CosmicQueen
Trådstartare
Usch, jag känner mig så ledsen & hjälplös. Krockade med bilen i lördagsem, blev påkörd. Kom och körde på huvudled och en kvinna som hade väjningsplikt bara körde ut och vi frontalkrockade. Bilen är totalkvaddad & jag fick åka ambulans till sjukhus. Fick åka hem dagen efter, dom hittade inget på röntgen. Men jag har ont i vänster sida av nacken och det strålar konstant ner i armen. Handen är svullen och jag har ingen känsel i fingertopparna. Har ingen som helst kraft i armen och kan i princip inte göra någonting. Känner mig så ledsen & hjälplös. 
Kan knappt klä på mig själv och ännu mindre ta hand om Emil och hästarna. Mamma är här & hjälper mig då sambon är på jobbet. Usch vad jobbigt det är, jag är som är så aktiv annars och hatar att ligga still. Nu kan jag knappt göra annat för det gör så ont.
Är livrädd att jag ska få några men för livet, hoppas verkligen att jag klarar mig från det. Samtidigt måste jag ju vara lättad att det gick så bra som det gick samt att jag var ensammen i bilen. Usch, vill inte ens tänka tanken om Emil hade varit med.
På akuten ville dom titta med UL så fostret levde och det gjorde det. Fick se den lilla krabaten på 17 mm ligga där med tickande hjärta och små små sprattlade armar & ben. Då kunde jag inte hålla tårarna borta i all chock och tumult.
Sambon var nog rätt chockad han med, han kom in precis efter att dom gjort UL och det första han frågade var: "Såg dom vad det var för kön". Ja, säkert i v.9
Så om någon undrat varför jag lyst med min frånvaro här så är det därför. Klarar bara sitta kortare stunder och har knappt orkar vara ute på nätet övht.
Kan knappt klä på mig själv och ännu mindre ta hand om Emil och hästarna. Mamma är här & hjälper mig då sambon är på jobbet. Usch vad jobbigt det är, jag är som är så aktiv annars och hatar att ligga still. Nu kan jag knappt göra annat för det gör så ont.
Är livrädd att jag ska få några men för livet, hoppas verkligen att jag klarar mig från det. Samtidigt måste jag ju vara lättad att det gick så bra som det gick samt att jag var ensammen i bilen. Usch, vill inte ens tänka tanken om Emil hade varit med.
På akuten ville dom titta med UL så fostret levde och det gjorde det. Fick se den lilla krabaten på 17 mm ligga där med tickande hjärta och små små sprattlade armar & ben. Då kunde jag inte hålla tårarna borta i all chock och tumult.
Sambon var nog rätt chockad han med, han kom in precis efter att dom gjort UL och det första han frågade var: "Såg dom vad det var för kön".
Ja, säkert i v.9 Så om någon undrat varför jag lyst med min frånvaro här så är det därför. Klarar bara sitta kortare stunder och har knappt orkar vara ute på nätet övht.
