Leksaksvapen

[pollex]

I den utbrutna tråden på allmänt om 20-åringen som sköts ihjäl av polis här om dagen berör ett av spåren i diskussionen leksaksvapen.

Hur ställer ni er till leksaksvapen till era barn?

Själv är jag kluven. Jag ogillar egentligen leksaksvapen till barn, men är själv barnsligt förtjust i typ Laserdome. Vi avstod längre från att köpa leksaksvapen till barnen, men det var bland det första vår äldsta köpte för egna pengar (vilket vi såklart kunde ha förbjudit men inte gjorde - jag uttryckte mitt motstånd men böjde mig för motargumentet ”men det är ju bara på lek!”). Det finns numer några plastvapen hemma hos oss som har ett utseende åt det realistiska hållet, men i huvudsak har de NERF-pistoler (och liknande).

Vi har pratat med barnen om att i lekar med vapen är det extra viktigt att försäkra sig om att den man leker med vill vara med (innan leken!), att det finns människor som varit med om jobbiga situationer med vapen som kan tycka att även leksaksvapen är jobbiga, och att det kan vara svårt att se skillnad på en leksakspistol och en riktig. Förutom vattenpistoler använder de inte sina vapen någon annanstans än hemma (dvs inomhus), men jag vet att det förekommit när de lekt hos vänner.

Samtidigt som jag har de här invändningarna och förbehållen så vet jag ju att lek är ett sätt att bearbeta sina intryck, och mina barn är väl medvetna om att det finns krig och elände i världen - för att inte tala om hur vuxenvärlden svämmar över av olika typer av ”nöjesvåld” vilket inte heller går dem förbi. Därför har jag sammantaget landat i ett ”okej då” till leksaksvapen.

 

[prallan]

Mina barn är "stora" nu, 14 och 17. Jag minns att leksaksvapen kom på tal till sonen ( ) men jag sa blankt nej. Nu sitter han dock och spelar alla möjliga krigsspel på datorn

 

[Jenka]

Jag undviker gärna leksaksvapen. Känns så onödigt. Än så länge finns inga önskemål om det heller, sonen är bara 2,5. Vattenpistoler känns dock som en annan sak.

När jag var liten var det en olycka (i USA tror jag?) Där en flicka hittade sin pappas pistol och sköt ihjäl sin syster i tron om att det var en leksak. Vi fick därefter lära oss att man aldrig fick sikta på huvudet när man lekte (fråga mig inte om/varför resten av kroppen var ok).

Funderade vidare på det här med våldsamma tv-program/datorspel. Nånstans går ju gränsen för när det känns okej och inte. Känns ju tydligt att de måste vara tillräckligt gamla för att veta att det är fel först (ingen förespråkar väl det för en 2,5 åring, däremot är det tydligt att saker han är speglas i leken, men det är ju ofarliga saker).

 

[FeatherCloud]

I den utbrutna tråden på allmänt om 20-åringen som sköts ihjäl av polis här om dagen berör ett av spåren i diskussionen leksaksvapen.

Hur ställer ni er till leksaksvapen till era barn?

Själv är jag kluven. Jag ogillar egentligen leksaksvapen till barn, men är själv barnsligt förtjust i typ Laserdome. Vi avstod längre från att köpa leksaksvapen till barnen, men det var bland det första vår äldsta köpte för egna pengar (vilket vi såklart kunde ha förbjudit men inte gjorde - jag uttryckte mitt motstånd men böjde mig för motargumentet ”men det är ju bara på lek!”). Det finns numer några plastvapen hemma hos oss som har ett utseende åt det realistiska hållet, men i huvudsak har de NERF-pistoler (och liknande).

Vi har pratat med barnen om att i lekar med vapen är det extra viktigt att försäkra sig om att den man leker med vill vara med (innan leken!), att det finns människor som varit med om jobbiga situationer med vapen som kan tycka att även leksaksvapen är jobbiga, och att det kan vara svårt att se skillnad på en leksakspistol och en riktig. Förutom vattenpistoler använder de inte sina vapen någon annanstans än hemma (dvs inomhus), men jag vet att det förekommit när de lekt hos vänner.

Samtidigt som jag har de här invändningarna och förbehållen så vet jag ju att lek är ett sätt att bearbeta sina intryck, och mina barn är väl medvetna om att det finns krig och elände i världen - för att inte tala om hur vuxenvärlden svämmar över av olika typer av ”nöjesvåld” vilket inte heller går dem förbi. Därför har jag sammantaget landat i ett ”okej då” till leksaksvapen.

Kotten är ju för liten än för att frågan ska vara aktuell, men jag minns hur det var för mig och min bror. Vi hade leksaksvapen, både plastpistoler med "realistiskt" utseende och såna som mer sköt gummipilar med, samt tex pilbågar som morfar gjort av grenar. Den enda förmaningen jag minns att vi fick var "man siktar aldrig, aldrig mot en annan person!" och det tror jag vi höll. Iallafall jag, kan inte tala för min bror.

Spontant känner jag lätt "ogillande" inför att ge barn leksaksvapen, men de kan å andra sidan lika gärna använda pinnar och lite fantasi om de vill ha. Hellre då prata om det, som du ger exempel på @pollex än att förbjuda. Men, jag skulle aldrig ge mitt barn leksaksvapen av eget val, och inte bli glad om någon annan gjorde det heller. Den dag han eventuellt själv ber om det kan vi prata om det, inte förr.

 

[krus]

Vattenpistoler känns okej för mig. Våra barn har det och villkoret är att man bara får skjuta på ting, tex träd och stenar. Andra vapen, och särskilt de realistiska, får jag rysningar av.

 

[Pengy]

När vi var i Spanien som små så fick vi välja nått att köpa för egna pengar och min bror ville ha en pistol. Och det fick han, vet dock inte hur mina föräldrar ställde sig till det eftersom jag var liten. Men brorsan blev i alla fall stoppad på flygplatsen då de såg att det fanns vapen i väskan. Tog väl ungefär 20 sekunder för vakten att se att det var ett leksaksvapen men kan tänka mig att mina föräldrar skämdes lite och önskat att de sagt nej till den där pistolen.

Nu är min son fortfarande liten men jag tror faktiskt att om han verkligen vill ha en pistol längre fram skulle han kunna få en men då gäller som många av er andra skrivit att man får aldrig sikta på någon annan människa, oavsett kroppsdel. Men skulle aldrig köpa till honom utan att han frågar efter det.

 

[ako]

Jag är skeptisk men säger inte helt nej. Vattenpistoler känns ok, de är ju inte ens särskilt vapenlika och det kan vara ok att spruta vatten och ha vattenkrig med varandra om alla är med på det. Största barnet har spelat laserdome och tycker det är kul och det känns ok tycker jag. Vi har även några skumgummisvärd och någon cowboypicka som de har fått i present resp köpt på High Chaparall men det är inga leksaker som de använder särskilt ofta. ”Skjutspel” på padda etc går bort om våldet är allvarligare än typ i SuperMario. Jag tror också att barn förstår när man pratar med dem om skillnaden mellan fiction och verklighet.

 

[Kilauea]

Inte aktuellt för sonen än, men känner spontant nej. Man kan leka andra lekar än döda-lekar.

 

[hvala]

Jag är anti leksaksvapen men min man håller på med sportskytte så jag inser ju att vapen inte behöver vara förknippat med våld. Men uppenbara våldsleksaker som t ex handgranater skulle jag inte vilja att mina barn hade.

 

[soom]

Spontant nej. Jag vill inte uppmuntra såna lekar. Men det är lätt att vara tvärsäker i teorin, när man inte har ett barn som jättejättejättegärna vill. I verkligheten är det möjligt att jag hade kompromissat. Tycker du resonerar väldigt nyanserat @pollex

 

[Lupino]

När mina barn var små och jag hämtade dem på förskolan så reagerade jag starkt på att en pojke i 5-årsåldern siktade på mig med händerna och "tryckte av". Han fattade antagligen inte innebörden men det kändes så synnerligen olämpligt. Men jag förmodar att detta inte är något föräldrarna lär ut utan att det lärs från barn till barn.

Mina barn har aldrig frågar efter leksaksvapen, men jag skulle aldrig köpt det till dem heller. Men självklart har vi vattenleksaker som man kan skvätta på varandra med, de råkar kallas vattenpistol men jag anser dem inte ha något med pistoler att göra.

 

[Okeydokey]

En väldigt svår fråga tycker jag. Sonen är 12 år och har aldrig fått ha leksaksvapen med realistiskt utseende. För oss betyder det att han inte får ha vapen som är svarta eller metallfärgade, utan endast färgglada vapen, typ NERF. Inte heller är det OK med "skottljud", som knallpulverpistoler framkallar exempelvis. Det ska helt enkelt inte gå att missta hans leksaker för the real deal. Men han älskar sina NERF (och har absurt många...) och bland det roligaste han vet är att åka till laserdome. Skärmtiden ägnar han gärna åt strategispel som involverar vapen.

Vi har haft många diskussioner kring vapen och krigslekar genom åren och jag har nog landat i att det här beslutet är rimligt för oss, men varje gång leksaksvapen diskuteras ifrågasätter jag vårt beslut på något plan. Å andra sidan tänker jag att det är rimligt, att det är sunt att granska sina egna värderingar och val kring en såhär komplex fråga.

Vi accepterar inga uttalanden som "Jag ska döda dig" eller liknande och inga skott mot huvudet eller någonsin mot någon som inte uttryckligen är med i leken. Jag har dock full förståelse för föräldrar som sätter totalstopp för krigslekar och leksaksvapen och tänkte under sonens första fem år att vi skulle hålla den linjen själva, men sonens stora intresse för strategispel och -lekar som involverar vapen och det faktum att detta intresse förenar många av hans vänner har gjort att vi frångått den principen. Inte utan betänkligheter dock, som sagt...

 

[hastflicka]

Nar min aldsta var liten var jag absolut emot vapen av alla sorter. Nar barnet var 4 ar gammal bad han att fa veckopeng istallet for lordags godis, precis som min kompis 7 ariga son. Han fragade om han fick kopa vad han ville for pengarna och jag sa ja ... han var, som sagt mitt forsta barn. Han fick 4 kronor i veckan, sa 8 veckor senar hade barnet 34 SEK och fragade om jag trodde att vi kunde aka och handla sa han fick kopa ett gevar.
Jag kunde ju naturligtvis ha lagt in mitt foraldra veto, men med tanke pa att han da lart sig att han inte kunde lita pa mitt ord och att det inte lonar sig att kampa for att fa det man vill ha inkoptes gevaret.

Vad jag inte tankt pa innan var att det skapade en hel massa andra "inlarnings tillfallen". Som att man aldrig siktar pa manniskor eller djur, oavsett om man anvander en skogspinne eller handen som vapen. Hur man haller ett vapen med mynningen bort fran manniskor och djur, och mycket, mycket annat.
Han var tamligen vapengalen som liten, mer sa an sina broder, men han "lekte av sig" och det ar nu de andra tva som ibland gar till en skjutbana for att skjuta ...

 

[pollex]

Intressant, branschorganisationen för Lek- och babybranchen går ut med en uppmaning till butikerna att sluta sälja mer realistiska vapen - https://www.dn.se/nyheter/sverige/leksaksbranschen-ta-bort-realistiska-vapen/ . I artikeln lärde jag mig också varför den typen av leksaksvapen har en orange plastbit i pipans mynning!

 

[pollex]

Nar min aldsta var liten var jag absolut emot vapen av alla sorter. Nar barnet var 4 ar gammal bad han att fa veckopeng istallet for lordags godis, precis som min kompis 7 ariga son. Han fragade om han fick kopa vad han ville for pengarna och jag sa ja ... han var, som sagt mitt forsta barn. Han fick 4 kronor i veckan, sa 8 veckor senar hade barnet 34 SEK och fragade om jag trodde att vi kunde aka och handla sa han fick kopa ett gevar.
Jag kunde ju naturligtvis ha lagt in mitt foraldra veto, men med tanke pa att han da lart sig att han inte kunde lita pa mitt ord och att det inte lonar sig att kampa for att fa det man vill ha inkoptes gevaret.

Vad jag inte tankt pa innan var att det skapade en hel massa andra "inlarnings tillfallen". Som att man aldrig siktar pa manniskor eller djur, oavsett om man anvander en skogspinne eller handen som vapen. Hur man haller ett vapen med mynningen bort fran manniskor och djur, och mycket, mycket annat.
Han var tamligen vapengalen som liten, mer sa an sina broder, men han "lekte av sig" och det ar nu de andra tva som ibland gar till en skjutbana for att skjuta ...

Scenariot med ditt första barn har vissa likheter med vad som hände här (att få köpa ”vad man vill” för pengarna)

 

[pollex]

När mina barn var små och jag hämtade dem på förskolan så reagerade jag starkt på att en pojke i 5-årsåldern siktade på mig med händerna och "tryckte av". Han fattade antagligen inte innebörden men det kändes så synnerligen olämpligt. Men jag förmodar att detta inte är något föräldrarna lär ut utan att det lärs från barn till barn.

Mina barn har aldrig frågar efter leksaksvapen, men jag skulle aldrig köpt det till dem heller. Men självklart har vi vattenleksaker som man kan skvätta på varandra med, de råkar kallas vattenpistol men jag anser dem inte ha något med pistoler att göra.

Skönt att frågan aldrig uppstått för er! Liksom @Okeydokey hade jag nog tänkt att det skulle vara lättare att sätta stopp för än vad det var när frågan väl kom upp.

Och ja, det sprids nog i huvudsak mellan barnen. Speciellt barn som har äldre syskon brukar kunna vara ”bra” kunskapsspridare

 

[pollex]

Jag är anti leksaksvapen men min man håller på med sportskytte så jag inser ju att vapen inte behöver vara förknippat med våld. Men uppenbara våldsleksaker som t ex handgranater skulle jag inte vilja att mina barn hade.

Handgranater har jag aldrig sett, som väl är. Svärd däremot... är farligare som leksaker än pistoler skulle jag vilja påstå (när de leks med, alltså)

 

[pollex]

Inte aktuellt för sonen än, men känner spontant nej. Man kan leka andra lekar än döda-lekar.

Det kan man. Men man kan också leka konstruktiva lekar med vapen (till exempel polis), och döda-lekar helt utan vapen.

 

[pollex]

Jag undviker gärna leksaksvapen. Känns så onödigt. Än så länge finns inga önskemål om det heller, sonen är bara 2,5. Vattenpistoler känns dock som en annan sak.

När jag var liten var det en olycka (i USA tror jag?) Där en flicka hittade sin pappas pistol och sköt ihjäl sin syster i tron om att det var en leksak. Vi fick därefter lära oss att man aldrig fick sikta på huvudet när man lekte (fråga mig inte om/varför resten av kroppen var ok).

Funderade vidare på det här med våldsamma tv-program/datorspel. Nånstans går ju gränsen för när det känns okej och inte. Känns ju tydligt att de måste vara tillräckligt gamla för att veta att det är fel först (ingen förespråkar väl det för en 2,5 åring, däremot är det tydligt att saker han är speglas i leken, men det är ju ofarliga saker).

Ja, framför allt spel känns som en outsinlig källa till våld och vapen... och där ger vapnena mer effekter än leksaksvapen. Där diskuterar vi gränsen hela tiden, vilken egentligen inte i huvudsak handlar om graden av våld utan snarare graden av realism. De får t.ex. spela Minecraft och slå ihjäl fiender med svärd och yxor, medan vi däremot har sagt nej till en rad spel med alltför realistisk grafik.

 

[Lingon]

Jag skulle säga blank nej och förklarat varför. Min dotter har inte efterfrågat något realistiskt leksaksvapen. En färgglad vattenpistol hade hon fått ha om hon ville.

Mitt lekis när jag var liten (på 80-talet) hade totalförbud för leksaksvapen. Man fick inte ens låtsas att något annat (t.ex. en banan) var ett vapen. Det var ett fantastiskt lekis men underbara fröknar. Väldigt måna om kamratskap och att våld inte fick förekomma. Inte ens låtsasvåld. Jag tycker att det var jättebra!