Bellafjella
Trådstartare
Hej. Har läst en del trådar om detta men de flesta tyckte jag inte stämde riktigt med mitt problem så jag provar här om någon kan ge mig lite tips.
Vi har haft vår pålle i lite mer än ett år och har inte kört så mycket i transport med honom, i princip bara när vi köpte honom samt när vi strax därefter bytte stall. Jag kände direkt att han behövde lastträning. Han var inte på något sätt panikslagen utan verkade bara lite osäker.
Så vi satte igång att lastträna och då vill jag påpeka att vi har enbart försökt använda sunda förnuftet och tagit hänsyn till hur just VÅR pålle fungerar och reagerar. Vi är inga Nh-människor i den bemärkelsen att vi gått kurser mm men vi har en grundinställning att man måste försöka förstå sin hästs beteende och försöka få tillit till varandra. Därför har vi från början bestämt oss för att inte använda våld och att träna, träna, träna.
Kan också tillägga att vi har ett äldre släp som vi har renoverat.
Vi har tex satt en kraftig ring i framväggen för uppbindning, vi har i stället för den gamla och livsfarliga bak-kedjan satt i en rejäl och stabil dörr som täcker hela öppningen bak. Detta gör att pållen kan åka brett (utan mellanvägg).
I början när vi tränade så tvekade han. Stannade och nosade på rampen osv, men det lät vi honom göra. Sen kunde han gå upp en bit men sen stanna. Det fick han också göra.
Till slut så gick han lugnt hela vägen in och tog en tuss hö från hönätet men backade sedan lika lugnt ut igen.
Vi hade bestämt oss för att i detta läget inte binda honom eller försöka stoppa honom och vi kände att vi var på rätt väg.
Vi fortsatte med att lugnt lasta - han går ut - vi leder in honom igen -han går ut igen efter ett tag osv......
Men sen tror jag att vi gjorde världens misstag!
Vi började funder på om vi verkligen skulle låta honom gå ut igen hela tiden?Vi fick för oss att han "lärt" sig att han kunde traska in och hämta en tuss hö och sedan gå ut igen å sen om igen å igen ......
Vi vågade inte binda honom ifall han skulle få panik så vi passade på att först stänga bakdörren (inte rampen alltså) och sen binda. Det funkade faktiskt men han tryckte rumpan bakåt men när han kände att det var stopp så fogade han sig och började äta hö.
Vi blev så glada att det funkat (även om jag kände en liten klump i halsen -( vi hade ju "lurat" och överrumplat honom )
Vi körde försiktigt ca 3 km till ridhuset och urlastningen var inga problem. Öppnar lämmen, dottern står där inne och binder upp, öppnar bakdörren och dottern får honom att lugnt backa ut.
Sen när vi ska hem igen så känner jag att vi kanske haft för bråttom.
Han går in men är spänd och står inte kvar lika länge som han brukar.
Vi får lasta på igen flera gånger innan jag lyckas hinna stänga dörren.
När han väl är inne så står han stilla och äter.
Urlastningen hemma går lika lugnt tillväga som innan.
Så igår då så lastar vi honom igen och nu känns det inte rätt. Han går som vanligt lugnt rakt in i transporten men backar omedelbart ut igen. Vi "lyckas" till slut stänga dörren (jag önskar att jag låtit bli) och kör iväg till ridhuset. Urlasningen=inga problem dvs lugnt och stilla.
Sen ska vi hem.
Han går rakt in som vanligt men när jag ska stänga så kastar han sig bakåt vilket han inte har gjort innan och vi bestämmer oss direkt att vi har varit otroligt korkade och att vi inte ska förstöra ännu mer och kanske även skada både oss själva och hästen så dottern rider hem i stället.
Så som jag ser det så är han inte rädd för transporten. Han är verkligen helt avslappnad när han går rakt in. Men han känner sig inte trygg med att stanna kvar där inne utan vill kunna gå av igen och när vi då stänger bakom honom så får han panik. Till saken hör att han är ganska bakskygg.
Hur ska vi gå åt detta? Hur ska vi träna för att han till slut ska känna sig trygg med att stå kvar. Jag vill ju komma dithän att han står kvar av sig själv och inte för att vi har stoppat hans "flyktväg" med rep och dörrar.
Ska vi börja om från början och låta honom gå in och ut hela tiden utan krav? Snälla, kom med så många tips ni bara kan.
Vi har haft vår pålle i lite mer än ett år och har inte kört så mycket i transport med honom, i princip bara när vi köpte honom samt när vi strax därefter bytte stall. Jag kände direkt att han behövde lastträning. Han var inte på något sätt panikslagen utan verkade bara lite osäker.
Så vi satte igång att lastträna och då vill jag påpeka att vi har enbart försökt använda sunda förnuftet och tagit hänsyn till hur just VÅR pålle fungerar och reagerar. Vi är inga Nh-människor i den bemärkelsen att vi gått kurser mm men vi har en grundinställning att man måste försöka förstå sin hästs beteende och försöka få tillit till varandra. Därför har vi från början bestämt oss för att inte använda våld och att träna, träna, träna.
Kan också tillägga att vi har ett äldre släp som vi har renoverat.
Vi har tex satt en kraftig ring i framväggen för uppbindning, vi har i stället för den gamla och livsfarliga bak-kedjan satt i en rejäl och stabil dörr som täcker hela öppningen bak. Detta gör att pållen kan åka brett (utan mellanvägg).
I början när vi tränade så tvekade han. Stannade och nosade på rampen osv, men det lät vi honom göra. Sen kunde han gå upp en bit men sen stanna. Det fick han också göra.
Till slut så gick han lugnt hela vägen in och tog en tuss hö från hönätet men backade sedan lika lugnt ut igen.
Vi hade bestämt oss för att i detta läget inte binda honom eller försöka stoppa honom och vi kände att vi var på rätt väg.
Vi fortsatte med att lugnt lasta - han går ut - vi leder in honom igen -han går ut igen efter ett tag osv......
Men sen tror jag att vi gjorde världens misstag!
Vi började funder på om vi verkligen skulle låta honom gå ut igen hela tiden?Vi fick för oss att han "lärt" sig att han kunde traska in och hämta en tuss hö och sedan gå ut igen å sen om igen å igen ......
Vi vågade inte binda honom ifall han skulle få panik så vi passade på att först stänga bakdörren (inte rampen alltså) och sen binda. Det funkade faktiskt men han tryckte rumpan bakåt men när han kände att det var stopp så fogade han sig och började äta hö.
Vi blev så glada att det funkat (även om jag kände en liten klump i halsen -( vi hade ju "lurat" och överrumplat honom )
Vi körde försiktigt ca 3 km till ridhuset och urlastningen var inga problem. Öppnar lämmen, dottern står där inne och binder upp, öppnar bakdörren och dottern får honom att lugnt backa ut.
Sen när vi ska hem igen så känner jag att vi kanske haft för bråttom.
Han går in men är spänd och står inte kvar lika länge som han brukar.
Vi får lasta på igen flera gånger innan jag lyckas hinna stänga dörren.
När han väl är inne så står han stilla och äter.
Urlastningen hemma går lika lugnt tillväga som innan.
Så igår då så lastar vi honom igen och nu känns det inte rätt. Han går som vanligt lugnt rakt in i transporten men backar omedelbart ut igen. Vi "lyckas" till slut stänga dörren (jag önskar att jag låtit bli) och kör iväg till ridhuset. Urlasningen=inga problem dvs lugnt och stilla.
Sen ska vi hem.
Så som jag ser det så är han inte rädd för transporten. Han är verkligen helt avslappnad när han går rakt in. Men han känner sig inte trygg med att stanna kvar där inne utan vill kunna gå av igen och när vi då stänger bakom honom så får han panik. Till saken hör att han är ganska bakskygg.
Hur ska vi gå åt detta? Hur ska vi träna för att han till slut ska känna sig trygg med att stå kvar. Jag vill ju komma dithän att han står kvar av sig själv och inte för att vi har stoppat hans "flyktväg" med rep och dörrar.
Ska vi börja om från början och låta honom gå in och ut hela tiden utan krav? Snälla, kom med så många tips ni bara kan.