Jag har haft min häst sedan han var föl och han är sju år nu. Han följer mig som en hund och är väluppfostrad tycker jag. Hur lätt som helst att lasta, står stilla på gången och behöver inte binda upp honom. Inga problem att duscha honom etc etc. Vid tömkörning går han fram och förbi allt utan krångel. MEN så kommer vi till ridningen, det är precis som att jag inte finns när jag inte är bredvid honom! Han hör och ser allt och är en riktig fegis.
Det känns lite som att det blir värre när han är i bättre kondition. Tränar och tävlar dressyr, utbildningsnivå MsvB-MsvA. Det är väldigt frustrerande att ett dressyrpass där man kunde ha tränat på något "vettigt" ska gå åt till att få honom att gå förbi "läskiga" grejer. Tex så bytte man ut en dörr i ridhuset för mer än en månad sedan, den kan fortfarande knappt gå förbi "Måste" rida två klasser när jag tävlar för första klassen går åt till att "kolla runt", i andra klassen går att alltid bättre.
När vi rider ut kan han få för sig något och jag får bara inte förbi honom där då, men så fort jag hoppar av så går det så bra så.
Jag börjar bli trött på det här! Vad ska jag göra??
Det känns lite som att det blir värre när han är i bättre kondition. Tränar och tävlar dressyr, utbildningsnivå MsvB-MsvA. Det är väldigt frustrerande att ett dressyrpass där man kunde ha tränat på något "vettigt" ska gå åt till att få honom att gå förbi "läskiga" grejer. Tex så bytte man ut en dörr i ridhuset för mer än en månad sedan, den kan fortfarande knappt gå förbi "Måste" rida två klasser när jag tävlar för första klassen går åt till att "kolla runt", i andra klassen går att alltid bättre.
När vi rider ut kan han få för sig något och jag får bara inte förbi honom där då, men så fort jag hoppar av så går det så bra så.
Jag börjar bli trött på det här! Vad ska jag göra??