Alexandra_W
Trådstartare
Kele är ju som bekant en dam som lätt kan stressa upp sig av att stå på boxvila, om hon inte får tillräcklig uppmätksamhet etc. Upplevs inte alls som stressig allmänt - tvärtom, synnerligen cool. Men vissa situationer får henne att bli stressad, och hon tar understimulering vääldigt dåligt. Det tydligaste exemplet på detta är ju hur värdelöst hon klarar boxvila. Börjar vandra efter 4 - 5 dagar MAX. Jag var lite fascinerad av att hon stod i två veckor på Ultuna utan problem.
Igår när equiatrikern var här så tyckte den våldsamt understimulerade Kele att 'ta mig, ta mig' och var rätt fnattig innan hon insåg att 'nehe, elaka jävlar' och återgick till att stillsamt stå och äta, filosofera och dåsa. Jag utbrast då 'fasiken vad jag saknar när hon var dräktig'. För hon mådde så uppenbart så otroligt VÄL av att vara dräktig. Gick omkring med ett saligt uttryck i ögonen och var nästan löjligt harmonisk, i alla lägen. Och där sa det bara PLING i min hjärna och för första gången kom tanken att hon stod så snällt på boxvila såpass länge på Ultuna kan ju ha haft med det 'lilla' faktum att hon var dräktig då!
Sak samma egentligen, går ju inte att veta, men det fick mig att återigen drömma mig tillbaka till när hon var dräktig. Och så började jag fundera VARFÖR hon mådde så tvärbra, och det lär ju berott på hormonerna. Och det finns ju örter för surmärrar/de med besvärlig brunst. Kele har dock ALDRIG varit MINSTA grinig under brunst - tvärtom, hon blir så kelig och rar att det inte är sant. Raka motsatsen till surmärr alltså. Vilket gör det lite konstigt att hon mådde så bra av att vara dräktig, det är ju (väl) helt olika hormoner.
Hursom, jag började fundera om det finns någon ört eller liknande att ge som i Kele fall?
/Alexandra - spekulerar
Igår när equiatrikern var här så tyckte den våldsamt understimulerade Kele att 'ta mig, ta mig' och var rätt fnattig innan hon insåg att 'nehe, elaka jävlar' och återgick till att stillsamt stå och äta, filosofera och dåsa. Jag utbrast då 'fasiken vad jag saknar när hon var dräktig'. För hon mådde så uppenbart så otroligt VÄL av att vara dräktig. Gick omkring med ett saligt uttryck i ögonen och var nästan löjligt harmonisk, i alla lägen. Och där sa det bara PLING i min hjärna och för första gången kom tanken att hon stod så snällt på boxvila såpass länge på Ultuna kan ju ha haft med det 'lilla' faktum att hon var dräktig då!
Sak samma egentligen, går ju inte att veta, men det fick mig att återigen drömma mig tillbaka till när hon var dräktig. Och så började jag fundera VARFÖR hon mådde så tvärbra, och det lär ju berott på hormonerna. Och det finns ju örter för surmärrar/de med besvärlig brunst. Kele har dock ALDRIG varit MINSTA grinig under brunst - tvärtom, hon blir så kelig och rar att det inte är sant. Raka motsatsen till surmärr alltså. Vilket gör det lite konstigt att hon mådde så bra av att vara dräktig, det är ju (väl) helt olika hormoner.
Hursom, jag började fundera om det finns någon ört eller liknande att ge som i Kele fall?
/Alexandra - spekulerar