Skrottiskrott
Trådstartare
Jag är rädd varje gång jag rider min häst. Sitter hela tiden med en känsla av att han kommer att bocka och sticka iväg. Ska dra bakgrunden:
Jag har haft min häst sedan han var föl, han är nio år nu. Inridningen gick bra, han var på väg att bli en käck allroundhäst så som jag hade tänkt. Han har alltid varit lite busig och blivit spänd på nya platser men det var aldrig något problem och jag har tänkt att det skulle bli bättre och bättre med mer träning.
Sedan halkade han i hagen och fick en rejäl senskada. Vilade i sjukhage/box i ett halvår och blev hemsk att hantera på grund av överskottsenergin. Hur som helst så blev senan helt läkt och vi fick klartecken att långsamt trappa upp tills han var helt igång igen. Det har vi gjort under fyra månader nu och det har väl gått bra rent igångsättningsmässigt sett, men buset har hängt kvar.
Dels blir han glad när det ska galopperas med andra, när han travat fint över bommar eller något annat så att han får "feeling" - då drar han iväg några steg i galopp och bockar. Det är inte en liten spark i förbifarten utan det blir som en rejält snabb bergochdalbane-tur vilket jag verkligen inte uppskattar. Dels blir han lätt triggerstaplad - tittar till på något här, tittar till igen där - PANG så har bägaren runnit över och han hoppar rakt upp i luften, bockar och sticker iväg några steg.
Det går att få stopp och är väl saker som orädda ryttare bara rycker på axlarna åt. Men jag vill verkligen inte att han ska hålla på såhär, jag har blivit jätterädd. Ramlat av en gång då han gjorde en jättebock.
Hur jag försöker lösa det:
1. Först och främst har jag kollat honom på klinik igen. Jag var rädd att något gjorde ont efter skadan och sjukvilan men han nu är han kollad av en duktig veterinär på en stor hästklinik samt av deras fysioterapeut - inget kunde hittas.
2. Han går på lösdrift med en flock i stor hage med skog och massor "att göra" för en häst. Rör sig och leker i hagen, har fri tillgång på grovfoder, får inget kraftfoder (mer än en dl för att få i honom mineralerna).
3. Jag rastar av honom lös i paddocken eller longerar honom innan varje ridpass. Då springer han järnet och busar rejält tills han är trött. Ändå är blir han busig igen när jag rider (men det är tusen gånger värre om jag inte skulle rasta av honom innan).
4. Jag har ett par orädda ryttare som rider ut på honom ibland men grejen är att han gör exakt likadant med dem, enda skillnaden är att de inte bryr sig. Men han låter inte bli att göra så bara för det, så det verkar inte bero på att han känner av min rädsla.
5. Jag tränar honom från marken flera gånger i veckan, promenader, går förbi läskiga saker osv. De andra dagarna rider jag så han är verkligen igång.
6. Jag försöker verkligen undvika triggerstapling. Blir han spänd gör jag halt, pratar lugnt och väntar tills han slappnar av. Gör han inte det hoppar jag av och leder honom en stund, då slappnar han oftast av ganska fort.
Allt det här är bra tänker jag, men det verkar inte räcka. Jag vill verkligen ha tips på vad jag kan göra mer. Jag vill så gärna kunna rida honom utan att vara rädd och utan att han sticker och bockar. Tips på konkreta övningar i dressyren kanske? Vi rider för dressyrtränare som mest tycker att jag måste våga och att "hästen är som han är". Har någon erfarenhet av liknande situation och gick det att lösa? Jag har funderat lite på att jag kanske måste sälja honom till någon som inte är så rädd som jag har blivit, för både hans och min skull. Men jisses, det känns som sista utvägen. Jag har som sagt haft honom i nio år och vi HAR ju varit bästisar, galopperat över gärden i full fart, åkt ut på skojigheter och verkligen litat på varandra. Vill så gärna hitta tillbaka till det.
Jag har haft min häst sedan han var föl, han är nio år nu. Inridningen gick bra, han var på väg att bli en käck allroundhäst så som jag hade tänkt. Han har alltid varit lite busig och blivit spänd på nya platser men det var aldrig något problem och jag har tänkt att det skulle bli bättre och bättre med mer träning.
Sedan halkade han i hagen och fick en rejäl senskada. Vilade i sjukhage/box i ett halvår och blev hemsk att hantera på grund av överskottsenergin. Hur som helst så blev senan helt läkt och vi fick klartecken att långsamt trappa upp tills han var helt igång igen. Det har vi gjort under fyra månader nu och det har väl gått bra rent igångsättningsmässigt sett, men buset har hängt kvar.
Dels blir han glad när det ska galopperas med andra, när han travat fint över bommar eller något annat så att han får "feeling" - då drar han iväg några steg i galopp och bockar. Det är inte en liten spark i förbifarten utan det blir som en rejält snabb bergochdalbane-tur vilket jag verkligen inte uppskattar. Dels blir han lätt triggerstaplad - tittar till på något här, tittar till igen där - PANG så har bägaren runnit över och han hoppar rakt upp i luften, bockar och sticker iväg några steg.
Det går att få stopp och är väl saker som orädda ryttare bara rycker på axlarna åt. Men jag vill verkligen inte att han ska hålla på såhär, jag har blivit jätterädd. Ramlat av en gång då han gjorde en jättebock.
Hur jag försöker lösa det:
1. Först och främst har jag kollat honom på klinik igen. Jag var rädd att något gjorde ont efter skadan och sjukvilan men han nu är han kollad av en duktig veterinär på en stor hästklinik samt av deras fysioterapeut - inget kunde hittas.
2. Han går på lösdrift med en flock i stor hage med skog och massor "att göra" för en häst. Rör sig och leker i hagen, har fri tillgång på grovfoder, får inget kraftfoder (mer än en dl för att få i honom mineralerna).
3. Jag rastar av honom lös i paddocken eller longerar honom innan varje ridpass. Då springer han järnet och busar rejält tills han är trött. Ändå är blir han busig igen när jag rider (men det är tusen gånger värre om jag inte skulle rasta av honom innan).
4. Jag har ett par orädda ryttare som rider ut på honom ibland men grejen är att han gör exakt likadant med dem, enda skillnaden är att de inte bryr sig. Men han låter inte bli att göra så bara för det, så det verkar inte bero på att han känner av min rädsla.
5. Jag tränar honom från marken flera gånger i veckan, promenader, går förbi läskiga saker osv. De andra dagarna rider jag så han är verkligen igång.
6. Jag försöker verkligen undvika triggerstapling. Blir han spänd gör jag halt, pratar lugnt och väntar tills han slappnar av. Gör han inte det hoppar jag av och leder honom en stund, då slappnar han oftast av ganska fort.
Allt det här är bra tänker jag, men det verkar inte räcka. Jag vill verkligen ha tips på vad jag kan göra mer. Jag vill så gärna kunna rida honom utan att vara rädd och utan att han sticker och bockar. Tips på konkreta övningar i dressyren kanske? Vi rider för dressyrtränare som mest tycker att jag måste våga och att "hästen är som han är". Har någon erfarenhet av liknande situation och gick det att lösa? Jag har funderat lite på att jag kanske måste sälja honom till någon som inte är så rädd som jag har blivit, för både hans och min skull. Men jisses, det känns som sista utvägen. Jag har som sagt haft honom i nio år och vi HAR ju varit bästisar, galopperat över gärden i full fart, åkt ut på skojigheter och verkligen litat på varandra. Vill så gärna hitta tillbaka till det.