Lite bomull runt hjärtat

Jag har länge känt att jag varit ute i kylan helt ensam, men sista tiden är det några personer som faktiskt har värmt mig. Det känns som om jag fått lite bomull runt hjärtat. Det har lindrat och jag har sluppit sitta helt ensam med mina tankar. En av dessa är ju hon som körde sina hästar till Riddarhyttan och bjöd mig på en tur. Vi har haft lite sporadisk sms-kontakt även efter det. I morse skickade hon ett meddelande om att hon kommit på den ultimata lösningen på mina problem. Jag har inte frågat om jag får citera henne, så jag gör inte det, men den dröp av ironi . Befriande kreativt, måste jag säga.

Sen är det en barndomsvän som hörde av sig för några dagar sedan och idag gjorde hon det igen. Jag är lite förvånad faktiskt.

Idag hörde även Seniorens ägare av sig. Hon frågade om jag kunde ta insläppet i morgon. Det sa jag att jag kunde. Sen frågade hon om jag skulle vilja få naglarna fixade. Hon ville ha någon att öva på. Så jag åkte dit, hon fixade mina naglar och så blev det ju en liten pratstund. Hon har fortfarande inte hittat någon annan medryttare. Det var en för några dagar sedan som sökte efter medryttarhäst i den här trakten, men sen visade det sig att det var en "tanthäst" som alla kunde rida som hon var ute efter. Senioren är tyvärr ingen tanthäst lämplig för nybörjare så det blev inget med det. Ägaren skojade lite om att använda min film med bloopers när hon ska annonsera efter medryttare .

Undrar om jag skulle ta och orka rida på lördag?

 

[Casteloro]

Det känns som om jag fått lite bomull runt hjärtat.

(Följer din resa i kulisserna men älskade denna mening och du är värd allt positivt!)