Mona
Trådstartare
Jag behöver lite goda råd, gärna från folk som kan något om (barn)psykologi.
Det här kan bli lite knepigt eftersom jag inte vill avslöja allt för mkt detaljer då jag inte vill "hänga ut" någon såhär på internet, men bakgrunden är skilda föräldrar, där jag bor ihop med pappan, och där själva umgänget är väldigt svävande. Dvs det finns inga fasta rutiner kring när flickan ska bo hos vilken förälder.
Jag känner inte mamman men det jag upplever av henne är att hon är väldigt inkonsekvent och inte orkar fullfölja uppsatta regler för sin dotter. Pappan är precis tvärtom och väldigt "hård".
Flickan är nyss fyllda 13 år och har, vad jag förstår, haft det knepigt under uppväxttiden. Med det menar jag egentligen att det är hennes föräldrar som är knepiga. Mamman har (haft) depressioner och pappan borde bearbeta en hel del trauman från sin egen uppväxt...
Hursomhelst, jag tycker att flickan är rar och go MEN hon ljuger något alldeles kopiöst och jag har ingen aning om hur jag ska hantera detta. Nu verkar det som om relationen mellan mor och dotter totalt har havererat med påföljd att flickan ska bo hos oss på heltid - något som jag i och för sig tror kommer vara det bästa i längden. Men hur 17 ska jag klara av alla dessa lögner?? Hur bemöter man sånt från ett barn? Till saken hör också att det handlar inte bara om lögner i fråga om t ex läxläsning osv, utan hon hittar även på regelrätta historier. Och om hon har något att berätta (som faktiskt hänt) kan hon inte göra det utan att skarva på dom mest pinsamma sätt. Det är bara SÅ uppenbart att storyn inte är sann, om ni fattar hur jag menar.
Hur ska jag agera? Och är det här en uppfostringssak eller är hon mytoman på nåt sätt?
Det här kan bli lite knepigt eftersom jag inte vill avslöja allt för mkt detaljer då jag inte vill "hänga ut" någon såhär på internet, men bakgrunden är skilda föräldrar, där jag bor ihop med pappan, och där själva umgänget är väldigt svävande. Dvs det finns inga fasta rutiner kring när flickan ska bo hos vilken förälder.
Jag känner inte mamman men det jag upplever av henne är att hon är väldigt inkonsekvent och inte orkar fullfölja uppsatta regler för sin dotter. Pappan är precis tvärtom och väldigt "hård".
Flickan är nyss fyllda 13 år och har, vad jag förstår, haft det knepigt under uppväxttiden. Med det menar jag egentligen att det är hennes föräldrar som är knepiga. Mamman har (haft) depressioner och pappan borde bearbeta en hel del trauman från sin egen uppväxt...
Hursomhelst, jag tycker att flickan är rar och go MEN hon ljuger något alldeles kopiöst och jag har ingen aning om hur jag ska hantera detta. Nu verkar det som om relationen mellan mor och dotter totalt har havererat med påföljd att flickan ska bo hos oss på heltid - något som jag i och för sig tror kommer vara det bästa i längden. Men hur 17 ska jag klara av alla dessa lögner?? Hur bemöter man sånt från ett barn? Till saken hör också att det handlar inte bara om lögner i fråga om t ex läxläsning osv, utan hon hittar även på regelrätta historier. Och om hon har något att berätta (som faktiskt hänt) kan hon inte göra det utan att skarva på dom mest pinsamma sätt. Det är bara SÅ uppenbart att storyn inte är sann, om ni fattar hur jag menar.
Hur ska jag agera? Och är det här en uppfostringssak eller är hon mytoman på nåt sätt?