera ändå.

Behöver din hund en viss aktivitetsnivå för att må bra så var väldigt tydlig med det till veterinären. Samma sak om det är ok eller inte för dig med konstant rehab, anpassad träning och intermittent smärtlindring.

Ta gärna en andra bedömning hos annan ortoped om prognos.

Men artroskopi eller avlivning känns ju som ett måste, kan ju inte gå runt och ha ont.

Han är inte en arbetande ras, han är en miniatyrbulle med allt vad det innebär. Han behöver alltså inte aktiveras som en bruksras men han är aldrig stilla. Han är en virvelvind och eftersom vi bor på landet är han alltid lös både i trädgården och på promenader. Han är värdelös på att gå i koppel, drar något så förbannat. Vi har koppeltränat massor utan resultat så jag skulle tro att koppelpromenader är riktigt dåligt för armbågarna.

Eftersom han är bulle är han kompakt och tung för armbågarna att bära, samtidigt är han välmusklad och musklerna hjälper väl till att ”avlasta” armbågarna.

Utöver problemen med armbågarna har han haft en del hudrelaterade problem som tyvärr är vanligt i rasen.

Det här svaret var till dig men jag glömde tagga dig.

 

[Malibu_Stacy]

Usch vad hemskt det skulle vara om man behövde ta det beslutet så akut

När du skriver att han kommer behöva begränsas resten av livet, vad tänker du på då?

Beslutet ska inte tas akut utan du ska vara förberedd på det. Artroskopin görs både i diagnostiskt syfte och ibland terapeutiskt. Om mans er att leden är helt förstörd pga att allt brosk har slitits ned, behöver man inte ta bort dom lösa benbitarna utan då är det bättre att avliva istället. Något man alltså ska bara förberedd på som djurägare och ha tagit beslut innan hur man vill göra beroende på hur det ser ut.

Eftersom din hund redan nu har kraftiga pålagringar är det osannolikt att din hund blir frisk av att ta bort dom lösa benbitarna. Den kommer sannolikt behöva smärtstillande åtminstone i perioder och eventuellt (troligtvis) behöva begränsas i sin aktivitet. Och räkna med att hunden inte kommer bli för gammal då artros tyvärr är en sjukdom som hela tiden fortskrider, dvs blir värre med tiden.

Ett annat alternativ är precis som @Ainon skriver att inte gå vidare med artroskopi utan avliva nu, pga hundens kraftiga pålagringar.

 

[känningensorg]

Jag hade absolut opererat hunden för chansen är stor att han blir bra och får ett bra och aktivt liv efteråt. Att låta det vara är inget alternativ. Märkligt att det inte blivit opererat tidigare, för osteochondros, som ju detta handlar om, brukar opereras så snart man märker av det och sedan brukar det inte vara några problem.
Jag hade en uppfödning, en chowhane, som vid ett års ålder röntgades med 0-1 på armbågarna. Ägaren tyckte en tid senare att hunden var lite småhalt på ett framben, men ingen veterinär tog henne på allvar. Hon fick förslag på att det kunde bero på nacken (vilket ägaren inte trodde på) eller att det skulle vara pga den lindriga pålagringen på armbågen. Hunden var halt på det benet som fick 0 vid röntgen. När hunden var runt 7 år så läste ägaren en artikel i rasklubbstidningen om osteochondros och plötsligt föll alla bitar på plats. Hon kontaktade Strömsholm (som låg bakom artikeln), hunden visade sig ha osteochondros, opererades och blev helt bra. Ägaren var överlycklig.

Han har inte gått med detta länge. Han började halta i våras men det har varit långa väntetider mellan de olika klinikerna.

Han är halt på båda frambenen och har kraftiga pålagringar, så det är därför jag undrar om det verkligen finns en god chans för ett komplikationsfritt läkande och sedan ett värdigt bulle-liv.

 

[känningensorg]

Jag har ägt 3 hundar med OCD. De två första (blandraser och därför ej med i något hälsoprogram med röntgen) opererades, en fick inplantat. Svår och lång rehab på båda. En fick inplantat. Ingen av dem blev bra. Båda togs bort i förtid.
Den tredje hade grad 2 vid ettårsröntgen och hon togs bort vid 4 års ålder när hältan blev påtaglig. Ingen op möjlig att göra.

Jag håller inte alls med om att prognosen är god vid op då jag har träffat på många som har dåliga erfarenheter av OCD-op.

Usch, det är detta jag är så rädd för. Att göra en operation som inte blir bra utan bara leder till en massa lidande för honom

Hade en häst som jag höll vid liv alldeles för länge för min egen skull, han led något vansinnigt har har jag ju insett i efterhand och då lovade jag mig själv att aldrig igen utsätt ett djur för lidande för min egen separationsångests skull. Men det är svårt att veta när veterinären bara svarar flytande på allt så man inte vet vad man har att ta hänsyn till.

 

[känningensorg]

Min mammas förra hund op för lös benbit i armbågen, hon var besvärad trots op, och på äldre dagar blev det även pålagringar. Nu funkade det okej eftersom hon var ren sällskapshund och kändes obesvärad, men det blev ju aldrig mer något ”fullt ös, medvetslös” efter op. Hon op som 4 åring och somnade in som 11 åring, då pga hjärntumör. Åren emellan var det smärtstillande i perioder, speciellt när pålagringar kom, massage, rehabprogram osv för att få det så bra som möjligt. Att op och sen tro att allt blir bra hade jag aldrig vågat hoppas på!

Han är ju bara fyra och har redan kraftiga pålagringar, och han är ju ”fullt ös” personifierad och skulle vara olycklig om han inte fick leva ut det.

Det låter som att din mammmas hunds operation var lyckad och gav många fina år

 

[känningensorg]

Beslutet ska inte tas akut utan du ska vara förberedd på det. Artroskopin görs både i diagnostiskt syfte och ibland terapeutiskt. Om mans er att leden är helt förstörd pga att allt brosk har slitits ned, behöver man inte ta bort dom lösa benbitarna utan då är det bättre att avliva istället. Något man alltså ska bara förberedd på som djurägare och ha tagit beslut innan hur man vill göra beroende på hur det ser ut.

Eftersom din hund redan nu har kraftiga pålagringar är det osannolikt att din hund blir frisk av att ta bort dom lösa benbitarna. Den kommer sannolikt behöva smärtstillande åtminstone i perioder och eventuellt (troligtvis) behöva begränsas i sin aktivitet. Och räkna med att hunden inte kommer bli för gammal då artros tyvärr är en sjukdom som hela tiden fortskrider, dvs blir värre med tiden.

Ett annat alternativ är precis som @Ainon skriver att inte gå vidare med artroskopi utan avliva nu, pga hundens kraftiga pålagringar.

Det var precis detta som var syftet med min tråd. Att få information och åsikter som man kan behöva. Veterinären har inte sagt något alls om att man kan behöva avliva på bordet o h att det är något man ska tänka på i förhand så man vet vad man ska göra om situationen uppstår.

 

[känningensorg]

När de ringde mig från kliniken där artroskopin ska bokas in (det görs inte på vår klinik så remiss har skickats till annan klinik) sa sköterskan(?) att veterinären som ska utföra artroskopin hade läst journalen och tittat på bilderna och att man börjar med den sämsta leden för om man inte hinner klart eller om operationen skulle behöva avbrytas av någon annan anledning så ska man iaf ha gjort den sämsta leden.

Jag tänkte inte på det då eftersom det var så mycket information att ta in på en gång, men nu tänker jag att om de bara skulle hinna ena leden behövs det ju två operationer och det känns ju som ett väldigt onödigt lidande? Är detta något de alltid tar höjd för som standard, eller är detta något de tar höjd för med just mig för att just hans prognos är så dålig?

Såklart omöjligt att veta men du verkar ju ha klinisk erfarenhet @Malibu_Stacy så du kanske ändå vet hur ni brukar göra på din klinik (jag uppfattade det som att du arbetar på en veterinärklinik, ber om ursäkt om jag uppfattat fel)?

 

[Malibu_Stacy]

När de ringde mig från kliniken där artroskopin ska bokas in (det görs inte på vår klinik så remiss har skickats till annan klinik) sa sköterskan(?) att veterinären som ska utföra artroskopin hade läst journalen och tittat på bilderna och att man börjar med den sämsta leden för om man inte hinner klart eller om operationen skulle behöva avbrytas av någon annan anledning så ska man iaf ha gjort den sämsta leden.

Jag tänkte inte på det då eftersom det var så mycket information att ta in på en gång, men nu tänker jag att om de bara skulle hinna ena leden behövs det ju två operationer och det känns ju som ett väldigt onödigt lidande? Är detta något de alltid tar höjd för som standard, eller är detta något de tar höjd för med just mig för att just hans prognos är så dålig?

Såklart omöjligt att veta men du verkar ju ha klinisk erfarenhet @Malibu_Stacy så du kanske ändå vet hur ni brukar göra på din klinik (jag uppfattade det som att du arbetar på en veterinärklinik, ber om ursäkt om jag uppfattat fel)?

Man börjar med den sämsta leden för att den avgör prognosen och orsakar hunden mest smärta. Dels för att det kan vara så att man väljer att ha bort hunden istället för att fortsätta operationen men också för att ta höjd för om något händer under narkosen så man tvingas avbryta. I svåra fall behöver man dela upp det på två operationer då det kan ta mycket lång tid och det är mer skonsamt för kroppen att sövas två gånger med kortare tid än en gång som är väldigt lång tid.

 

[känningensorg]

Man börjar med den sämsta leden för att den avgör prognosen och orsakar hunden mest smärta. Dels för att det kan vara så att man väljer att ha bort hunden istället för att fortsätta operationen men också för att ta höjd för om något händer under narkosen så man tvingas avbryta. I svåra fall behöver man dela upp det på två operationer då det kan ta mycket lång tid och det är mer skonsamt för kroppen att sövas två gånger med kortare tid än en gång som är väldigt lång tid.

Usch, jag vill verkligen inte att han ska behöva gå igenom två operationer

Tack för dina kunniga och ärliga svar.

 

[Bulldoozer]

Det ett tufft beslut och jag känner inte till nån hund som haft armbågsbesvär som blivit helt återställd efter operation, de fåtal fall jag känner till har fått dras med inskränkningar och återkommande besvär i vardagen.
Min förra hund sa jag att jag inte skulle göra nån omfattande operationer på med lång rehab (även vid ganska god prognos) då det hade verkligen inskränkt på hennes livskvalité samt verkligen varit en utmaning att hålla henne lugn nån längre tid så risken hade varit att även vid lyckad operation så hade rehaben varit väldigt svår att lyckas med. Nu behövde jag inte ta nån ställning till det i verkligheten då hon förolyckades i förtid.
Hur vi skulle göra med hundarna vi har hemma nu beror verkligan på prognosen om vi ställdes i en liknande sits, vi har en som nöjt sover bort det mesta av sin tid och är relaivt lätt så henne skulle man kanske göra ett försök på, de andra två vete sjutton.
Jag tycker du resonerar sunt som inte vill utsätta din hund för onödigt lidande och större inskränkningar då det låter som det är en hund av det aktivare slaget dessutom .