Alexandra_W
Trådstartare
Alltför lång tids hasande i skogen alldeles solo på diverse unghästar och konvalescenter har gjort rent förskräckliga saker med min sits.. En hel del av det är sådant som är ett tillbakafallande i 'gamla synder', som jag vet att det kommer bli ordning på igen om jag bara skärper mig och tar och rider mer, åker mindre och så fokusering.
Däremot är jag ganska förskräckt över att jag på något intressant vänster lyckats lägga mig till med en handställning som närmast är från helvetet Jag lägger i princip ned handen på manken, armarna som två käcka spett rakt ner.. (Som bonus kan man alltid tippa handen inåt och vrida den, det är dock en av de gamla synderna som jag vet hur jag ska skärpa till mig på). Sen tar man gärna tygeltag bakåt så man 'kliar sig i skrevet'.
Lite fascinerande att jag som hela ponnyntiden hade 'hög hand, hög hand, för hög hand' i mina protokoll lyckats göra precis tvärtom. IOfs så om man studerar gamla bilder så ser man att jag gärna tar till det när jag 'åker'. Nu tycks jag dock använda det nästan hela tiden.
Senaste tidens 'åkande' i skogen (två stycken under igångsättning, jag åker runt en hel del om vi säger så..) har jag suttit och försökt fokusera enbart på 'vinkla armbågen, buren hand och tummen upp', och visst hjälper det. MEN, jag är rätt säker på att i exakt samma ögonblick som jag får något mer att fokusera på, t ex att rida och inte åka så kommer de där förbaskade händerna vara ute på villovägar igen.
Så, hit med tips på hur jag ska försöka få till stånd en förändring?
Och jodå, det ska ridas för tränare, om bara gud är god och hästkräket i träningsbart skick någon gång..
Däremot är jag ganska förskräckt över att jag på något intressant vänster lyckats lägga mig till med en handställning som närmast är från helvetet Jag lägger i princip ned handen på manken, armarna som två käcka spett rakt ner.. (Som bonus kan man alltid tippa handen inåt och vrida den, det är dock en av de gamla synderna som jag vet hur jag ska skärpa till mig på). Sen tar man gärna tygeltag bakåt så man 'kliar sig i skrevet'.
Lite fascinerande att jag som hela ponnyntiden hade 'hög hand, hög hand, för hög hand' i mina protokoll lyckats göra precis tvärtom. IOfs så om man studerar gamla bilder så ser man att jag gärna tar till det när jag 'åker'. Nu tycks jag dock använda det nästan hela tiden.
Senaste tidens 'åkande' i skogen (två stycken under igångsättning, jag åker runt en hel del om vi säger så..) har jag suttit och försökt fokusera enbart på 'vinkla armbågen, buren hand och tummen upp', och visst hjälper det. MEN, jag är rätt säker på att i exakt samma ögonblick som jag får något mer att fokusera på, t ex att rida och inte åka så kommer de där förbaskade händerna vara ute på villovägar igen.
Så, hit med tips på hur jag ska försöka få till stånd en förändring?
Och jodå, det ska ridas för tränare, om bara gud är god och hästkräket i träningsbart skick någon gång..