Jag lekte under en stor del av min uppväxt nästan bara "vapenlekar" eftersom jag nästan bara hade killkompisar och det var det enda de ville göra förutom att spela fotboll. Vi lekte krig, tjuv och polis, indian och cowboy, riddare, byggde diverse kojor vi skulle "försvara", vattenkrig osv och sen när vi blev äldre även sprängde diverse saker med smällare och pricksköt saker med luftpistol eller spelade diverse våldsamma tv- eller datorspel.
Kan inte säga att det gjorde mig eller någon av dom andra speciellt krigisk (alla vi är eller håller idag på att utbildas till läkare) eller att jag inte extremt tidigt förstod skillnaden mellan leksaker och vapen som kunde vara farliga. Min morfar hade ett gevär, det var farligt, och man fick absolut inte skjuta på folk med luftpistolen och man behövde vara försiktig när man använde riktiga verktyg. Inte heller fick man sikta på någon med leksaksvapen om personen inte var med i leken.
Att förbjuda oss att leka vapenlekar hade varit rätt meningslöst, då hade vi bara gått och sagt att vi skulle bygga en koja i skogen och lekt vad vi ville där istället.
Nuförtiden förstår jag dock om barn inte får använda annat än färgglada "vapen" och även saker som inte låter speciellt mycket för att inte skrämma eller irritera grannarna. Men att förbjuda saker som barnen utan problem förstår är leksaker, förutsatt att någon tar sig tid att förklara skillnaden, skulle jag känna är lite väl överarbetat. Då tror jag snarare att det är bättre att utbilda och förklara för att öka förståelsen istället för att förbjuda och göra våld mer spännande.